Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Ingen jävel vet
vem jag är här"

Foto: Olle Sporrong

Han blossade med Kristina Lugn i direktsänd tv, smusslade in Ingvar Carlsson med egen nyckel på Operabaren, gifte sig med Jeanette Bonnier och har aldrig slutat att tänka på Harriet Andersson.

Ingen går säker när Jörn Donner namedroppar kända kulturarbetare, politiker och älskarinnor.

Men framför allt är den förre EU-parlamentarikerns nya bok en uppgörelse med svensk nationalism och dubbelmoral.

– Det är den politiska korrektheten som är problemet med Sverige. Att man inte vill tala om att invandrare bråkar med varandra, säger Jörn Donner.

Han har inte hunnit till Olof Palmes grav, han brukar det annars när han är i stan.

Jörn Donner, 82, är i Stockholm för att visa sin nya film "Armi lever!" om Armi Ratia, grundaren av Marimekko.

Han var på en desto längre expedition i sitt gamla hemland förra vintern, romanen "Sverige - Resor i ett främmande land" utgår från denna resa. Och som av en händelse börjar allt i Haparanda-Torneå, i höst skådeplats för uppmärksammade flyktingdemonstrationer.

– Det är en slump. Jag har länge varit intresserad av den här konstiga dubbelstaden. Men det är märkligt nog mycket som är rätt aktuellt med tanke på att jag har hållit på med boken länge.

– Det som hände vid gränsen är lite överdrivet. Det handlar inte om några stora mängder som aktivt demonstrerar mot invandringen, men visst, det är långt fler i Finland än i Sverige som av någon anledning tycker att man har gjort vad man ska, säger Jörn Donner.

Det är en väldigt politisk bok med fokus på just migrationsfrågor. Hur resonerade du?

– I ett välståndssamhälle som Sverige lever 70-80 procent av befolkningen jävligt bra liv. I dessa procent ingår också en stor del av de här Sverigedemokraterna. Hur ska man komma med klara ideologiska alternativ när folk har det jävligt bra, bättre än någonsin i hela sin historia? Att vara politiker i dag är inte roligt.

Att Finland 2014 tog emot 3651 flyktingar mot Sveriges 75 000, hur förklarar man siffrorna?

– Under hela min tid i politiken har invandringspolitiken i Finland varit fruktansvärt restriktiv. Verbalt sett har det partiet som jag representerade i riksdagen, Svenska Folkpartiet, hävdat att de är FÖR, men i praktiken är de lika goda kålsupare som alla andra.

– Jag kan inte göra fan åt det, jag kan bara påpeka att den officiella inställningen i Finland är rasistisk. Mycket mer rasistisk än Sverigedemokraterna. Det har jag skrivit lite om i boken.

FAKTA

Regissör, kritiker, styrelseproffs, riksdagsman...

Namn: Jörn Johan Donner.

Född: Februari 1933 i Helsingfors.

Bor: Våning i Helsingfors.

Familj: Gift med Bitte Westerlund (tidigare äktenskap med Inga-Britt Wik och Jeanette Bonnier). Sex barn.

Bakgrund: Filmregissör, filmkritiker, styrelseproffs, reseskildrare, riksdagsman, tidskriftsredaktör, EU-parlamentariker (SDP) och författare. Har gett ut över 60 böcker.

Aktuell: Men "Sverige, resor i främmande land", en slags uppföljning till "Sverigeboken" från 1973.

Pappa var: Docent i finsk-ugriska språk som dog när Jörn var liten.

Mamma var: Margareta (Greta) von Bonsdorff som blev änka med fem barn.

Lite. Du hävdar att situationen med SD kontra övriga riksdagspartier är "pervers" och talar om "åsiktscensur".

– Ja, och det stämmer alltjämt i dag. Det är många frågor där man döljer fakta. I Sverige säger man att invandringen från Finland i stort sett har assimilerats men det stämmer inte helt. Det har tagit lång tid för finnarna att komma in i det akademiska livet och företagslivet, samma problem kommer man att möta med syrier och andra. Det går att absorbera in i samhället men att assimilera kommer att ta en jävla tid.

Det är det som är problemet med Sverige. Att man inte vill tala om de här sakerna. Det är så fint allting.

– Den där Saudi-affären är lite typisk för Sverige. Dels vill man ha en moralisk högt stående attityd till omvärlden, men sen är det som man säger på engelska "business is business and Jesus is Jesus". När det gäller pengar ser man till att det inte bryts några förbindelser med Saudiarabien.

Du bodde många år i Sverige, är det ett mer främmande land nu?

– Nej, men när jag har fått ett tidsmässigt avstånd så känns det så. Det är märkbara skillnader mellan Sverige och Finland när det gäller massmedier, sociala medier och vanor. Folks sätt att äta och knulla och vad fan som helst.

 

Jörn Donner blir mest igenkänd av äldre svenskar. "Jag är någon de såg på tv för länge sedan men inte vet namnet på." Foto: Olle Sporrong

Oj, hur skiljer det sig på just det punkten?

 

– Det tänker jag i jämlikhetens namn inte gå in på, det får du testa och upptäcka själv.

Du äter, läser och betraktar dig genom Sverige utan att konfrontera. Varför?

– Det är svårt när man är äldre att komma i naturlig samtalskontakt med människor i Sverige. I Finland vet alla vem jag är, här är det ingen jävel som vet så de tror väl att jag är någon pedofilgubbe, det är inte så roligt, så jag aktar mig för att prata med folk. När jag åker tunnelbana ser jag att äldre människor tittar på mig, jag är någon de såg på tv för länge sedan men som de inte vet namnet på. Ett levande spöke.

– I Finland kommer folk fram och säger att de har läst mina böcker men de ljuger som fan, inte en enda jävel har läst.

Många kända namn i boken som du verkar mer eller inte alls imponerad av. På okej-sidan tolkar jag Bert Karlsson, Ingvar Carlsson, Fredrik Skavlan...

(Författaren sticker in snabbt).

– Det är tillfälligheter att jag skriver om vissa människor. Inte vet jag om jag har några favoriter. Jag bara fäster mig vid det här omfattandet tyckandet i Sverige, ett slags besserwisseri där alla har rätt.

– I bland blir man häpen över hur folk vecka ut och vecka in kan komma med odödliga tankar om hur världen ska styras när de inte har en minsta kunskap om hur världen ska styras. Då har jag ändå inte kommenterat Twitter, Facebook och bloggar.

Jo, du skriver om Carl Bildts Twitter, att "han vill vara större än han är".

– Ja, men det vill politiska ledare i små länder. Sverige är inte en stormakt även om det finns kvar mentala spår av att man en gång var en stormakt. Innan Norge fick olja och gas och Finland fick pengar ansågs Sverige vara Nordens ledande land. Det var då, men det finns en attityd som är nedärvd från tiden före Karl den tolfte och slaget vid Poltava.

Om Lena Andersson och hennes prisade "Egenmäktigt förfarande" skriver du "hennes ständiga hunger efter mer knull". Är det för att hon ger sig på "Kulturmannen"?

– Det var bara ett citat jag hängde upp sig på som hon använder i boken från Tage Erlander. Jag undrade bara om det hängde ihop med behovet att knulla mera, också för den här Lena Andersson. Jag har läst hennes böcker och tycker att de är ganska bra, men jag vet inte ens vem det är hon skriver om.

Med författarkollegan Anderz Harning 1983. Foto: Weine Lexius
Jörn Donner har skrivit över 60 böcker, bland annat "Sverige" och "Ingmar Bergman: [PM]” - men var också producent för filmen "Fanny och Alexander".

Kom igen, aldrig perkele att du har missat att det är Roy Andersson.

– Ja jo, när du säger det, kanske har jag hört om det. Men jag bryr mig i alla fall inte, det är totalt likgiltigt. Och det är inte så att jag försöker att avfärda kvinnor. Jag vet inte vem Lotta Lundgren är men jag vet heller inte vem den där Alex Schulman är. En fullkomligt outhärdlig person som tycks vara kändis som fan, självupptagen till 150 procent.

– Jag är jävligt bra på att glömma både ansikten och människor. Jag är väl debil eller så lider jag av någon dödlig sjukdom.

Ingmar Bergman sa att han hade tre krämpor när han blev äldre. Har du räknat ut vilka han syftade på?

– Nej, men jag vet mina egna tre krämpor. Jag har en höft som är kass, proteser i knäna och i november i fjol blev jag strålbehandlad för lungcancer, andra gången. Detta måste jag klara av under höstens lopp. Samtidigt håller jag på och funderar på vad jag ska göra när jag blir stor.

– Jag vill fortsätta att skriva böcker och göra en film då och då.

Ingen deckare om jag har läst din hållning korrekt. Samtidigt medger att du är avundsjuk på salig Mankell och de andra.

– Ja, men förlagsvärlden är absurd, man kan inte veta i förväg vad som säljer. Jag ger mig fan på att få hade tippat Millennium-triologin som världssuccé. Samma med Mankell och Nesser. Jag skrev illa om Liza Marklund i ett stycke i boken men det ströks. Dock inte allt. Så mycket har jag inte gett efter för den svenska politiska korrektheten.

Det var Olof Lagercrantz som en gång gav dig jobb som filmkritiker på DN, var står du i debatten om att hans son har "tagit över" Stieg Larssons roman?

– Han tjänar väl bra med pengar men jag har inte för avsikt att läsa boken. Jag tyckte ju inte att de andra Millennium-böckerna var så märkvärdiga heller. David är släkt med mig indirekt, jag har ingen anledning att skälla ut honom.

Med "Fanny och Alexander" fick Ingmar Bergman det då största gage som delats ut i Sverige, du fick en Oscar som producent men blev också du rik på kuppen?

– Inte ett dugg. Men jag fick på grund av Ingmars vänlighet behålla statyetten. Filminstitutet kontaktade mig i omgångar och hävdade att det var de som hade producerat och betalat, men då skickade Ingmar ett fax. Så statyetten står hemma i mitt kök.

Såg du "Fanny och Alexander" när den sattes upp på Dramaten?

– Nej, vad fan ska jag se den för? Jag lever inte i den världen längre. Jag har rest i Sibirien men inte fan tänker jag åka tillbaka. Man måste kunna koppla bort vissa saker.

I din självbiografi "Mammuten" finns en scen där du bränner högar med kärleksbrev, i din nya bok söker du upp forna älskarinnor, en gift diplomathustru. Vojne vojne.

– Ja, men jag säger inte i vilken grad det är fiktion. Med "Mammutten" bestämde jag mig för att, om jag citerade breven från forna tiders älskarinnor så är det bättre att bränna upp dem. Jag har alldeles tillräckligt mycket kvar ändå.

– Om den här kvinnan kommer jag inte att berätta mer än det som står i boken. Jag gör som Lena Andersson, hemlighåller.

Harriet Andersson pratar du dock varmt om, varför blev det inte du och Harriet?

– Ja, varför... ? Jag vet inte. Om två människor lever tillsammans fysiskt men tankemässigt i olika världar, är det svårt. Det gällde mitt förhållande med Harriet och det gällde mitt äktenskap med Jeanette Bonnier. Även om man gillar och älskar någon är det tungt att leva tillsammans. I bland blir jag förvånad över att antalet skilsmässor inte är mer än vad de är, 50 procent drygt.

– Men att jag skriver om Harriet var för att hon under tiden som jag reste i Sverige var med i "Stjärnorna på slottet" där hon lyckades tala väl om mig.

Och nu får vi se dig i "Stjärnorna på slottet"?

– Nej, inte fan kommer de och frågar om den där stupiditeten igen. Och eftersom jag har sett några små bitar ur programmet så tackar jag min lycka för att jag i bland har den goda smaken att tacka nej.

– Jag fyller ju snart 83 för i helvete.

FAKTA

PS. Så var mötet

Nöjd blir han inte när han ringer och föreslår att vi ska ses på Finlandshuset i stället.

- Okej, säger jag. Var ligger det? - Vet du inte var Finlandshuset ligger?! Typiskt, muttrar Donner. Sen är han så klart inte tvär alls. Okej, inte själaglad när det ska fotograferas och det ösregnar, men en selfie - denna fullständigt fördärvliga kultur som han skriver i sin bok, säger han inte nej till.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!