Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Ibland kan man dö när man föder barn"

Alicia får bedövning innan operationen. Foto: Linda Forsell

Abort förbjudet i Guatemala

4 222 flickor mellan 10 och 14 födde barn i Guatemala under 2012.

Tonåringar står för 25 procent av alla födslar och från 2010 till 2012 ökade den siffran med nästan en fjärdedel.

Abort är förbjudet, utom vid risk för kvinnans liv, men även då vill få läkare utföra den.

Varje år föder två miljoner flickor i världen barn innan de fyllt 15.

Unga mödrar löper dubbelt så hög risk att dö i barnsäng och drabbas oftare av inre blödningar, fistlar och könssjukdomar.

Text och foto: Linda Forsell

 

– Kommer jag att få föda barnet normalt?

13-åriga Alicia ligger redan på operationsbordet, hennes livmodershals är tre centimeter öppen och runt henne cirkulerar sjukhuspersonal med skynken och tygstycken för att skärma av ansiktet från kroppen och täcka över allt utom magen. Läkaren som ska genomföra operationen smörjer in henne med en antiinflammatorisk vätska som färgar kroppen lätt röd.

– Nej, svarar den unga mannen, den enda i rummet som förstår vad Alicia säger på det lokala språket K'eqchî.

– Vi måste göra kejsarsnitt.

En högtalare står högst upp på monitorn bakom narkosläkaren och pumpar ur sig kristna toner på skrapande högtalare medan bedövningsmedlet får effekt. Alicia blir inte nedsövd, men hennes rörelser börjar snart gå i slowmotion samtidigt som hennes blick fastnar som förtrollad på hennes egen hand. Det första snittet är lagt.

Alicia vet det inte, men alla flickor under 15 som kommer till sjukhuset för att föda barn blir automatiskt förlösta med kejsarsnitt. Kanske hade det varit annorlunda i Sverige, men med de begränsade resurser och övervakningsmöjligheter som finns i Guatemala är detta den säkrare vägen. Riskerna med en normal förlossning är helt enkelt för stora för den lilla kroppen.

Alla vet sin plats i rummet och nu går allt i rasande fart. Ett team tar bebisen till rummet bredvid medan övriga stannar kvar för att sy ihop Alicia.

Hela proceduren går ganska fort. Hud, fett, till sist livmodern.

Två par händer tar tag i öppningen i Alicias mage och sliter med all sin kraft i motsatt riktning tills den är stor nog att släppa igenom en liten, liten pojke. Hår och ett bakhuvud fyller hålet och inom någon minut har han gjort entré.

Alicias nyfödda son väger bara 2 kg. Foto: Linda Forsell

Alla vet sin plats i rummet och nu går allt i rasande fart. Ett team tar bebisen till rummet bredvid medan övriga stannar kvar för att sy ihop Alicia. Pojkens mun rengörs för att han har fått i sig lite av sin egen avföring och snart annonseras vikten högt: “två kilo!” - alldeles för lite.

– Han kommer att få problem med immunförsvaret och bli sjuk mycket lättare än andra, säger en av läkarna i förbifarten, medan en sjuksköterska tröstar sig med att bebisen i alla fall är 38 veckor gammal.

Med en nästan fullgången graviditet har han en mycket bättre chans att överleva än om han hade fötts i förtid.

Dr Carlos Vasquez förlöser en dotter akut. Den 14-åriga mamman hade havandeskapsförgiftning när hon kom till sjukhuset. Foto: Linda Forsell

 

År 2012 föddes 4 222 barn till flickor under 15 år i Guatemala. Varje graviditet var följden av ett sexuellt övergrepp och nästan nio av tio beräknas vara incest.

Varje förlossning är en stor risk för båda mamman och barnet.

– 13 år är för ungt, bäckenet är fortfarande inte färdigutvecklat och de har varken fysisk eller mental kapacitet för detta, förklarar Carlos Vasquez, chefsläkare på gynekologavdelningen i Sayaxche, Guatemala.

Bara en dag tidigare gjorde han ett kejsarsnitt på en 14-årig flicka med havandeskapsförgiftning som fick rusas in i operationen akut. Tillståndet kan leda till att både mamman och barnet dör om det lämnas obehandlat.

– Det tråkigaste är att killarna till de 13-åriga tjejerna inte är 13 eller 14 år, de är 27 eller 28 och vet vad de gör när de utnyttjar dessa flickor. Det är som en våldtäkt med tillstånd, säger han och syftar på att många av männen gifts till flickorna för att undvika åtal.

Våldtäktsmannen är nästan alltid en man, men den låga kvinnosynen genomsyrar hela samhället. Helen Leiva som är chef för den lokala organisationen Steg för Kvinnor förklarar:

– Våldet har alltid funnits här. Det började med den spanska inkvisitionen och under vissa perioder så har det ökat mer, till exempel under inbördeskriget då det användes som en strategi. Men det har hela tiden hållits åtminstone konstant och det finns inte ett enda ögonblick i historien då vi har kunnat säga att “jaa, nu minskar det”. Varje dag fortsätter det att öka, och våldet mot kvinnorna har aldrig varit värre än nu.

Hon radar upp exempel efter exempel, som det om en flicka som hölls inlåst av sin mamma under hela graviditeten för att ingen skulle få reda på att hon var gravid. Nu lever hela byn i tron att bebisen är hennes mammas.

– Och det finns vissa fall där flickorna sätter en sorts tajt rem runt magen så att ingen ska se att de är gravida. Folk lägger skulden på dem.

"Jag är rädd att det kommer att göra ont, och ibland kan man dö när man föder barn."

 

Michelle söker skugga under trädet nedanför sitt hus med Erica i famnen som nu är ett år och tre månader gammal. Dottern har gått upp mycket i vikt sedan vi sågs för ett halvår sedan men hon har fortfarande inte tagit sina första steg eller börjat prata.

Michelles mamma diskuterar högljutt och rådfrågar oss om de borde ta henne till doktorn. En bra idé, tycker vi.

Vi undviker att säga rakt ut att barnets problem nog har med näringsbrist och inte fetma att göra.

En ljusblå skjorta spänner tajt runt Michelles kropp trots att hon sitter tillbakalutad med stöd av sin lediga arm. Det är omöjligt att missta sig på den putande magen, och hon bekräftar att det bara är veckor kvar tills hon ska bli mamma igen för andra gången.

– Men med den här bebisen var det frivilligt, säger hon och jämför med förra gången då hon blev bortrövad två gånger och våldtogs fastbunden vid ett träd.

Det är nu nästan två år sedan de överfallen men händelsen lämnar henne fortfarande inte i fred. För bara ett halvår sedan blev hon hotad av förövarens fru.

– Hon kom fram till mig på gatan och sa “om du inte ser till att han kommer ut så kommer jag att döda dig”.

Våldtäktsmannen är en av få i landet som dömts för sina brott och han sitter nu inne på tio år, men de juridiska framgångarna beror förmodligen mest på att bevisen var helt oemotstridliga. Mannen togs på bar gärning av polis och Michelles familj, mitt i den våldsamma sexuella akten. När hon pratar om våldtäkten i dag, så måste hon få hjälp med att fylla i sina stora minnesluckor.

Den senaste graviditeten har inte har lämnat Michelle lika traumatiserad, men trots det skrämmer förlossningen.

– Jag är rädd att det kommer att göra ont, och ibland kan man dö när man föder barn.

Pappan, säger hon, är en 18 år gammal kille som bor i huvudstaden några timmar bort.

15-åriga Michelle är återigen gravid. Foto: Linda Forsell

 

Nästa dag pratar vi igen med Michelles mamma som berättar med stolthet om sin dotters man.

– Han är 35 år gammal, men det är bra, unga killar är inte att lita på. En fullvuxen karl kan ta ansvar.

Michelle själv är inte hemma och hennes bror förklarar att hon har gått för att besöka pappan till barnet som han säger bor centralt samma stad. Än mer invecklad blir historien när vi träffar hennes moster tillika granne.

– Nej, nej, nej, han är snarare 65, och de fick en säng i utbyte mot att han fick sova med henne. Det var därför min syster gick med på det.

Flera vänner bekräftar att mannen är gammal. Michelle är bara 15.

Lite vet Alicia om vad som ska följa. Hon förstår inte att hennes livsstil och vad hon äter är orsaken till barnets låga vikt.

Alicia ser ut som en pingvin när hon stapplar mot badrummet en dag efter kejsarsnittet. Det är inte benen som är svaga, smärtan kommer från det färska snittet i magen och huden som sliter i stygnen.

Dörren sluts bakom henne, och Manuel som blir ensam kvar ser sig vilset omkring. Till slut landar blicken på barnet som ligger i sängen och han närmar sig sakta.

Det dröjer några minuter innan han beslutar han sig för att plocka upp sin son - huvudet i ena handen, kroppen i den andra, armarna i rät vinkel ut från kroppen och med förvirrad uppsyn. Pojken brister snart ut i gråt, och Manuel börjar förtvivlat snegla mot badrumsdörren. Men det dröjer innan Alicia kommer ut, och till slut förbarmar sig någon i personalen över honom och visar hur han bättre kan hålla sitt barn.

Alicia anländer hem från sjukhuset med sin man och sina föräldrar. Foto: Linda Forsell

Lite vet Alicia om vad som ska följa. Hon förstår inte att hennes livsstil och vad hon äter är orsaken till barnets låga vikt. Hon förstår inte ens frågan när jag undrar hur hon tror att det nyfödda barnet kommer att förändra hennes liv, och kanske är det svårt för henne att bry sig då hon har så lite makt över det ändå.

– De kom bara till vårt hus, han och hans föräldrar, och hans pappa pratade med mina föräldrar och frågade om vi kunde gifta oss, berättar Alicia om mötet med Manuel.

Alicia hade aldrig sett honom tidigare, men hon var inte speciellt förvånad, det är ofta så det går till i hennes omgivning. Hennes 22-årige man förstår mer.

– Första gången jag såg henne var efter kyrkan. Jag tyckte om henne, men jag tog henne inte, utan pratade med min mamma och pappa och vi åkte hem till henne tillsammans.

Helen Leiva berättar att arrangerade äktenskap är vanligast bland ursprungsbefolkningen och ofta är det en ekonomisk fråga. En flicka tillför inga pengar till familjen, hon är en utgift, och ibland sätts till och med ett pris på äktenskapet.

– Vi hade ett fall där en ensamstående mamma med nio barn fick pengar när hon gav sin dotter till en man som var över 50 år.

"Kvinnorna är rädda för att vittna mot dem för de vet att den som ställer sig upp mot de här människorna kommer att dö. Så enkelt är det."

Vi befinner oss bara några timmar från gränsen till Mexiko och ett idylliskt landskap som växlar mellan åkermark och frodig skog breder ut sig längst med landsbygdsvägarna i nordöstra Guatemala. Helen Leiva pekar in i grönskan.

– Drogkartellerna har köpt upp mycket av den här marken när staten sålde av stora områden för några år sedan, säger hon.

– Här igenom smugglar de droger och människor.

Enligt henne har både kartellerna och kyrkan vuxit i takt med att våldet mot kvinnor har ökat. Den katolska kyrkan har stort politiskt inflytande, men just nu är den evangeliska på framtåg och har lyckats värva ungefär halva befolkningen. Båda två är ytterst kritiska till preventivmedel och abort.

Kartellerna å andra sidan är våld personifierat.

– Runt den organiserade brottsligheten så finns mycket våld, våld mot kvinnor och konsumtion av sina egna droger. Detta provocerar mer våld, även inom familjer. Tyvärr är det väldigt få åtal mot den här gruppen och deras våldsbrott. Kvinnorna är rädda för att vittna mot dem för de vet att den som ställer sig upp mot de här människorna kommer att dö. Så enkelt är det.

Lilian är lyckligare än hon varit förut och leker mycket med sonen Luis David. Foto: Linda Forsell

 

Abort förbjudet i Guatemala

4 222 flickor mellan 10 och 14 födde barn i Guatemala under 2012.

Tonåringar står för 25 procent av alla födslar och från 2010 till 2012 ökade den siffran med nästan en fjärdedel.

Abort är förbjudet, utom vid risk för kvinnans liv, men även då vill få läkare utföra den.

Varje år föder två miljoner flickor i världen barn innan de fyllt 15.

Unga mödrar löper dubbelt så hög risk att dö i barnsäng och drabbas oftare av inre blödningar, fistlar och könssjukdomar.

Mitt på Lilians gård ligger en ensam liten katt på en vedtrave och sover. Den rör sig inte utan tittar bara med korta blickar upp från stormens öga. Mellan de tre husen som avgränsar gården springer tuppar, hönor, hundar och ett tiotal barn runt katten.

Lilians mamma tvättar sitt hår i diskhon vid sidan av köket. Luis David som nästan är två år gammal tränar på vokaler och leker kurragömma medan farföräldrarna lagar middag. Lilian själv är en del av stormen och stannar bara tidvis upp för att kolla till sin son.

– Jag lär mig göra hantverk i skolan nu, allra roligast är det att göra blommor av papper, berättar hon blygt men leende.

Lilian är ett hoppfullt exempel på att det är möjligt att sakta återhämta sig från år av sexuella övergrepp. Hennes mamma Rosa var stark och polisanmälde sin farbror när det kom fram att han hade våldtagit hennes dotter. Hon tog också kontakt med lokala organisationer som bland annat bistod med psykolog, juridisk hjälp och lite pengar för att finansiera skolgång.

Nu hjälper Lilians mormor till med den sista pusselbiten för att Lilian ska kunna gå i skolan, hon tar hand om Luis David på dagarna. Nyligen har Lilian börjat sjuan och hon berättar att hon faktiskt är ganska duktig.

Skolan är nyckeln till att komma till rätta med övergreppen.

– Det som vi kämpar för som organisation är sexualundervisning, berättar Helen Leiva.

– Så fort regeringen går ut och säger att det är obligatoriskt med sexualundervisning, så kommer vi att åka ut i skolorna i byarna för att undervisa.

Att föra in det i läroplanen kan låta okontroversiellt, men motståndet är starkt, främst från kyrkorna som menar att om man började prata om relationer i skolan skulle det leda till ännu mer sex bland de unga. Framtidshoppet ligger i stället i den tekniska utvecklingen. I dag finns fler mobiltelefoner än människor i Guatemala, och information når ut även om kyrkan inte vill det.

Kvinnorna som ligger i sängarna runtomkring berättar att de inte har fått sova på hela natten för att pojken har skrikit av hunger.

Det har gått två dygn efter operationen och en barnläkare står böjd över Alicia och försöker frustrerat förklara hur hon ska hålla bröstet för att barnet ska amma.

– Du får inte åka hem om jag inte ser att barnet äter! ryter hon och säger sedan förargat åt Manuel att han måste översätta vad hon säger.

Kvinnorna som ligger i sängarna runtomkring berättar att de inte har fått sova på hela natten för att pojken har skrikit av hunger. Alicia själv har kort tålamod och vill helst ge upp efter första försöket, men läkaren insisterar och till slut lyckas den lilla pojken få i sig några klunkar mjölk.

Alicia är uppgiven och orkar inte försöka amma sin nyfödde son mer. Det är tredje dagen efter förlossningen och han vill ännu inte äta. Foto: Linda Forsell

På vägen hem slumrar Alicia på Manuels axel, medan taxin skumpar fram längs med en grusväg som leder till ett halmbetäckt hus utom synhåll från några grannar. Inuti finns två rum, ett kök och ett sovrum.

Alicia slår sig ner på en stol i köket där amningsförsöken återupptas. Denna gång står hennes mamma för direktiven men utan större framgång, det lilla livet verkar nästan för svagt för att äta.

– Det gör mig ledsen, säger Manuel, för om han inte äter så kommer han att dö. Vi får be till Gud att det går bra.

 

Läs om Linda Forsells första besök i Guatemala här.

 

"Fattigdom drabbar alltid kvinnor värst" – läs Jenny Strömstedts krönika här.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!