Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

”I kylrummet står nästan ett ton ost”

Birgit och Bengt Werner driver Wernergårdens mejeri och café. Foto: Suvad Mrkonjic

KARBENNING. Birgit, 62 och Bengt Werner, 66, som driver Wernergårdens mejeri och café fick fly när branden rasade som värst.

Kvar på gården var deras kor och 900 kilo ost.

–  Vi har inte fått åka hem och ge djuren vatten. Strömmen har gått och i kylrummet står nästan ett ton ost.

Det var under fredagen som strömmen kom tillbaka till Wernergårdens mejeri efter fem strömlösa dagar. Människor, djur, fastighet och ost har klarat sig, men någon hjälp har det inte fått.

Det var på måndagen som branden spred sig i rekordhastighet mot Karbenning. När elden hoppade över viken vid sjön Snyten kom grannen springande och sa att de måste lämna gården.

– Jag packade en kappsäck och lite fotografier, kontokort och körkort, men Bengt han vägrade att lämna. Jag och dottern åkte vid åtta på kvällen, då var himlen röd och svart av eld och lågor, säger Birgit Werner.

– Jag var så envis och arg. Jag hade dragit fram vattenslangen, på den nivån var det. Helt irrationellt. Men klockan 23 kom polisen och knackade på dörren och skrek att jag måste sticka nu, det var inget snack om saken, säger Bengt Werner.

Korna som går på bete fick de lämna. Strömmen hade gått och mejeriet var hotat så länge inte ostkylarna fungerade.

Sedan i måndags har de försökt att få återvända hem, eller i alla fall se om sin gård. 

– På tisdagen tänkte jag, hur ska jag fixa det här? Så jag ringde Norbergs kommun och sa att jag måste ha el till kylrummet, hur gör jag? Jag fick tre olika nummer att ringa, blev bollad till en samordnare som sa att han inte hade tid, och sedan bad de mig ringa alla igen. Korna behövde vatten, jag ett el-aggregat, men de kunde inte hjälpa en millimeter, säger Bengt.

”Folk här är skitförbannade”

Han gav sig inte. I Avesta lyckades han hyra ett aggregat och sedan fick han tag på två elektriker som kunde koppla in det. Men vid avspärrningarna blev det stopp.

– Vi ringde alla för att få tillstånd att åka igenom. Ibland körde vi bara igenom, andra gånger småvägar, var har smitit igenom och burit grejer för att ge våra djur vatten, säger Birgit.

De berättar att det hela tiden talats om att djur ska evakueras, men själva har de aldrig fått chansen. I den lilla byn har buden dessutom varit olika. En del fick aldrig besked om att det var livsfarligt att vara kvar, utan har bott kvar i området.

– Karbenning har inte funnits på kartan. Folk här är skitförbannade. Dessutom säger de att vi inte är evakuerade, vilket har betydelse för försäkringen. Men vi var tvungna att utrymma våra hem. Vi fick åka ut men inte tillbaka. Kommunen och länsstyrelsen har inte kunnat svara på en enda fråga eller hjälpa oss med något, säger Birgit.

Men makarna är tacksamma att allt har gått väl. Hus och hem finns kvar, liksom kor och lagret med ost som tar flera månader att ysta. 

På torsdagskvällen återvände de hem och under fredagen kom äntligen strömmen tillbaka och en del avspärrningar släppte. 

– Vi är glada att vi lever, men det här är en katastrof, säger Birgit.

– Det är inte så att vi är avslappnade. Det är livsfarligt att gå in här, det kan ta fart när som helst, säger Bengt.