Det surrar tyst från respiratorn, på en skärm visas blodtryck, hjärnaktivitet och hjärtslag. Anna-Maria Moström, 29, har en mask över ansiktet och sladdar kopplade till sin kropp. Det blonda håret är rakat där kirurgen gått in i hennes huvud. Vid fotänden vaktar ett stort mjukislejon och väggarna är fulla med bilder.
Bilder som visar Anna-Maria som hon egentligen ser ut - på viktiga modelluppdrag eller när hon spexar framför kameran hemma i köket.
Anna-Marias mamma sitter på en stol och håller dotterns hand, då och då tittar hon upp mot skärmarna, som att hon hoppas på ett under. Eller ett tecken på att dottern kan höra henne.
- Det kom en tår nyss, säger hon och stryker dottern över kinden.
Allt hopp är ute
Men enligt läkarna och alla experter de talat med är allt hopp ute. Deras dotter är hjärndöd och utan respiratorn skulle resten av kroppen sluta fungera nästan direkt. De har testat och hennes egen andning var bara som små suckar.
Nu har de precis träffat ett donatorteam.
- I bästa fall kan hon rädda tio liv, säger Ronny Moström.
Om allt fungerar kommer en av njurarna gå till en av vännernas kusin. Teamet letar igenom registren efter andra patienter i behov av organ. Mitt i allt det fruktansvärda känns det ändå vackert.
- Anna-Maria hade velat det. Om man kände henne är just den delen ett lätt val, säger Ronny Moström.
Troligtvis stängs respiratorn av i dag någon gång mellan 19 och 22 lokal tid. Exakt hur lång tid kroppen orkar efter det är det ingen som vet, kanske handlar det bara om minuter.
Var på väg hem
Det har gått fem dagar sedan den svenska fotomodellen Anna-Maria Moström blev påkörd av en buss på ön Roosevelt Island i New York. Samma dag hade hon varit ute och sprungit och fikat med vänner. Nu var hon på väg hem, cyklade på öns huvudgata. Plötsligt gör bussen en vänstersväng och klipper Anna-Maria i farten. Hon landar så illa att hjärnbalken svullnar upp och stryper allt syre till hjärnan. En sekund, så förändras allt.
Hemma börjar hennes pojkvän Michael Benneville bli orolig. Han skickar flera sms, men Anna-Maria svarar inte. Samtidigt sitter polisen med telefonen i handen, och ser sms:en från en orolig pojkvän men utan pinkoden kan de varken svara eller se telefonnumret. Till slut ringer Michael. När polisen svarar ligger Anna-Maria redan på operationsbordet.
- Läkarna var extremt ärliga från början, de förklarade att det skulle till ett mirakel, men att de ändå försökte, säger han.
Några timmar senare är familjen i Sverige på väg.
Vi sitter i ett av besöksrummen på intensivvårdsavdelningen på New York Presbyterian Hospital, ett av USA:s främsta sjukhus. Det är familjen som bjudit in oss, och de har själva valt ut bilderna till texten. Bilden med hästen är tagen bara dagar innan olyckan, och det är så de vill minnas henne. Inte med slangar in i kroppen.
Planerade överraskningsresa
Lillasyster Caroline Moström börjar berätta hur hon och hennes pojkvän planerade en överraskningsresa inför storasysterns 30-årsdag - men kommer av sig.
- Hon fyller i augusti... Eller ja, skulle fylla... Jag vet inte längre hur jag borde säga, säger hon.
Hela tiden fortsätter Anna-Marias vänner komma och gå. Trots att hon bara hann bo två år i New York har nästan 150 vänner kommit för att ta farväl. Flera av dem är framgångsrika personer från mode-, konst- och musikvärlden, andra lärde hon känna när hon arbetade med festivalen Burning Man. Ronny Moström kan inte låta bli att le när han talar om sin dotter - och hur hon lärde känna människor överallt. Människor som nu har erbjudit sig att betala hela sjukhusräkningen och hjälpa familjen med allt de kan tänka sig.
- Anna-Maria var väldigt generös mot människor. Hon lärde mig att alltid ge dricks och visa tacksamhet mot alla människor. Hon gjorde aldrig skillnad på människor.
Han berättar stolt hur en italiensk modellagentur ville knyta upp Anna-Maria för ett livstidskontrakt redan när hon var 13 år. 2005 blev hon känd när hon medverkade i den svenska serien "Top Model". Men trots att dottern älskade livet som modell hade hon fler drömmar och planer för sitt liv i New York, berättar hennes pappa. De hade en nära relation och hördes på telefon nästan varje dag.
- Varje gång hon var hemma hjälpte hon mig med biodlingen. Hon gjorde egen smaksatt honung och ljus som hon gav bort till vännerna, säger han.
- Alltid dessa projekt, säger hennes pojkvän.
- Jag tyckte vi åkte på semester men för henne fanns inte en timme på dygnet som inte skulle fyllas med viktiga göromål.
Levde fullt ut
Anna-Maria var tvungen att leva så - alltid fullt ut - eftersom hon inte trodde hon skulle få leva lika länge som alla som alla andra.
- Hon har pratat så där sedan länge, det är nånting som gått i familjen. Hon visste att det skulle hända nånting innan hon fyllde 30. Hon hade gått till människor som kunde spå som sagt samma sak, säger hennes pappa.
Att veta att Anna-Maria var öppen för all sorts tro, gör det lättare att tänka att hon kan se alla som kommit för att ta farväl, säger hennes pojkvän.
- Anna-Maria älskade livet, men hon mätte inte i tid, hon mätte i meningsfullhet och det som betydde något för henne var familj, vänner, kärlek, säger Michael.
