Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Hoten mot Pride
var inte förutsägbara

"Vi uppmanar till kollektiv kamp", skriker de rosa-svarta i megafon under aktionen på taket. Foto: JOSEPHINE FREJE

KRÖNIKA. Så många har hört av sig efter reportaget om det vänsterextremistiska hotet mot Pride att jag nästan behövt gå ifrån min princip att svara alla. Men – det finns en djupare anledning att reportaget om hotet mot Pride blev till.

Det bottnar i en händelse för många år sedan då jag insåg att en av mina bästa vänner levde med en man som slog. Inte en gång, utan fysisk och psykisk misshandel dagligen till gränsen av pulverisering.

Tillslut, efter mitt eviga tjatande, tog min vän mod till sig och gick ner till polisstationen.

Först var det allvar, förhör och medkänsla.

Men sen – var min vän bög.

Han ringde mig gråtande efteråt och sa att polisen skrattat och sagt "Men du e ju kille, varför slog du inte bara tillbaka?"

Det tog mycket mod för min vän att våga lita på polisen efter det, men han gör det i dag eftersom poliserna som tog över hans fall satte ned foten och visade att de fanns där för honom.

Det är därför det gör ont när jag ser homosexuella poliser som skräms bort från Pride, när det skulle ha varit dagen de fick visa att de finns och att de är stolta över att göra skillnad.

Men det är också därför det gör ont när jag nu blir kontaktad av personer i rosa-svarta blocket som vittnar om homofoba poliser. Och att uniformerade poliser i paraden skrämmer bort dem.

 

LÄS MER: Det okända hotet mot Sveriges prideparader

 

Jag brinner för att granska det som drabbar dem som få lyssnar på. Den här gången var det “borgare” och poliser. Och visst får de prata annars. Men i frågan om Pride och rädsla? Nej, där har det varit allt för tyst.

När jag och min researcher Julija Sidner började titta på hoten mot Pride trodde jag i min enfald att flest skrämdes av högerextrema och bibelfanatiker... Men det visade sig inte vara så förutsägbart.

I dag samlas tusentals för att gå Prideparaden i Stockholm. Och som de drabbade vittnar om är de mindre utsatta i huvudstaden, när de går många tillsammans. Värre är det söderut i Sverige.

Och nej – personligen går jag inte längre. Inte på grund av hot utan för att varenda kotte i dag kallar sig HBTQ. Det är som mormor, 94 år, säger: När alla har en Ferrari har ingen en Ferrari.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!