Hossein Rahimi kom till Sverige via Iran som 16-åring efter att ha flytt kriget i Afghanistan. Som ensamkommande flyktingbarn anlände han först till Malmö för att sedan flytta till ett boende i Hofors i Gästrikland.
– Jag ville bara gå i skolan och börja jobba när jag kom hit, så jag började först plugga in två års grundskola, sedan fick jag börja gymnasiet, säger Hossein som i dag är 21.
Hossein var en duktig elev och lärarna imponerades av att han lärde sig svenska så snabbt, något som Gefle Dagblad uppmärksammade först.
Sökte praktik
Till en början var han osäker på vad han skulle studera men beslöt sig sedan för att utbilda sig till målare i Falun. När det var dags att söka praktik var det givet var han skulle söka:
– Det fanns bara en målerifirma i Hofors och jag tänkte att jag skulle praktisera där. Jag sökte två-tre gånger och de sa att de skulle höra av sig, men inget hände. Jag var ganska besviken.
Men revanschen kom när det var dags att söka praktik under andra året i gymnasiet.
– Då fick jag äntligen praktisera hos Mats Björklund som drev den där målerifirman. Sedan sommarjobbade jag två somrar i rad.
Erbjöd tjänst
När det närmade sig skolans terminslut och studenten i somras berättade Mats att han inte tänkte ge Hossein sommarjobb.
– I stället erbjöd han mig att fortsätta jobba även efter sommaren. Jag blev jätteöverraskad när han erbjöd mig anställning!
Men det slutar inte där. Vd sidan av jobberbjudandet hände något som överraskade Hossein ännu mer.
– En vecka innan studenten var jag lite bekymrad och visste inte vad jag skulle göra eftersom jag inte hade någon som skulle gå på min student. Jag kände mig väldigt ensam.
Hosseins mamma och bror bor kvar i Iran och de har träffats en gång sedan Hossein kom till Sverige. Hossein övervägde därför att strunta i att gå på studentfirandet.
– Men kompisarna insisterade och sa att jag måste gå. När det var dags att springa ut så sprang jag ut sist. Alla var glada och jag visste att allas föräldrar var glada. Jag tänkte att jag var helt ensam och att ingen skulle vara där för mig.
Men då såg han sin arbetsgivare Mats Björklund, som stod tillsammans med en vän till Hossein, och höll upp en studentskylt.
– Det var självklart att vi skulle vara där eftersom han inte har några anhöriga, så vi smög lite med det så att han inte skulle få veta att vi skulle dyka upp, säger Mats.
"Blev helt tårögd"
Hossein blev både överraskad och rörd.
– Det var så fint. Jag blev tårögd när jag såg honom. Det var verkligen en av de finaste stunderna i mitt liv. Det var så oväntat och sedan stod jag plötsligt där med blommor runt halsen. Det kändes som att det var min familj.
Och Mats hade inte heller långt till tårarna.
– Det var verkligen känslosamt och jag är så lättrörd att det kom en tår från mig med. Det är väldigt viktigt med integration och det är viktigt att hjälpas åt.
"Tusen tack"
Hossein jobbar nu för fullt och har även tagit körkort. Allt har gått i en rasande fart. Samtidigt är han tacksam över möjligheterna han har erbjudits.
– Jag vill säga tusen tack till Sverige för att jag för får vara en del av samhället. Jag är så tacksam.
