Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Nisha Besara

Hör och häpna, fattiga
människor är inte korkade

Speciellt en typ av nyheter får mitt hjärta göra små skutt av glädje: Då forskning visar att när vi människor ger varandra tilltro, så blir det bättre för alla.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Sveriges Radio rapporterade bara några dagar in på det nya året att hundratals vetenskapliga studier visar att reda pengar i bistånd till människor i fattigdom är bättre än filtar och välling eller något annat som någon bakom ett skrivbord tusentals mil bort har bestämt att de ska få. Forskningens resultat säger att fattiga människor i fattiga länder INTE spelar, röker eller super bort kontantbiståndet de får, utan de köper i stället mer nyttig mat, skolböcker till sina barn eller investerar i bättre redskap till sina odlingar, så att de kan tjäna mer egna pengar på sikt.

Hör och häpna - de gör bra val.

 

Bara antagandet att fattiga människor skulle använda pengar till alkohol och tobak snarare än mat eller sina barns framtid säger rätt mycket om biståndsgivarnas (det vill säga vår...) utgångspunkt. Som att människor är korkade bara för att de är födda i ett fattigt/misskött/krigshärjat land. Det här synsättet präglar inte bara biståndsgivande myndigheter, utan även oss enskilda givare, som gärna vill se att våra pengar har gått till något konkret. Hellre getter, malariasprutor och gröt än pengar till de fattiga! Men läge att tänka om alltså, så stoppa en peng i den där muggen du passerar i dag.

På ett helt annat tema men, enligt mig, med samma andemening hade SVT:s Rapport ett inslag om att Försäkringskassan i Finland ska starta ett projekt på prov, där långtidsarbetslösa ska få en så kallad basinkomst varje månad utan krav på motprestation. Pengarna ska vara skattefria och inte minska om den arbetslösa får in inkomster från lågbetalda arbeten, så att de kan få in en fot på arbetsmarknaden utan att förlora pengar.

 

Summan? Femtusen kronor. Knappast någon förmögenhet, men kanske ändå tillräckligt för att i utbyte slippa frustrerande blanketter, meningslösa byråkratmöten och känslan av att inte vara betrodd bara för att du inte får ett arbete. Den friheten kan nog få vilken långtidsarbetslös som helst att få tillbaka ett uns självkänsla, som är ack så viktigt i jobbsökandet.

Jag riktigt känner hur det går en kollektiv rysning genom hårdföra arbetslinjesverige - från Moderaterna till Socialdemokraterna och alla där emellan. Ingen morot utan piska och definitivt inga skattepengar utan motprestationer - hur erbarmliga de än är! Detta gäller speciellt fattiga, sjuka och arbetslösa - den härliga, friska, hårt arbetande medelklassen gullar vi däremot skiten ur.

 

Försöket i Finland ska pågå i två år och följas och utvärderas av forskare, för att se hur basinkomsten förändrar beteendemönster hos långtidsarbetslösa. Men finska Försäkringskassan säger redan nu att de vill permanenta insatsen, eftersom de är övertygade om att det kommer leda till positiva effekter, som att frigöra mer tid för att söka arbete.

Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Jag undrar när svenska Försäkringskassan får instruktioner att lägga fokus på att verkligen att hjälpa människor, i stället för att jaga vabfusk och neka sjuka pengar.