Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Hon hjälpte tiggande kvinna att resa hem

Musikern Magdalena Dahgren, 30, var den första som la några kronor i tiggaren Marias kopp. Det blev starten på en djup vänskap.

Maria, 29, kom till Sverige för att försörja sin familj i Rumänien.

Hon möttes av arbetslöshet, hunger och tio nätter utomhus. I Karlstad tvingades hon att tigga.

Musikern Magdalena Dahgren, 30, var den första som la några kronor i hennes kopp.

Det blev starten på en djup vänskap – och räddningen för Maria.

– Jag ringde min sambo och frågade om det var okej för honom att vi har en gäst på soffan, och det var det, säger Magdalena Dahlgren.

Direkt när Magdalena Dahlgren såg hur mycket Maria frös i sin tunna tröja och skinnjacka när de möttes på en gata i centrala Karlstad bestämde hon sig för att göra något.

– Hon var så lik mig. Vi är i samma ålder, våra barn är i samma ålder. Enda skillnaden är att vi fötts på olika platser i världen, säger Magdalena Dahlgren och fortsätter:

– Hade jag fötts i Rumänien hade jag kunnat vara i samma situation som hon.

Blev tvungen att tigga

Maria åkte från Rumänien till Sverige i hopp om att få ett jobb. Ett jobb hon var tvungen att få för att kunna försörja sina barn hemma. Hon sökte jobb i en rad olika städer, men fick aldrig en chans. Efter tio dagar av sömnlöshet och nätter under bar himmel åkte hon till Karlstad.

Där insåg hon att hon för första gången skulle tvingas tigga. Hon var hungrig och ville bara hem.

Men det var också i Karlstad som hon fann musikern Magdalena Dahlgren som skulle komma att bli kvinnan som såg till att Maria fick återförenas med sin familj igen.

Flyttade in på soffan

Magdalena Dahlgren var den första personen som la några kronor i en kopp. Men det stannade inte där.

Hon tog Marias nummer och de bestämde att de skulle träffas två timmar senare. Vad de inte visste var att de ytterligare några timmar senare skulle vara goda vänner.

– Jag bedriver en stor insamling för att ge vinterkläder till asylsökande, så jag hade en hel del kläder hemma, säger Magdalena Dahlgren.

Efter att Maria fått mat och varma kläder insåg Magdalena Dahlgren att hon inte kunde låta henne sova ute i kylan ytterligare en natt.

– Jag ringde min sambo och frågade om det var okej för honom att vi har en gäst på soffan, och det var det.

"Sverige har ett oförtjänt gott rykte"

Under sin dag med Maria förstod Magdalena Dahlgren hur mycket Maria längtade hem och hur dåligt hon mådde efter sin tid i Sverige.

– Det var det värsta av allt, att behöva sitta och krossa hennes drömmar. De blir lurade att det finns jobb i Sverige, de lämnar barn och familj och sen hamnar de på gatan.

– Utomlands har Sverige ett oförtjänt gott rykte. Folk dras till det, kommer hit och sen blir det bara pannkaka.

Startade insamling

Magdalena Dahlgren ville hjälpa Maria att ta sig hem till Rumänien och sin familj, men hade inte råd att köpa en flygbiljett till henne. Så hon skrev ett inlägg på Facebook där hon berättade om Maria och hennes situation.

– Jag försökte i inlägget att förmänskliga henne, jag beskrev våra likheter och berättade om Maria. Jag tror många glömmer att folk som kommer hit från misär faktiskt är riktiga människor.

"Förr eller senare kommer någon att frysa ihjäl"

Det är också en av anledningarna till att hon väljer att prata om det här offentligt.

– Det handlar inte om att få kredd och "ryggdunk", utan för att förhoppningsvis någon mer ska få upp ögonen för situationen och hur allvarlig den är.

– Förr eller senare kommer människor frysa ihjäl.

Alla hjälpte till

Snart hade ett 80-tal personer donerat en summa för att tillsammans hjälpa Maria att få åka hem och några dagar körde Magdalena Dahlgren och hennes sambo Jonas henne till Arlanda.

– Det var fruktansvärt att ta farväl, jag grät nästan hela vägen, berättar Magdalena Dahlgren med gråten i halsen.

– Men jag ska hälsa på henne i Rumänien redan i vår.

Glad att hon lever

I dag mår Maria under förutsättningarna bra, hon är glad att hon lever.

– Hon var väldigt rädd för att bli utsatt för något under tiden hon var här. Flera män försökte få henne att sova i deras bilar, till exempel, vilket hon inte ville.

– Hon är väldigt tacksam, hon ville ju inte vara kvar här. Hon har pengar nu så att det räcker några månader, men vad händer sen?

 

Maria heter egentligen något annat.