Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Historien om Grupp 8 – det gör de i dag

Januari 1975.

På demonstranternas plakat utanför Asabs kontor stod bland annat att läsa: "Högre lön åt kvinnorna på profitens bekostnad.

Se faktaruta för vilka som syns på bilden.
Smink, högklackade skor och lockat hår var laddade frågor i Grupp 8.
– Det var för att den typen av kvinnlighet var så starkt ihopkopplat med 50-talets förkrympta kvinnoideal. För oss var sminket också förknippat med att man inte fick se ut som man gjorde utan att kvinnor skulle förställa sig, säger Louise Waldén.
Foto: Lisa Mattisson Exp
Gunilla Thorgren tycker att det är otroligt att kvinnokampen och kvinnors villkor fortfarande inte är en självklar del av historieundervisningen i skolan.
– Jag träffar en del unga kvinnor som tror att det alltid har funnits dagis, vilket är häpnadsväckande.
Foto: Lisa Mattisson Exp
På kvinnodagen 8 mars håller forna Grupp 8-medlemmen Birgitta Bolinder i ett seminarium på Fryshuset i Stockholm.
– Kvinnodagen har fått en sådan skjuts de senaste åren. För mig är det en dag som måste firas.
Foto: Lisa Mattisson Exp
Iréne Matthis fick uppleva något nytt med Grupp 8 – systerskapet. Men gruppen var långt ifrån eniga i alla frågor.
– Vi diskuterade och ibland grälade vi. Vi hade olika åsikter i bland annat prostitutionsfrågan. Men vi var alltid eniga i de grundläggande frågorna och målsättningarna.
Foto: Lisa Mattisson Exp

## 8 dagar

## 8 berättelser om att vara kvinna 2014

## Om kampen i vardagen och kampen för vardagen

 

1972 lockades tusentals kvinnor ut på gatorna och pratade kvinnokamp.

Huvudparollerna var bland annat fri abort, smärtlindring vid förlossning och rätten till arbete.

Radikala ställningstaganden då, självklarheter nu 40 år senare.

Möt några ur Grupp 8, en samling kvinnor som vigde sina liv åt kampen för ett jämställt samhälle och som lyckades på flera punkter.

Men många av frågorna som väcktes är - nästan ett halvt sekel senare - fortsatt glödheta.

FAKTA

1 Birgitta Bolinder född 1939

Då: Gymnasielärare i engelska och franska.

Karriär: Lärare, aktiv i Miljöpartiet, aktiv i Amnestys grupp 130 som arbetar för kvinnors rättigheter.

Nu: Pensionär som har pluggat bland annat idéhistoria och filmkunskap.

2 Barbro Backberger 1932-1999

Då: Debattör, författare. Medverkade vid bildandet av Författarcentrum.

KARRIÄR: Författare till bland annat "Inga träd växer in i himlen" och "Sagan om grobladens rike". Var även engagerad i VPK, nuvarande Vänsterpartiet.

3 Iréne Matthis född 1940

Då: Leg. läkare som arbetade på Långbro mentalsjukhus och gick analytikerutbildning.

Karriär: Psykoanalytiker och författare.

Nu: Pensionär, professor i psykoanalys, docent i klinisk neurovetenskap.

4 Ulla Torpe 1925 -1998

Då: Lärare, författare och litteraturvetare.

Karriär: Kulturjournalist och författare till bland annat "De slutna rummen". Ordförande i Selma Lagerlöf-sällskapet.

5 Åse Åkerstedt (nu Liljencrantz) född 1937

DÅ: Journalist.

Karriär: Journalist, bland annat i Sundsvall.

NU: Pensionär.

''Det var en trevlig tid, vi gjorde mycket väsen av oss.

6 Gunnel Granlid 1932-2013

Då: Journalist, engagerad i VPK, nuvarande Vänsterpartiet.

Karriär: jobbade som journalist på Sveriges Radio fram till sin pension.

7 Ingvor Westberg född 1944

Då: Journalist och informationssekreterare.

Karriär: Bokhandlare, moderator och producent för författarträffar på Akademibokhandeln i Stockholm.

Nu: Pensionär.

8 Annika Engström (nu Cullberg) född 1941

Då: Redaktionssekreterare på Ord och Bild.

Karriär: Förskollärare och arbetat med kvinnopolitiska och feministiska frågor i VPK, nuvarande Vänsterpartiet. Nu: Pensionär.

''Grupp 8 var en viktig plattform för mig och för mitt fortsatta arbete.

9 Birgitta Svanberg 1930-2013

Då: Gymnasielärare i svenska.

Karriär: Litteraturvetare, skrev flera artiklar, essäer och böcker, bland annat "Manligt och kvinnligt i litteraturen".

10Louise Rydén (nu Waldén) född 1940

Då: Redaktör för "Svensk Bokhandel" och SKV:s tidskrift "Vi mänskor", arbetade också på Moderna museet.

Karriär: En av initiativtagarna till Föreningen Kvinnokultur. Startade (tillsammans med Hans Nestius) RFSU:s boktidning "Ottar". Filosofie doktor vid Linköpings universitet och verksam vid Högskolan i Gävle och Stockholms universitet.

Nu: Pensionär.

11 Gunilla THORGREN född 1943

Då: Journalist på en veckotidning.

Karriär: Författare till bland annat boken "Grupp 8 och jag" och "Ottar och kärleken" socialdemokratisk politiker och tidigare statssekreterare i kulturdepartementet.

Nu: Skriver böcker.

"Ååå tjejer. Ååå tjejer. Vi måste höja våra röster för att höras."

Ljudet är, enligt en artikel i Dagens Nyheter, öronbedövande då tusentals tjejer vrålar på det största kvinnomötet svenskarna har upplevt på årtionden. Man är tvungen att stänga dörrarna och säga nej till fler besökare på det redan överfyllda Åsö gymnasium i Stockholm.

Borde förberett sig

Det är internationella kvinnodagen 8 mars och året är 1972. Händelsen är av stor betydelse för framväxten av den nya kvinnorörelsen, men det vet inte Louise Waldén, 31, där hon står paralyserad och blickar ut över folkhavet. Hon har blivit förvarnad av sina mer erfarna vänner att förbereda sig och skriva ett tal. Ett råd hon borde ha följt, inser hon nu.

- Jag kan inte sluta prata, till slut kommer de och ber mig lämna scenen, en förfärlig upplevelse, men själva dagen är ju fantastisk.

Hon beskriver en framtidstro, en känsla av att "stötta varandra till vansinne" och att de håller på att förändra världen.

Grupp 8 alltså.

Gruppen som kommer att bli medelpunkten för 1970-talets nya kvinnorörelse och driva frågor om arbete åt alla, kortare arbetsdag, daghem åt alla barn, fri abort och rätt till smärtlindring vid förlossning. Men först backar vi bandet till 1968.

Blev övertalad

Gymnasieläraren Birgitta Bolinder, en 29-årig ensamstående mamma, blir övertalad av kompisen Birgitta Svanberg, som också är lärare, att följa med på litteraturdocenten Karin Westman Bergs könsrollsseminarier i Uppsala. Docenten får hålla seminarium kvällstid med argumentet att det inte är "riktig litteraturhistoria" att prata genus på arbetstid.

Varannan vecka åker Birgitta Bolinder de sju milen från Stockholm tillsammans med en samling tjejer och lyssnar på föreläsningar.

- Man hade aldrig sett saker ur det här perspektivet förut och en helt ny värld öppnade sig, säger hon.

Inte glada

De första idéerna föds på tågresorna. Och när föreläsningarna tar slut bestämmer de sig för att starta en egen grupp. De vill förändra. Påverka. Agera. De är åtta stycken - alltså är inte Grupp 8 ett sådant pjåkigt namn. Grupp 8 är härmed född.

1969 är Gunilla Thorgren en ensamstående 26-årig mamma som arbetar som journalist. Hon är less på att hon och hennes barn inte ses som en familj och att inga dagisplatser finns att få. Så när en kompis berättar om en grupp som studerar kvinnans situation i samhället bestämmer hon sig för att gå på ett möte. Det går så där.

- De var inte särskilt glada att jag kom. Jag var väldigt okunnig om samhället och kände mig otroligt osäker.

Ingen akademiker

Till skillnad från de andra Grupp 8-medlemmarna saknar Gunilla Thorgren akademisk utbildning. Inte för att någon påpekar det - känslan ligger snarare hos henne själv. Särskilt minns hon den nu avlidna Grupp 8-medlemmen Barbro Backberger som kärleksfull, men också tuff som sa vad hon tyckte rakt ut. Hon tittade på Gunilla Thorgren och sa: "Du är tvungen att lära dig skriva protokoll."

- Och då gjorde jag det, med hennes rödpenna.

Gunilla Thorgren är övertygad om att de är tvungna att sprida sitt budskap. Gärna nu på en gång.

- Jag tjatade och tyckte att de pratade för mycket och gjorde för lite. Är man missnöjd måste man åtgärda det.

Ett år senare blir hennes önskan verklighet då de sommaren 1970 bestämmer sig för att gå ut offentligt och se vilket intresse det finns för att bilda en socialistisk kvinnorörelse. Nästan 150 personer kommer till mötet på Stadsmuseet. Och sedan rasslar medlemsantalet till. På två år ökar Grupp 8 Stockholm från omkring 16 till 470 medlemmar, organiserade i 43 lokalgrupper. Därav många kvinnor som tidigare varit aktiva inom olika partiers kvinnoorganisationer, men som har tröttnat.

- Där drog vi ju bara stenciler och kokade kaffe, som en av dem uttryckte saken i en artikel i Vecko-Journalen.

Ställde ut på Moderna

Och den 8 april 1972 är det drygt 1 000 personer som skriker slagord längs Stockholms gator fram till Moderna museet. Slutmålet är Grupp 8:s utställning "Kvinnor" som tar upp kvinnans liv ur olika aspekter, som öppnar samma dag på Moderna museets Filialen. "Kvinnor" ses av över 13 000 personer under en månad.

- Den var anspråkslös med handmålade affischer och slagord, men vi hade också blodiga tamponger i taket och en gynstol ståendes, vilket blev oerhört omtalat och omskrivet, säger Louise Waldén som jobbar på Moderna museet vid tillfället och som även är initiativtagare till utställningen.

Men det är inte bara utställningen som blir omskriven, även kvinnorna i Grupp 8 granskas i detalj. De beskrivs som fula och sexualfrustrerade. "En liten exklusiv grupp för lätt aggressiva kvinnor", skriver en man på insändarsidan i Dagens Nyheter. "En förening för unga barnlösa studentskor, som har tid att hojta medan andra ränner mellan jobb och daghem", är den allmänna och ganska spridda uppfattningen, berättas det i en artikel i Vecko-Journalen 1974.

Fick post med avföring

En del av åttorna utsätts för hot och rena hatkampanjer. Iréne Matthis, en av frontfigurerna, har efter tio år inom kvinnorörelsen redan fått otaliga brev innehållande avföring och kondomer och hot i stil med "akta dig annars..." och hon ödslar inte längre någon energi på de anonyma hotbreven.

- Vi var vackra kvinnor allihop, intelligenta och alerta. Nästan alla levde med män och hade barn. Vi pratade inte så mycket om hoten, vi hade viktigare saker att diskutera.

Louise Waldén berättar om tidningskrönikor som målar upp hur gräsligt det skulle vara att gå i säng med en Grupp 8-medlem som aldrig tvättar sig, har fett hår och hår under armarna.

Hur de hanterar kritikstormen?

Louise Waldén fnyser.

- Det var ju idiotiskt och parodiskt.

Nej, i stället lägger de sin energi på annat. Och Grupp 8 ligger inte på latsidan. De skriver böcker och debattartiklar, anordnar teaterföreställningar och gör egna skivor, något som gör att fler människor nås av gruppens budskap.

Kärlek, kamp och ursinne

Gunilla Thorgren vittnar om ett humoristiskt gäng som alltid utgår från sina egna erfarenheter och om sena möten som hålls i kollektivet som hon bor i utanför Vaxholm. I hennes sängkammare skrivs, klipps och klistras den egna tidskriften "Kvinnobulletinen" ihop medan barnen springer omkring och leker.

Som Louise Waldén uttrycker det:

- Jag fattar inte att vi orkade, alla hade ju småbarn och familjer.

- Men det var kärlek, kamp, ursinne och vrede - alla starka känslorna fanns där och man bars av det. Vi ville ändra samhället i grunden, säger hon.

Ett effektivt sätt att nå ut med sitt budskap är att demonstrera - och sådana historier finns det gott om.

Jagades av ombudsmän

Iréne Matthis minns när de innan valet 1970 blir jagade av LO:s ombudsmän med knytnävar. Hon hade gått upp på scenen på ett socialdemokratiskt möte utanför riksdagshuset, rullat ut banderoller och tagit mikrofonen och påtalat orättvisorna mot att kvinnors deltider hålls på en nivå där arbetsgivaren slipper betala pension, inför ett hav av män.

- Vi blev neddragna från scenen och utskällda och då frågade jag var kvinnorna fanns, de kanske var hemma och passade barnen?

I en tid då många kvinnor inte vågar öppna munnen när det finns en man i rummet kan det anses modigt. Men så ser inte Iréne Matthis på saken.

- Tycker man något är fel måste man ha civilkurage, träda fram och säga vad man tycker.

Protesterade för tidigt

Ett annat minne är när det regnar flygblad över rådsalen i Stockholms stadshus och fullmäktige, som entusiastiskt debatterar Skarpnäcksfältet, överröstas av 50 personer på åhörarläktaren. Tillslut tvingas sammanträdet avbrytas. Grupp 8, som ligger bakom aktionen, har dock protesterat för tidigt, då de nya barnstugeplatserna tas upp först en vecka senare, enligt en artikel i Dagens Nyheter från 1974.

Men det är ovanligt att Grupp 8 inte är pålästa - de måste ha varit felinformerade, menar Louise Waldén. Visst, vissa aktioner då de sprayar på porrbutiker är spontana, men de riktade aktionerna planeras grundligt. Häcklandet är en del av dem.

- Jag minns särskilt när vi var på ett abortmotståndsmöte där ett gäng prästliknande män i kostymer med vibrato förklarade hur det kändes att ha ett växande foster inuti sin kropp och pekade mot sina magar, då avbröt vi och häcklade dem, säger hon.

Barnen löpte amok

Eller som när de, kvinnor och barn, går till Stadshuset för ett litet snack med socialborgarrådet. Barnen släpps ut på golvet och börjar nyfiket krypa runt och upptäcka alla sladdar och papper i rummet.

- Det var roligt att se skräcken i socialborgarrådet och hans medarbetares ögon och hur de försökte rädda sina papper. Snacka om höjden av dålig barnomsorg, säger Birgitta Bolinder.

Våren 1970 skriver Dagens Nyheter ett gäng artiklar om den nya kvinnorevolten och tar en bild på omkring hälften av medlemmarna i Grupp 8 tillsammans med sina barn.

- Många tyckte inte att det såg klokt ut. Men vi ville visa hur viktiga barnen är och understryka våra krav på en vettig barnomsorg, säger Birgitta Bolinder.

Rätt i tiden

En anledning till den mediala uppmärksamheten kan vara att en del av gruppmedlemmarna är journalister eller har kontakter inom medier. Men den största orsaken till Grupp 8:s framgångar tror Birgitta Bolinder beror på att de hamnar exakt rätt i tiden. Det finns ingen arbetslöshet att tala om och man behöver kvinnorna som arbetskraft.

- Grupp 8 tar tag i frågor som inte uppmärksammats sedan rösträttsstriden, säger hon.

Den framgångsrika kvinnorörelsen spretar dock och det förs en intensiv debatt om vad för slags rörelse man ska bygga upp. Bland annat bryter sig en lokalgrupp ur 1973 och startar Arbetets kvinnor. Dess huvudkritik är att Grupp 8 har en felaktig syn på kvinnokampen.

Louise Waldén berättar om ett tredagars seminarium på Kafé Marx i Stockholm 1971 där motsvarande kvinnogrupper från hela Europa är inbjudna. Men den holländska gruppen har bjudit med sig en man.

- Vissa upplevde detta som oerhört provocerande och det slutade med att han bara fick vistas i ett av rummen. Den här snäva synen från vissa upplevde jag splittrade och till viss del förstörde rörelsen.

I mitten på 70-talet tappar Birgitta Bolinder lusten totalt och bestämmer sig för att sluta.

- Ultravänstergrupperna anklagade oss för att inte vara riktiga socialister och det tog sådan kraft och energi från vårt arbete så jag kände att, vad sjutton ägnar jag mitt liv åt?

Spred sig över landet

Eva Schmitz är fil.dr i sociologi på Högskolan i Halmstad och har skrivit avhandlingen "Systerskap som politisk handling. Kvinnors organisering i Sverige 1968 till 1982".

Hon poängterar att Grupp 8 inte bara är ett fenomen i Stockholm utan en rörelse som sprider sig över hela landet och spelar en stor roll för framväxten av den nya kvinnorörelsen.

- Och det var dessa kvinnogruppers ständiga påtryckningar och mobiliseringar som exempelvis gjorde att kommunerna tvingades bygga ut daghemmen. Det hade säkert skett reformer, men det hade tagit längre tid utan Grupp 8. Och ifrågasättandet av de traditionella könsrollerna och medvetenheten kring kvinnoförtrycket hade inte fått samma genomslag utan dem, säger hon.

Idéhistorikern Emma Isaksson, som skrivit avhandlingen "Kvinnokamp" om den nya kvinnorörelsen, tycker dock att det är viktigt att påpeka att Grupp 8 är långt ifrån ensamma att verka för kvinnorörelsen under 70-talet, utan är en del av en större internationell kvinnorörelse.

- Dagens kvinnorörelse förvaltar till viss del arvet från Grupp 8, men har också gjort andra vägval och prioriteringar än de gjorde, säger hon."

Den nationella kvinnorörelsen tynar bort i början 1980-talet och vad som egentligen händer med Grupp 8 är det ingen som har ett bra svar på, utan uttryck som "den somnade in" och "gick vidare med annat" återkommer.

Svenska feminismens grund

Men många inom den svenska feminismen har antingen en bakgrund i Grupp 8 eller är inspirerade av dem. Det kvinnliga nätverket Stödstrumporna som bildas 1991 exempelvis - som enligt Louise Waldén ligger bakom att "varenda jävla parti blev feministiskt på kuppen inför hotet av ett kvinnoparti". Och 2005 startar Feministiskt Initiativ som vid bildandet får mycket uppmärksamhet i medier. En undersökning visar då att sju procent av väljarna skulle rösta på Fi i en opinionsundersökning, enligt Svenska Dagbladet. Siffror som snabbt ska sjunka igen.

Men inför valet 2014 har partiledaren Gudrun Schyman en ny taktik - att åka hem till folk och prata politik med dem på så kallade "homepartys". Ett snilledrag, menar Louise Waldén.

- Tittar man på kvinnohistorien har det alltid startat med smågrupper runt köksbord. Det är en skitbra idé.

Delade meningar om Belinda Olsson

Fortfarande träffas en del av åttorna, nu under namnet Grupp 7. Mest för att stötta varandra och diskutera aktuella frågor. Och ett ämne som kan komma upp vid nästa möte är Belinda Olssons omdiskuterade "Fittstim - min kamp".

Louise Waldén anser att Belinda Olsson i tv-programmet sumpade chansen att snacka feminism på riktigt:

- Hon tog fasta på fel saker och ironiserade över bland annat lattepappor.

Iréne Matthis tycker att det är roligt att Olsson vågar sig på ämnet och att serien blev bättre för varje avsnitt. Birgitta Bolinder anser att första programmet snarare förstärkte fördomarna. Gunilla Thorgren vill helst slippa kommentera programmet överhuvudtaget, men säger till slut lite syrligt:

- Det här är hennes ytterst personliga reflektioner och jag tycker det har väldigt lite med feminismen att göra.

Drygt 40 år senare har flera av åttorna gått i pension, och några av dem är inte längre i livet. Men engagemanget för kvinnors rättigheter går aldrig i graven.

Skrämmande

Birgitta Bolinder har, förutom lärare, också varit aktiv i Miljöpartiet och i Amnesty. Louise Waldén har hunnit vara redaktör för SKV:s tidskrift "Vi mänskor" och forskat, föreläst och skrivit om kvinnofrågor och arbetat med folkrörelser. Bland annat. Nu är hon pensionär sedan nio år tillbaka. Men många av frågorna de stred för på 70-talet är lika aktuella i dag, tycker hon.

- Pressen som läggs på unga kvinnor nu påminner om 50-talets kvinnofängelse. Det är skrämmande med självskadebeteendet ,med ätstörningar och psykisk ohälsa.

Gunilla Thorgren har gjort karriär inom socialdemokratin, varit statssekreterare i kulturdepartementet och bland annat skrivit boken "Grupp 8 och jag". Hon poängterar att nästa generation måste ta över kampen - tillsammans.

- Bara för att hälften av alla i regeringen är kvinnor betyder det inte att saker automatiskt förändras. Förtrycket tar ju nya vägar och det har inte funnits några grindvakter på länge. Till exempel har hela utvecklingen inom den gemensamma sektorn, först besparingar och sen privatiseringar, drabbat kvinnokollektivet hårt, säger hon.

Kampen tar aldrig slut

Och när Iréne Matthis, som i dag är 74 år gammal och medlem i tre grupper som på olika sätt driver kvinnofrågor, får frågan om hon någonsin kommer sluta engagera sig i kvinnofrågor, blir hon genast allvarlig och förklarar att det inte finns någon som helst anledning till det.

- Vi kämpar med samma grundläggande strukturella frågor i dag. Nu ska var och en ska slåss för sig själv, då har också skillnaderna mellan könen blivit större.

Hon fyller i:

- Nej, nej, kampen tar aldrig slut.

GRUPP 8 organiserade kvinnor runtom Sverige - INNAN gruppen rann ut i sanden på 1980-talet

Grupp 8 Bildades: 1968.

Initiativtagare: Yrkesarbetande kvinnor mellan 30 och 40 år.

Antal medlemmar: Grupp 8 Stockholm ökade från cirka 16 medlemmar år 1970 till 470 medlemmar, organiserade i 43 lokalgrupper, bara två år senare. Totalt bildades cirka 30 Grupp 8-grupper mellan åren 1968 och 1979 runtom i Sverige.

Hållpunkter: Grupp 8 blev en nationell riksorganisation 1977. 1979 antogs en gemensam programförklaring. Grupp 8-tidskriften "Kvinnobulletinen", gavs ut mellan 1971 och 1996. Varje år fram till 1982 (utom 1974) träffades Grupp 8- grupperna och andra kvinnogrupper som sympatiserade med Grupp 8:s handlingsprogram på årliga konferenser.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!