Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Hela intervjun med Romson - ord för ord

Foto: Robban Andersson

Miljöpartiet kommer innan valet meddela vilken statsministerkandidat de stöder. Men redan nu står det klart att Stefan Löfven ligger bäst till för att få de grönas support.

- Ja, våra förhoppningar står till socialdemokratin, säger Åsa Romson.

I Expressens stora partiledarutfrågning förklarar MP-språkröret varför hon nu tvingas bedriva plakatpolitik, att man ska ta fram en modell för att belöna åkare som kör miljövänliga lastbilar och att folk ska kunna välja "pelargonlinjen".

I er skuggbudget för 2013 vill ni införa en lastbilsskatt på 14 kronor milen. Om en lastbil går 15 000 mil per år, vilket inte är ovanligt, innebär det 210 000 kronor per år i kostnad för en ensam åkare. För ett åkeri med fler än fem lastbilar handlar det om miljoner i skatt. Hur ska de klara de här extra kostnaderna?

– Det här handlar om att de tunga transporterna i dag inte bär sina miljökostnader och vi ser att det är där utsläppen ökar allra mest. Vi ser att vägslitage och utsläpp från tung trafik inte går ned. Det är stora kostnader i det här som i stället bärs av skattebetalarna. Andra europeiska länder har infört den här typen av avgifter på tunga transporter, konkurrensneutralt mellan utländska och inhemska åkare, och att det har fungerat väl. Vi tycker att det är dags för Sverige att ta steget.

Om ett åkeri vill vara miljövänligt kan företaget köpa en hybridlastbil som går på både diesel och el. En sådan lastbil är flera hundra tusen kronor dyrare än en vanlig lastbil och släpper ut upp till 30 procent mindre koldioxid. Men Miljöpartiets lastbilsskatt tar ingen hänsyn till utsläppen, utan går bara på körsträcka. Varför vill ni inte belöna företag som väljer miljövänliga lastbilar?

– Jo, vi skulle gärna belöna företag som väljer miljövänliga alternativ, precis som fordonsskatten för personbilar som ju är differentierad på det sättet. Vi tittar på förslag som kan handla om den fordonsskatt som man betalar på lastbilar.

Men då får man rabatt i ett annat system, är det du menar?

– Ja, rabatten på vilken typ av fordon det är kanske är lämpligare att lägga i systemet kring fordonsskatt än i systemet kring vägavgift.

Men det är ju halvfärdigt då det här systemet ni föreslår?

– Ja. Det kan man säga, det är ju ett förslag i opposition. Det är inte genomfört, och det måste utredas innan det kommer att genomföras i skarpt läge. Men det är en väldigt tydlig viljeriktning om vart vi behöver gå i svensk transportpolitik. För i dag ökar utsläppen från den tunga trafiken. Vi får fler och fler lastbilar på våra vägar, vilket inte är vare sig trafiksäkert eller bra för övriga transporter, och vi får inte överflyttningen av gods till järnväg. Vi öronmärker ju de här pengarna som kommer in, det kan vara stora summor i statskassan, som vi oavkortat lägger på en bättre järnväg för godstrafiken.

Och varför lägger ni ett halvfärdigt förslag och inte ett färdigt?

– Ja, så är det ju ofta när man sitter i opposition, man kan inte utreda alla förslag till 100 procent och exakt till sista örena. Vi behöver de utredningsresurser som ligger i regeringskansliet. Det är så den svenska statsförvaltningen är uppbyggd. Man lägger inriktningsförslag i den politiska debatten och sedan tillsätter man utredningar och genomför utredda och väl underbyggda förslag.

Men du har inte svarat riktigt på frågan. Hur åkarna ska klara de här kostnaderna, för det handlar om miljoner bara för ett litet åkeri. Har man 5 till 10 bilar så handlar det om miljoner, har man en bil handlar det om 200 000 kronor per år. Då pratar vi om transporter som går över hela Sverige. Hur ska de klara det?

– Vi kommer att göra lastbilstransporter i Sverige dyrare, så är det ju. Det kräver att man effektiviserar sina transporter. De bolag som hittar effektiva transportlösningar, som till exempel kör en lastbil i stället för två i dag, eller som samlastar så att det blir en transport i stället, de kommer att tjäna på det här systemet.

Varför tror du inte att de redan gör det?

– Jag ser ju att de inte gör det.

Hur ser du på risken att konsumenterna blir de som i slutändan får betala genom högre priser på varorna. Samtidigt som lastbilarna fortsätter att köra lika långt, varje år?

– Jag tror inte att man fortsätter att köra lika långt varje år om kostnaden ökar. Den här typen av instrument med ekonomiska styrmedel, lika för alla är ju det bästa och mest kostnadsneutrala sättet att undgå de här utsläppen. Då kan inte vi säga att konsumenterna inte ska betala för de här utsläppen i dag, vi låter våra barnbarn betala. Det är ju dagens system.

– Vi tycker att det är rätt, vi måste betala för dem i dag. Och vi kommer att betala mycket mer i framtiden om vi inte gör omställningen nu. Titta på vad IMF och andra förutspår i oljekostnader, det blir dyrare i framtiden att använda miljödåliga drivmedel. Då måste vi säga åt branschen tydligt att de ska börja effektivisera, då lyckas man också undgå alltför stora kostnadsökningar till konsumenten. Det är klart att transporterna kan kosta mer i framtiden för konsumenten, det blir ju också lättare då att producera lokala varor, lättare för skolor och för äldreboenden att upphandla lokalt därför att man får ett bättre pris på de lokala varorna.

Men högre priser det är ett pris man får betala?

– Ja, det blir ju lägre priser för det som är lokalt producerat. Man kan konkurrera mer med transportkostnaden och vi tycker att transportkostnaderna i dag inte tar ansvar för den miljökostnad som sker.

Men låt säga att en del av åkerierna tar åt sig av ert budskap och er nya skatt och bestämmer sig för att flytta över sina transporter till järnvägen, finns det kapacitet i järnvägsnätet för en sådan förändring? Om man tittar på vad Sveriges åkeriföretag säger så räcker det med att några få procent av lastbilstransporterna går över till tågtransport för att järnvägsnätet ska vara maximalt utnyttjat?

Vi vill ju bygga ut järnvägsnätet. Vi vill förbättra det.

Men som det ser ut i dag?

– Ja, just det, och det är därför vi lägger förslag och har gjort under en lång tid, på att kraftigt utöka kapaciteten i det svenska järnvägsnätet. Den enskilt viktigaste faktorn för att tågen inte kommer i tid är att det är för trångt på spåren och det är något som blir allt svårare i framtiden. Då måste vi ju ha kapacitet både för persontransporterna och för godstransporten.

Men det där tar ju många år att bygga ut järnvägsnätet, den här lastbilsskatten vill ni införa så fort ni får chansen?

– Vi gör ju förbättringar, vi har både kortsiktiga och långsiktiga paket för att utveckla järnvägsnätet till transportföretagen. Jag har ju suttit i många samtal med transportföretag som säger att vi kan lägga om förutsatt att vi får omlastningsstationerna att fungera. Det handlar om att elektrifiera några kilometer från själva godsterminalen ut till spåret, så att vi kan köra med moderna tåg redan från terminalen. Det finns många små och snabba lösningar som man kan förbättra till en viss nivå.

Hur stor kapacitetsökning skulle det bli med de små förändringarna som du säger att ni föreslår?

– Ja, om vi tittar på utredningen som jag har pekat på, om vi tittar på hela järnvägssektorn så säger man ju att vi behöver fördubbla kapaciteten i utrymmet på järnvägssidan och det behövs nog mer än fördubblas på godstransporterna om vi ska få en effektiv lösning.

Men det tar ju säkert 10 till 15 år att göra en sådan förändring. Då har ju de här åkarna betalt dyr lastbilsskatt i många år innan de överhuvud taget kan flytta över sina transporter till järnvägen?

– En del av dem kommer att kunna flytta över tidigare och andra transporter kommer att kunna flytta över senare.

Så de som inte kan göra något får en slags straffskatt?

– Som jag sa, alla företag kan ju göra något åt att effektivisera sina transporter. Genom att samlasta bättre, genom att vända trenden med sämre lastade lastbilar till bättre lastade lastbilar. Det är ju ett sätt att effektivisera sina transporter.

Ni vill också höja bensinskatten med 70 öre per liter. För en normalstor bil som man kör 1 500 mil per år innebär det nästan tusen kronor extra i bensinkostnader per år. Hur ska ett vårdbiträde som måste ta bilen till jobbet klara det?

– Det stora problemet är ju att vi i framtiden kommer att betala extremt mycket mer om vi inte får en omställning. Så en lågavlönad person i framtiden kommer ha ännu större problem att bära de här kostnaderna som den oljebaserade fordonsflottan fortsätter som i dag. Vi måste få till en omställning, och då kan man titta på lite grand vilka verktyg man har. Vad är det som sporrar transportbilsföretag att producera mer miljövänliga bilar, som är mer energi effektiva och som går på andra bränslen? Det är bland annat att de ser att folk efterfrågar det eftersom det ger en billigare bränslekostnad.

Men tror du att ett vårdbiträde eller andra personer som inte tjänar några jättesummor och som måste ta bilen till jobbet, tror du att de tar år sig den retoriken att om de inte betalar mer i dag så kommer de att betala ännu mer i framtiden?

– Ja, det tror jag faktiskt. Jag träffar både bilägare, kollektivtrafikresenärer, gångtrafikanter och cyklister och väldigt många säger att de vill också vara en del av lösningen, om det finns rimliga förutsättningar för det. 100 kronor i månaden är ju mindre än den ökning vi har sett på ett kollektivtrafikkort här i Stockholm till exempel.

Om en familj bor ute på landet och har två bilar kan det handla om tusenlappar per år i extra kostnader med er höjning av bensinskatten. Hur kompenserar ni dem som bor på landet och måste ta bilen?

– Det är väldigt viktigt för oss att se att Sverige även i framtiden kommer att vara ett land där bilen kommer att behövas på landet. Det viktigaste som vi kan göra för en levande landsbygd är att säkerställa att det går att försörja sig ordentligt på landsbygden. Där har vi i dag en negativ trend. Servicen flyttar, skolor läggs ned, många orter har en utflyttningstrend. Där handlar de stora politiska insatserna om att höja kapaciteten till försörjning och där är ju småföretagarpolitiken jätteviktig.

– Därför vi vill sänka arbetsgivaravgiften för småföretagare. Vi vet att utanför de stora städerna så är småföretagen en väldigt viktig pulsåder. Vi kan ju ta det här med bränslena också, när jag pratar om att vi behöver kunna producera mer av vårt bränsle själva. Ja, var produceras det? Inte i Stockholms innerstad! Det är också en produktion av livsmedel och biobränslen och annat som till stora delar ligger utanför de stora städerna. Det här är ju stora försörjningsmöjligheter.

Bor man i storstan behöver man kanske inte bilen och är mindre beroende av lastbilstransporter för att få sina varor. Är Miljöpartiets politik mer lönsam för den som bor i stan än för den som bor på landet?

– Nej. Det skulle jag inte säga. Jag skulle säga att det är större behov av de reformer som vi genomför på landsbygden än vad det är i staden.

Men lönsamhet för plånboken?

– Nu lever vi ju inte bara för plånboken vi lever ju för att också kunna ha ett jobb och kunna bo på en plats där man kanske har vuxit upp eller som man trivs väldigt bra på, och då är det ju viktigt att man kan driva sitt företag där, kunna få ett jobb där, kunna gå i skolan eller handla sin mat eller låna en bok.

Men om man bor på landet och har ett jobb lite längre bort som man pendlar till med bilen. Då är det helt enkelt dyrare med Miljöpartiets politik än om man bor inne i stan?

– Nej, jag tror att i framtiden så kommer vår politik leda till att det inte lika dyrt som med de andra partiernas politik. Det finns inget annat parti, om vi ska vara ärliga, som vågar ta tag i utmaningen att vi står för ett oljeberoende som kommer att drabba det här samhället med starka kostnader i framtiden.

Men det är landsbygden som ska betala den omvandlingen då?

– Nej. Det är det ju inte. De allra största kostnaderna i de här transportsystemen kommer att betalas av stadsbefolkningen. Det är där vi har trängselavgifterna och det ska vara dyrare att åka bil där det finns goda alternativ på transporter. Det är ju också så att konsumtionsvarorna i de stora städerna i dag går till väldigt stor del, på lastbil och får vi den omställningen så de kan ha det på tåg, då vinner också landsbygden väldigt mycket.

Om en familj med två barn som bor i Malmö ska hälsa på mormor och morfar i Luleå vill ni lägga på en flygskatt på 110 kronor per enkel resa och person, skriver ni i er skuggbudget för 2013. Det innebär att en sådan resa för en familj blir 880 kronor dyrare. Väljer de tåget tar det mellan 19 och 25 timmar – enkel väg. Tycker du att de ska åka tåg så länge?

– Det är inte vår politik. Vår politik är ju att det ska gå snabbare att ta tåget, än vad det gör i dag. Det beror alldeles på. Jag tycker ju själv att det är ganska trevligt att åka tåg.

25 timmar?

– Ja, jag har åkt ner till Paris fram och tillbaka, det är 24 timmar dit och 24 timmar hem och har man… är det en del av semesterresan så kan det vara väldigt bra, men jag är ju medveten om att tågen i Sverige och…

25 timmar för att hälsa på mormor och morfar i Luleå? 50 timmar tur och retur. Det låter ganska långt.

– Ja men tågen behöver ju gå snabbare. Det är min slutsats av det exemplet. Vi behöver titta på en modern utveckling av tågtrafiken för vårt avlånga land. Så är det.

Och med de snabba spåren som ni vill bygga, hur snabb skulle den resan vara?

– Jag kan inte räkna ut exakt så att det blir exakta siffror på – just mellan Malmö och Luleå, det har jag inte exempel på. Men vi ska ha det som kallas för höghastighetståg bland annat därför att vi är ett sådant avlångt land. Men jag vill inte förbjuda den familjen heller att flyga. Det kommer att finnas flyg i Sverige i framtiden, det är jag helt övertygad om, men jag tycker att det är rimligt att flyget betalar för sina koldioxidutsläpp därför om den här familjen skulle ta bilen skulle de få betala skatt på koldioxidutsläppen från bilen, men inte om de tog flyget. Jag vet inte om jag tycker att det är rättvist. Att det ska vara billigare att flyga mellan Stockholm och Göteborg än att ta tåget. Det är något som är fel i vår ekonomi när vi har den typen av prisbilder.

Vi pratar ju då om resor inom Sverige. Men om man tittar på flygresor utanför Europa blir ännu dyrare med Miljöpartiets flygskatt. Där vill ni lägga på en skatt på 270 kronor per person och enkel resa. Samma familj som i förra frågan får betala 2 160 kronor extra för att åka till Thailand med er skatt. Flyg är det enda rimliga sättet att ta sig till Thailand och andra resmål utanför Europa. Vill ni att folk ska undvika att åka på långresor? 

– Nej. Det vill jag inte. Vi behöver en värld där vi kan mötas och träffas och se andra kulturer. Men det är ju ingenting man gör varje vecka. Det är ju inte hållbart.

Vill du att man ska åka på färre långresor än vad man gör i dag?

– Det finns trender i resebranschen att man tar längre ledigt och åker långt bort och passar på att se mer. Men det finns en motverkande trend också som jag är lite skraj för och det är ju det här att man tar en kort resa jättelångt bort och tillbaka, till exempel en weekendresa till Johannesburg. Det låter inte särskilt hållbart: man hinner se ganska lite, den flygresan bidrar till enorma utsläpp, och det kanske är vettigt att fundera på om det värt det rent samhällsmässigt.

Den starkaste trenden i resebranschen är väl ändå att det har blivit billigare att åka längre bort för just barnfamiljer som drömmer om att kanske få åka till Thailand eller något sådant. Tycker du att det ska bli svårare för dem att ta den här drömresan då?

– Nej, drömresan tror jag är viktigt att man kan ta. Men det borde finnas ett pris på utsläppen för att både driva fram ny teknik i flygsektorn, men också för att driva fram nya resekoncept som kan bli alternativa drömresor, så att man kan göra många drömresor i sitt liv. Men alla kanske inte är till andra sidan jordklotet, en del drömresor gör man ju på närmare håll också. Det här måste vi få en större blandning av, då behöver vi prisbilder som är mer korrekta, för i dag är det barnbarnen som betalar de här utsläppen, jag tycker inte att det är rättvist.

I er skuggbudget för 2012 ville ni ha en ännu högre flygskatt. Då handlade det om 300 kronor för en enkel resa inom Europa och 600 kronor utanför Europa. I skuggbudgeten som kom i höstas har ni mer än halverat den skatten. Varför gjorde ni det?

– Det finns inget egenvärde för oss i att ta ut extra mycket på folks flygresor, det vi tycker är viktigt är att få en rättvisande prisbild. Det vi tycker faller bäst ut är att titta på att vi åtminstone kompenserar så att vi har samma koldioxidpris, för bilisterna som för flygresenärerna. När vi räknade om hur de skatterna låg, så hamnade sluträkningen för budgeten där.

Ni vill höja skatten på diesel, bensin, införa nya skatter för både lastbilar och flygresor. Totalt sett vill ni höja och införa miljöskatter för cirka än 16 miljarder kronor. I den senaste partiledardebatt i SVT:s "Agenda" pratade Gustav Fridolin om era miljöskatter som en "klimathundring". Hur har ni räknat fram den hundringen?

– Då pratade han om det som folk oftast diskuterade det vill säga bensinskatten. Det blir en knapp hundralapp i månaden. För den bilist som kör ganska mycket bil.

När du kom tillbaka då till politiken, efter din föräldraledighet alldeles nyligen lade du fram en ny strategi på DN Debatt. Du skrev att "det är naturligtvis ett misslyckande för mig och Miljöpartiet att vi ännu inte klarat att få upp klimat- och miljöfrågor högre på den politiska agendan". Håller ni på att tänka om på ett självkritiskt sätt när det gäller att få ut er politik?

– Ja. Det tror jag att vi gör och jag tycker att det är viktigt att man gör det för Miljöpartiet har funnits i över 30 år i svensk politik. Vi har bidragit till ganska stor förändring och ser ju att vi har haft en enorm påverkan på de andra partiernas debatt och därmed också på vilken politik som förs. Men vi har inte haft tillräcklig påverkan för att klimat och miljöfrågorna ska anses som en lika viktig fråga som hur vi har budgetstabilitet. Vi menar att det är en av en sådan kaliber eftersom det sätter de gränser vi har att spela med i framtiden. Vad är det för jobb som kommer att vara hållbara i framtiden? Vad är det för näringar som kommer att generera jobb och utveckling i Sverige i framtiden? Då är det jätteviktigt att ha koll på vad som händer med miljö och klimatfrågorna.

– Vi ser att vi har redan klimatförändringar som påverkar, vi ser att vi får en ökad medvetenhet om negativa miljökonsekvenser av olika kemikalier och annat. Det är förändringar som Sverige borde ta in och bli en mästare i att generera en positiv jobbstrategi kring snarare än att jag i partiledardebatten blir utskälld av finansministern eller statsministern för att vi vill höja bensinskatten med några ören. Det gynnar inte Sverige att man inte ser klimat och miljöfrågor som en så viktig fråga som det egentligen är.

I ert nya arbetsmarknadspolitiska program skriver ni om rätten att jobba mindre. "Miljöpartiets arbetsmarknadspolitik syftar till att skapa möjligheter att sänka arbetstiden", står det. På kongressen nyligen körde dessutom ombuden över partiledningen och nu ska ni driva 35-timmarsvecka. Samtidigt som Socialdemokraterna, Moderaterna och en lång rad ekonomer är överens om att svenskarna måste jobba mer för att klara av att försörja en allt äldre befolkning vill ni att folk ska kunna jobba mindre. Är det verkligen realistiskt?

– Ja, det är det. Vi har ju extremt stora sjukskrivningstal från arbetsmarknaden i dag, som gör att folk inte jobbar. Kan man då ha en mer mänsklig arbetssituation så kanske man jobbar mer över hela livscykeln, än vad man gör annars. Vi har ju också ett förslag på friår där man ska kunna ta en paus för att ombilda sig, starta företag eller få den här pausen som gör att man orkar jobba längre. Samtidigt får en ung eller en person som behöver arbetslivserfarenhet ett väldigt viktigt vikariat. Det gör ju att fler kommer in i jobb.

Friåret innebär ju att man ska kunna få betalt för att ta ledigt i upp till ett år samtidigt som en arbetslös går in och vikarierar. När det fanns friår i Sverige under 2005 och 2006 fick reformen skarp kritik, bland annat av LO, som menade att friår bara kostade pengar utan att skapa nya jobb. Varför ska man få betalt för att ta ledigt?

– Utvärderingarna visade att det skapades otroligt många bra högt skattade arbetsvikariat som människor som stod utanför arbetsmarknaden kunde få och därmed också få precis den arbetslivserfarenhet som de behövde. Så som arbetsmarknadsåtgärd var det ganska bra för dem som kom in, tack vare de här vikariaten.

Men totalt blev det inga nya jobb, utan det kostade en massa pengar.

– Det löste ju ett matchningsproblem som i dag bara har ökat. Vart femte jobb som ett företag vill erbjuda i dag hittar de ingen att erbjuda det till för de har fel kompetens. Jag tror att den här delen av friårsförslaget kan möta det, vilket gör att vi får en bättre matchning. Det blir inte fler jobb, men fler får jobb. Och därmed fungerar arbetsmarknaden bättre. Det är ju ett väldigt viktigt steg.

Vad har du för belägg för att det skapar bättre matchning? Vilken utvärdering säger det?

– Det fanns utvärderingar från det tidigare friåret som pekade på de positiva konsekvenserna av att det blev så många fler kvalitativa vikariat. I dag har vi en svår matchningsproblematik, särskilt i utbildade branscher. Folk kommer ut och har dubbla, tredubbla examina, men de får inte jobb för de har ingen arbetslivserfarenhet. Har man då tre vikariat på relativt kvalificerade tjänster så finns möjligheten till den arbetslivserfarenheten. Det som det fanns kritik mot det var att de som stod riktigt långt bort från arbetsmarknaden, som saknade utbildningsförutsättningar, fick det inte bättre, de kom inte ett steg närmare, så där måste man göra andra insatser.

Men om det innebar bättre matchning, varför blev det inga fler jobb då?

– Det beror ju på hur man räknar fler jobb. Människor kom lättare in på ett jobb motsvarande sin kvalificering då. Jag skulle säga att fler kom i jobb, det gjordes ju flera olika utvärderingar och flera olika resultat.

Efter att friår infördes på försök i tolv kommuner mellan 2002 och 2004 utvärderades det av Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU, som bland annat konstaterade att friår ger en negativ effekt på löneutvecklingen. "Månadslönen minskar med i genomsnitt tre procent", skriver IFAU. Hur ska ni motverka att de som går på friår halkar efter lönemässigt?

– Det beror ju alldeles på vilka erfarenheter man skaffar sig. Det kanske är naturligt att den som väljer att vidareutbilda sig under sitt friår har större möjlighet till en ökad löneutveckling efteråt än den som väljer att inte göra det. Det fanns ju exempel på att man var hemma under den här perioden och odlade pelargonier, det brukar inte löna sig på arbetsmarknaden. Jag kan å andra sidan tycka att det ska vara lite fritt för människor att faktiskt välja pelargonielinjen och säga att ”jag behövde den här pausen, för jag och min familj hänger ihop bättre om vi gör så”.

Men ska skattebetalarna betala för att en familj ska hänga ihop bättre?

– Ja, skattebetalarna tjänar ju på det, eftersom samhället tjänar på att folk inte slås ut från arbetsmarknaden i sjukskrivningar. Samhället tjänar på att vi orkar jobba längre upp i åldrarna. I dag orkar många kvinnor i offentlig sektor inte jobba till pensionen och det är en otrolig kostnad för samhället att det är så. En anledning till det är ju bland annat att man inte har tjänster som är mänskliga och hänger ihop. I kommuner och landsting jobbar man ju hårt för att det ska bli heltidstjänster med scheman som fungerar så att de kvinnorna också får den kortare arbetstiden per vecka, som industrin redan har genomfört i sina kollektivavtal. Byggnads stod ju och krävde kortare arbetstider i sin förhandling, det är ju för att de ser att det passar bättre i deras bransch att jobba på det sättet. Jag tycker att det är bra, vi kan inte bara resonera att varje produktivitetsökning som tas ut, ska tas ut hundra procent i löneökningar. Det kanske inte är pengarna i det lönekuvertet som är det mest värda i framtiden, det kanske faktiskt är att fler människor orkar vara med och bidra på arbetsmarknaden än att vissa slås ut, och andra är de som måste bära hela lasset.

En TCO-studie då friåret fanns visade också att de som tog ett friår blev mindre attraktiva på arbetsmarknaden. Nästan var tredje arbetsgivare var negativt inställda till att anställa en person som varit friårsledig. Arbetsgivare i Stockholm var särskilt skeptiska. Är det inte bättre människor kompetensutvecklar sig när de är borta från jobbet i stället för att gå lediga?

– Alltså jag är lite för liberal för att känna att det alltid är staten eller en myndighet eller Arbetsförmedlingen som ska bestämma exakt vad jag ska göra för att jag ska få rätt att vara ledig från mitt jobb. Vi vet, vi har ju den arbetsrättsregeln nu att man har rätt att inom, om man studerar att vara helt ledig, ta tjänstledigt till exempel och det är väl jättebra. Den här friårsmodellen var ju till för att staten inte ska bestämma, att någon byråkrat ska sitta där och godkänna den utbildning som jag vill ha.

Men det är ju betald ledighet det här, det är det som är skillnaden?

– Ja, vi betalar lite grand, precis, och det är därför man tycker att det är så stötande. Vi betalade lite för att det skulle bli ett bra vikariat, för att det skulle bli en paus och för att vi skulle få en hel människa tillbaka på arbetsmarknaden. Men det var inte särskilt höga ersättningar. Det var ju många som klagade på friårsreformen för att man inte fick tillräckligt betalt under tiden. Det är en avvägning: det kan aldrig vara särskilt välavlönat den tid man är ledig, en sådan arbetsmarknad kan vi inte ha, men däremot måste jag ifrågasätta om det är effektivt att staten, eller någon myndighet, alltid ska sitta och godkänna exakt vad man ska göra.

– Det kommer alltid att finnas någon arbetsgivare, eller någon arbetsförmedlare som tycker att just den där utbildningen inte är tillräcklig. ”Men varför ska du ha den, är inte du lite för gammal, varför ska du vidareutveckla dig, du är så gammal och ska du verkligen byta bransch?”. Det vet man ju, att arbetsgivarna inte brukar vara så sugna på det här alla gånger. Men någon gång måste vi också ge individerna och människorna rätt att bestämma vad de faktiskt tror att de mår bra av och ger deras liv störst innehåll framöver.

Vad vill du göra åt att arbetsgivaren tycker att man blir mindre attraktiv som anställd om man har varit friårsledig?

– Det är ju samma problem när arbetsgivare undrar över kvinnor som kommit upp i en viss ålder ”jaha, ni har inte barn ännu, ni kanske ska ha barn". Då är man inte lika attraktiv, det är precis samma mekanism. Det här måste vi jobba väldigt tydligt emot. Flera arbetsgivare motverkar det här, och jag tror att vi måste lyfta fram fler av de goda exemplen och se hur företaget tjänar på att ha en personalpolitik där människor faktiskt också får säga att ”nej jag har också ett annat liv, jag tycker också om att göra andra saker och jag behöver det för att vara bra på jobbet”.

Nu till våra kortfrågor där vi vill ha korta svar. Har Miljöpartiet gått till vänster med dig och Fridolin vid makten?

– Nej. Vi är fortfarande gröna och vi kommer att fortsätta vara gröna. Vi tror på människan, på individen, men höger–vänster på partiet: nej!

Du är den enda partiledaren som har en doktorsexamen. Vilken användning har du av det i debatter?

– Det vet jag inte. Ibland blir man ju rätt långrandig, det är inte alltid positivt, men jag brukar försöka lägga mig vinn om att jag vet vad jag pratar om.

Hur ser du på att Fridolin får högre resultat än du i förtroendemätningar?

– Jag tycker att det är väldigt roligt att vi har ett sådant populärt språkrör i Miljöpartiet. Jag ser inga som helst problem med det. Jag tycker att det är kul.

Hur ofta frågar du Maria Wetterstrand om råd?

– Då och då. Om lite allt möjligt. Hon är en väldigt klok person.

Vad frågade du henne om senast?

– Vi hade en diskussion om hur mekanismerna ser ut i en valrörelse och vad man ska tänka på. Hon hade ju ett par ganska bra råd att ge.

Vad rådde hon dig?

– Det avslöjar jag inte. Det tillhör valhemligheterna.

Vilken ministerpost vill du ha om ni hamnar i en rödgrön regering? Du får inte välja statsminister eller finansministern?

– Försvarsminister.

Vill du bli försvarsminister?

– Nej. Jag har inga sådana diskussioner, det viktiga för mig är att vi har en regering som verkligen bedriver en politik som jag tror behövs för Sverige och exakt vilken roll i en sådan regering som jag har, det är inget jag ligger sömnlös kring.

Tror du på Gud?

Ja. Jag har en ganska ordinär gudstro, jag är sunt skeptisk till kyrkans organisering och är inte aktiv kyrkobesökare, men jag är många gånger också stolt över vad Svenska kyrkan genomför, både i vårt samhälle och med tanke på global solidaritet.

Miljöpartiet ansågs tidigare vara ett i bland lite flummigt parti. Vilket är det flummigaste beslutet du varit med och tagit som miljöpartist?

– Vad ska jag ta för exempel för att inte hamna helt fel…? Det är klart att det har funnits en väldigt stor debatt kring alternativmedicin och sådant. Nu tog man en tydligare linje på den här kongressen med att det ska vara vetenskapliga grundade metoder som vi har. Men vi ser också att det har hänt mycket inom medicinen: kiropraktik fick man ju aldrig någon subventionering för, man blev ju aldrig ordinerad det, och nu gör man det vid smärtlindring och en del förebyggande hälsovård. De här visionerna behövs också i debatten.

Vilket är det bästa språkröret som Miljöpartiet har haft?

– Maria Wetterstrand skulle jag sätta en hundring på.

På er kongress för en vecka sedan blev partiledningen överkörd av ombuden i tre tunga frågor: förkortad arbetsvecka, återinvestering av vinster i välfärden och slopad halvering av arbetsgivaravgifterna för unga. I vilket annat riksdagsparti som helst hade partiledaren blivit kraftigt ifrågasatt efter tre så tunga förluster på en kongress, men du och Fridolin sitter säkert. Varför är det så?

– För att vi alltid har haft stark integritet i hur vi fattar besluten kring den politiska inriktningen. Vi gör det i en genuin dialog med varandra där var och en faktiskt är lika mycket värd. Det spelar ingen roll om du har varit medlem ett år och inte kokat kaffe på ett enda föreningsmöte hemma i Vittsjö eller var du har gått med: du har samma möjlighet att framföra dina åsikter och stöta och blöta problemen. Att vi sedan väljer att göra det inför öppna dörrar då SVT Forum sänder och sådana saker, det gör ju att hela Sverige kan se det, men för oss har det ändå varit viktigt att visa – och det var det redan när Miljöpartiet startade – att en viktig ingrediens är att vara en rörelse som jobbar med sina interna beslutsformer och faktiskt tror på interndemokrati.

Så sent som dagen innan kongressen slog fast att Miljöpartiet ska driva frågan om förkortad arbetsvecka kallade du den hållningen för "plakatpolitik". Innebär det att du nu kommer tvingas bedriva "plakatpolitik"?

– I någon mening blir det ju så. Men då ska jag förklara i vilket sammanhang jag sa "plakatpolitik”. Man ska veta att den kortare arbetstidsveckan, 35-timmarsveckan, handlar om att ändra i arbetstidslagen, det som kallas för normalarbetstid ibland i Sverige. Det är extremt få på arbetsmarknaden som reglerar sin arbetstid via den lagen. De allra flesta har ju avtal, kollektivavtal, för det är så den svenska arbetsmarknaden ser ut. Då kan man tycka: Varför tar vi så stor strid om att ändra i en lag som ändå inte har den betydelsen för människors arbetstid? Det kallade jag lite raljerande för ”plakatpolitik”. Och det får jag också äta upp då när vi nu ska föra en sådan politik, nu ska vi vara för att ändra i den här lagen.

– Jag har respekt för att ombuden uppfattade att lagstiftningen också kan sätta en norm, uttala en vision eller en linje från samhället. Vi tycker att vi ska normera arbetsmarknaden mot 35 i stället för 40 timmar, trots att de allra flesta jobbar mindre än 40 timmar i sina kollektivavtal. Det kanske är dags att ändra den till 35. Som ett normerande riktmärke, men det får inte den betydelsen.

Men vad betyder 35-timmars arbetsvecka i en valrörelse, att driva det kravet gentemot andra partier som menar att man måste öka antalet ökade timmar?

– Det stora problemet i dag är ju att det finns en alldeles för stor del av befolkningen som inte jobbar alls, och vill göra det. Dem vill vi ju sätta i arbete. Där har vi massor med förslag för att peka ut: Vart kommer de nya jobben i framtiden? Vad är framtidsbranschen för svensk industri och företagande? Hur får vi ungdomar och äldre att kunna omskola sig och hitta utbildningsvägar som matchar de nya jobben? Den typen av diskussioner är ju väsentliga för det är där vi har huvudsaken av de nya timmarna som behöver jobbas. Men vi tror att en förutsättning för det är att man har ett mänskligare arbetsliv. Att man har också en möjlighet under sitt arbetsliv att hantera det tidsmässigt, att det inte blir ett övertidsberg i Sverige, som just nu faktiskt bara växer. Det är inte hållbart.

Hur många timmar i veckan jobbar du själv en vanlig vecka?

Mellan 40 och 60 timmar.

Miljöpartiet brukar anses vara ett friskolevänligt parti, men på er kongress beslutade ombuden att skärpa reglerna ordentligt för dem som driver friskolor. Nu kräver ni att de måste återinvestera vinsten i verksamheten. Tror du inte att betydligt färre kommer vilja driva friskolor om man inte kan tjäna pengar på verksamheten?

– Det vet jag inte, och egentligen kanske det inte spelar någon roll.

Men vad tror du?

– Om det är fler eller färre spelar kanske inte någon roll, det viktiga som friskolorna bidrar med är ju att de faktiskt har gjort det möjlighet för fler elever att söka sig till en utbildning som passar dem.

Men tror du att den mångfalden påverkas av ett återinvesteringskrav?

– Nej, jag tror inte det. Om man återinvesterar satsar man ju verkligen på verksamheten och det är den verksamhetsutvecklingen vi vill ha. Vi tycker att det är dags att skärpa reglerna tydligt när vi har fått en företagsutveckling på skolmarknaden som vi inte kunde förutse. Det här är inte vilken marknad som helst, det här är våra barns utbildningar och det är en offentligt finansierad verksamhet. Det ska hanteras seriöst, och då vill vi att skattepengarna används och då måste eventuella överskott återinvesteras för att satsa på kvaliteten.

Vad tror du händer med skolor i koncerner som Kunskapsskolan, Academedia och Pysslingen, som säkerligen har många nöjda elever och föräldrar, om de måste återinvestera alla vinster?

Flera av de här bolagen gör ju det redan i dag.

De har ju inga krav på sig att återinvestera.

– Fast de gör ju det, Academedia säger ju att de gör det. Något av de viktigaste med friskolekommitténs överenskommelse är ju en transparens i bokföringen, som gör att både kommuner, lärare och elever och andra kan se hur bolagen hanterar sin ekonomi, det tror jag är oerhört viktigt.

Men varför skulle de vilja driva friskolor? Riskkapitalister och företag som är inne i det här delvis för att göra vinster: Varför skulle de vilja fortsätta driva sina skolor?

– Jag är inte säker på att vi ska ha investerare i Sverige som är inne i marknaden just för att göra vinst.

Då får de lägga ner då, menar du? Det är ganska stora koncerner med många skolor?

– Academedia säger att man inte plockar ut vinster, så jag är inte så säker på att det är en jättestor förändring jämfört med i dag. Men jag tror att vi får se en omstrukturering av de här bolagen.

Du säger, du är inte så säker på att du vill ha riskkapitalister i den här branschen?

– Riskkapitalister som enbart är inne för att de vill få ut mest vinst är jag inte säker på gör bäst nytta på den svenska skolmarknaden.

Men hur ser du på risken att de lägger ner sina skolor, när de inte får göra vinst längre. De har ju ganska många skolor i dag.?

– Riskkapitalisterna har aldrig lagt ner skolor hittills, de har ju sålt dem. Där är viktigt att vi får ett regelverk som är tydligare med att man inte bara kan sälja skolor hit och dit mellan olika ägare. Jag är inte orolig. Men jag är orolig om vi får en väldigt svartvit debatt om det här och om man typ ska slopa etableringsfriheten till exempel. Då är jag orolig att vi lägger ner väldigt mycket friskolor. Men att hitta regler som inskärper att skolbranschen inte är en marknad vilket som helst och att det är elevernas bästa som ska stå i fokus är jag inte orolig för att vi kan fortsätta att ha en mångfald.

I april svängde ni i frågan om halverade arbetsgivaravgifter för ungdomar och accepterade regeringens linje. Då sade din ekonomisk-politiske talesperson Per Bolund till SVT att "vi tycker inte det är rimligt att ta bort den nu när ungdomsarbetslösheten är så hög och därmed riskera att fler unga hamnar i arbetslöshet". Men på kongressen tvingades partiledningen gå tillbaka till att vilja slopa halveringen. Innebär det med andra ord att er politik riskerar leda till, med era egna ord: "att fler unga hamnar i arbetslöshet"?

– Vi hörde på kongressen en stark kritik mot den halvering av arbetsgivaravgiften för unga som regeringen införde för ett antal år sedan och som av väldigt många instanser har kritiserats för att vara ett ineffektivt sätt att få unga i arbete. Det är en kritik som vi från partiet har artikulerat ganska länge, senast i den senaste höstbudgeten. Vad vi gjorde i våras var att också peka på problemet med att ta bort den när företag och ungdomar har vant sig vid en ny nivå. Det kan innebära andra problem när det blir en dubblering av arbetsgivaravgiften. I branscher som har många unga anställda kan det hota en del jobb och det vill vi inte heller medverka till. Så vi måste ju hitta en väg att göra de här reformerna med sikte på att möta ungdomsarbetslösheten att använda både skatter och andra innovativa reformidéer för att möta det. Vi måste göra det på ett förnyat sätt och det kommer vi att återkomma med.

Innebär det att ni i höstbudgeten kommer behålla den här halveringen som ni hade i vårbudgeten?

– Vi kommer att återkomma med hur man kan möta ungdomsarbetslösheten på ett effektivare sätt än den här halveringen. Vi får helt enkelt titta på vilka modeller som kan vara framkomliga här. Jag hörde, och lyssnade på kongressen men jag vet ju samtidigt, precis som Per Bolund, att det här finns risker med att dubblera arbetsgivaravgiften.

Det låter som att det skulle komma en tredje lösning då, från Miljöpartiet?

– Det kan det göra, vi tittar på saken.

På er kongress klubbade ni också ett nytt partiprogram. Där pratar ni bland annat om vikten av civil olydnad, vilket ni menar är "handlingar som i dag är förbjudna, men som uppmärksammar orättvisor och samhällsproblem". Ni skriver också att "även fortsättningsvis kan civil olydnad vara betydelsefull i demokratin". Kan du ge exempel på förbjudna handlingar som ni stödjer?

– Inte som vi stödjer, för de är ju förbjudna.

Sanktionerar?

– En del av civil olydnad handlar ju om att man genom att göra något förbjudet uppmärksammar en större samhällskontext. Vi har ju ett närliggande exempel i Sverige, där Greenpeaceaktivister uppmärksammade uppenbara säkerhetsbrister i våra kärnkraftverk, genom att olagligen ta sig in på ett område. De har blivit dömda och de har argumenterat i rätten för att de ändå tyckte att det var värt att göra det här, och jag har all respekt för det agerandet.

Var det rätt av dem att göra så?

– Ja, jag har respekt för att de gjorde det. Jag tycker att det är rätt att vi får en debatt om de säkerhetsbrister som vi har i kärnkraftsverken. Möjligen hade vi kanske kunnat få in det på andra sätt, men jag ser ju att vi fick en större debatt om säkerhetsproblemen och det är ju bra.

Ni skriver också i det nya partiprogrammet att ni vill sänka rösträttsåldern till 16 år. Det här är en ålder då mognadsgraden kan skilja sig åt väldigt mycket från två lika gamla personer. Är man verkligen mogen att ta ett sådant beslut när man precis börjat gymnasiet?

– Jag tycker att gymnasisterna i Sverige är väldigt medvetna, och det finns ju en anledning att möta deras intresse och engagemang och också ge dem ökat inflytande. Jag konstaterar att var fjärde 20-åring i dagens system inte har fått rösta ännu. Då har man gått ganska många år från gymnasiets samhällslektioner innan man får rösta första gången, det är ett olyckligt glapp. Jag tycker att vi ska minska det glappet så att hälften av 18-åringarna får rösta.

I ert partiprogram skriver ni också att "Sverige ska ta initiativ till internationell nedrustning och bör gå före och nedrusta sin militär utifrån aktuella och politiskt förankrade hotbildsbedömningar". Hur mycket vill ni skära ned försvaret med?

– Vi har en bredare säkerhetsbild och det kräver andra lösningar. Vi är väldigt kritiska till att man nu redan har fattat beslut om att man ska satsa ytterligare 90 miljarder på nya JAS-plan. Vi har redan grävt ner 140 miljarder. Man kan använda pengarna på ett mer effektivt sätt.

Men vill ni skära ned?

– Ja, vi vill skära ner.

Regeringen har ju redan skurit ner en del och fått väldigt mycket klagomål från försvarsmakten, ÖB har ju varit ute flera gånger och sagt att det är inte hållbart?

– Det kanske är hans roll att säga det.

Men är ni beredda på att ta den kritikstormen som det skulle innebära att skära ner ännu mer?

– Ja, det tror jag att vi är beredda att göra, för vi ser att den globala hotbilden med konflikter och våld i världen behöver fler som förespråkar nedrustning och fred. Vi behöver fler nedrustningsavtal i världen, inte mer vapenexport. Sverige borde kunna stå för nedrustningslinje snarare än vapenexport. Det skulle vara bättre för världen.

När Stefan Löfven intervjuades i Expressens partiledarutfrågning kritiserade han innehållet i den migrationspolitiska överenskommelse som Miljöpartiet har med regeringen. Er politik leder enligt honom till att "människor bor sämre än djur, får knappt någon lön och har usla arbetsvillkor", som han uttryckte sig i Expressen för en vecka sedan. Vad säger du om Löfvens kritik?

– Jag tycker att den är felgrundad. Det har varit en reform som har inneburit att tusentals människor har kunnat arbeta lagligt och öppet i Sverige. Det har genererat skatteintäkter. Det har varit en väldigt viktig reform. Det är också en reform som är väldigt viktig att slå vakt om och utveckla på ett sätt så att arbetsgivare inte kan utnyttja sin arbetskraft. Det var nog det som Stefan Löfven var lite inne på, att det finns arbetsgivare i dag som utnyttjar anställda. Då är ju vårt svar: Skärp upp reformen så att arbetsgivare inte kan utnyttja anställda! Säkerställ att anställda vågar tala om när de inte får det kontrakt som de är utlovade! I dag vågar de ju inte det, eftersom de riskerar att åka ut. Då måste vi ju se till att det finns mekanismer som gör att man snarare kan sätta dit arbetsgivare som utnyttjar systemet än att sätta dit den anställde som har kommit till Sverige med förvissningen om att få jobba här och bidra på den svenska arbetsmarknaden. Det slår åt fel håll att säga nej till människor som kan komma hit och jobba.

0m man lyssnar då på dig, och man lyssnar på Stefan Löfven, så står ni ju väldigt långt ifrån varandra här. Han vill ju riva upp den här lagen om han blir statsminister, och ni vill inte det, men ändå så pratar ni om att samarbeta med varandra. Hur påverkar era skillnader i den här frågan ert eventuella samarbete?

- Det är ju olika partier och då har vi ju olika ståndpunkter i vissa frågor. Skulle man inte ha några olika ståndpunkter kan man ju ifrågasätta varför det ska vara olika partier. Det är självklart så att det finns mellan alla Sveriges riksdagspartier olika åsikter och ändå lyckas olika partier samverka.

Hur viktigt är det för dig att behålla den här lagen?

– Jag tycker att den är viktig och det sa jag också i mitt tal på kongressen, och vi har sagt det vid ett antal tillfällen. Vi är stolta över den reformen och vi vill utveckla den. Att rulla tillbaka reformen till det läge som LO pekar på är ju att i princip inte ta emot några arbetskraftsinvandrare alls. Jag tror inte att det läget var bra, inte för Sverige och inte för de enskilda som hade möjlighet att komma hit och jobba.

Ni vill vara ett mittenparti, en tredje kraft som ni kallat det? Men i riksdagen lutar ni ordentligt till vänster. En genomgång som Svenska Dagbladet gjort visar att ni röstar likadant som Socialdemokraterna i två av tre voteringar. Partiledningens tre förluster på kongressen går också alla åt vänster. Enligt en färsk Demoskopundersökning anser sig dessutom era väljare stå till vänster om mitten. Visst lutar ni lite åt vänster?)

– Det beror alltid på hur man definierar det. För mig har det alltid varit väldigt konstigt att vi definierar hela vårt politiska fält som höger eller vänster. Jag ser all relevans i att diskutera till exempel fördelningspolitik, om vi tycker att vi ska ha en stark fördelningspolitik eller en svag fördelningspolitik med väldigt stor lönespridning. Det är en typ klassisk höger–vänsterfråga där jag är väldigt stolt över att Miljöpartiet driver en väldigt aktiv fördelningspolitik. Jag tror inte på att ju större skillnader vi har i ekonomi i Sverige mellan män och kvinnor eller mellan olika inkomstgrupper, desto bättre, som skulle vara en högervariant. I det så har jag inget svårt att säga att man är ett vänsteralternativ, men i andra frågor och särskilt många i de frågor som vi har varit med och lyft upp på agendan som miljö och klimatforum, jag har svårt att se en höger–vänster-retorik.

Nu ger du bara exempel på vänsterfrågor?

– Men friskolorna var vi inne på, och uppgörelser vi har gjort. Vi har pratat om två stora uppgörelser vi har gjort genom åren, med borgerliga partier: friskolereformen och delar av migrationsuppgörelsen, som är en liberalisering får man väl säga. Men jag tror också att ibland så vill politiska journalister prata mer om höger och vänster än vad vanliga väljare gör. Jag är väldigt ambivalent till det här om vad som är höger och vänster.

Men om man då tittar på den här Demoskopundersökningen, där en majoritet av era väljare anser att ni står till vänster. Vad innebär det för vilka ni ändå ska samarbeta med?

– Det som är viktigast för oss när det handlar om samarbete och den framtida regeringen efter nästa års val, det är att vi behöver en regering som på ett helt annat sätt tar tag i de stora utmaningarna kring klimat och miljö, som ser potentialen i jobbfrågan där vi faktiskt måste jobba mycket mer aktivt än vad vi gör i dag och som också säkerställer att skolan kan matchas bättre, både mot arbetsmarknaden och mot ett modernt samhälle.

Men de här väljarna då som ändå anser sig så till vänster hur tror du att de skulle reagera om ni samarbetade med de borgerliga?

- Vi utformar en politik som vi tror är bra för Sverige och vi är också tydliga med att vi tror att Sverige behöver en regering som inte bedriver Alliansprojektets politiska ideal, för det har vi testat nu i snart sju år, och det funkar inte. Det fungerar inte med sjukförsäkringen, det funkar inte med jobben, det funkar inte med skolan, det fungerar absolut inte på klimat och miljöområdet. Vi måste ha en annan politik, och vi hoppas att det finns andra partier som också är beredda att samverka för att vi ska kunna möta de här utmaningarna i Sverige.

Kommer ni gå ut innan valet och säga vilken statsministerkandidat ni stödjer?

– Ja, det tror jag vore bra om vi kunde göra. Men vi kan också konstatera att det fortfarande är ganska långt kvar till valet och att diskussionen inte ska överskugga det som är det viktigaste, det vill säga det politiska innehållet. Jag vill inte ha en valrörelse till i Sverige som skuggar bort det politiska innehållet och inte låter väljarna vara med och rösta fram den nya politiken, utan bara låter väljarna har någon slags opinionsundersökning för vilka personer de tycker vore roliga som statsminister.

Vem lutar det åt för dig – Stefan Löfven eller Fredrik Reinfeldt?

– Om det är för tidigt att säga, kan jag ju inte heller säga det nu. Men vi har ju varit tydliga med att en alliansregering är ingenting som Miljöpartiet sätter sig i.

Men det vill ju Reinfeldt ha?

– Jag noterar, precis som du, att Reinfeldt under våren har varit tydlig från sin sida om att han vill ha en alliansregering.

Men varför är det så viktigt för dig att inte tala om, redan nu, om det är Fredrik Reinfeldt eller Stefan Löfven?

– För att det finns ett antal frågor innan dess, inte minst frågan om de utmaningar som vi vill att Sverige ska möta. Det är där vi vill sätta fokus och kan vi sätta fokus i svensk debatt så att väljarna får vara med och ta fram den politik som behövs efter valet. Politik för en ny regering, politik för ett Sverige som lyfter sig och faktiskt är stolt för att gå i bräschen när det gäller till exempel klimat och miljöfrågor i stället för att bli en eftersläntrare. Då har man en annan bas.

Men med tanke på de här vänsterbesluten på er kongress och hur er väljarbas ser ut: Hur trovärdigt är det att du ska hålla dörren öppen för Fredrik Reinfeldt?

– Jag har inte sagt att jag håller någon dörr öppen för Fredrik Reinfeldt. Som jag ser det så har ju Fredrik Reinfeldt precis slagit igen dörren, för någon annan samverkan från hans sida än med allianspartierna: så läser jag den politiska spelplanen.

Du säger ju nästan ”Stefan Löfven” rakt ut, eller mellan raderna?

– Vi har varit tydliga, både Gustav och jag, att som det ser ut nu så står våra förhoppningar till att socialdemokratin vill ta tag i de här utmaningarna. Att de vill få Sverige på fötter när det gäller klimat och miljöfrågorna, få skolan att matcha bättre både mot jobb och framtida utvecklingsmöjligheter och få framför allt jobbpolitiken att lyfta till en aktiv politik som gör förändring jämfört med att bara sparka ut folk.

Så dina förhoppningar står till Stefan Löfven då)

– Ja, våra förhoppningar står till socialdemokratin, att de också vill anta de här utmaningarna som vi tycker är så viktiga, men det är politiken för det här som står i fokus. Vi tänker inte – och den analysen har ju partiet gjort – att vi tror inte att det vore bra för väljarna och för politikens utveckling att gå in i ett nytt väldigt tätt rödgrönt samarbete som vi hade inför förra valet. Det skapade andra problem i politikens formulering och framför allt i väljarnas deltagande i att påverka innehållet.

Vill ni ha med Vänsterpartiet i en eventuell rödgrön koalitionsregering?

- Ja, det är inga diskussioner som vi har anledning att ta ställning till. Vad Vänsterpartiet gör efter valet, det måste vara deras diskussion. Vi för vår diskussion!

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!