Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hegerfors: "Kan inte hitta från rum till rum"

Arne Hegerfors hälsotillstånd blir allt sämre. Sedan 2011 har han drabbats av hjärtinfarkt, stroke och hjärntumör. "Jag tar det dag för dag", säger den legendariske sportjournalisten tillsammans med hustrun Kerstin.Foto: Lisa Mattisson
Kerstin Hegerfors leder Arne genom lägenheten. Hans syn är i stort sett helt borta.Foto: Lisa Mattisson
Arne Hegerfors i SVT:s sportstudio 1979.Foto: SVT
Arne Hegerfors och Anders Parmström, hockey-VM 1989.Foto: Cornelia Nordström

Han är en av landets mest folkkära sportkommentatorer.

Men hälsotillståndet har försämrats ordentligt för Arne Hegerfors.

För första gången berättar han om hjärntumören som han drabbades av i höstas - vilket har lett till att han går vilse i sitt eget hem.

– Jag kan inte hitta från rum till rum som det är nu. Den inre kompassen har försvunnit, säger Arne Hegerfors.

Meningiom: Tumör i hjärnhinnorna

Meningiom är en tumör som utgår från hjärnhinnorna. Tumören är i de flesta fall godartad och sitter ofta på hjärnans yta och i vissa fall utefter ryggmärgen eller hjärnnerverna.

I de flesta fall växer tumören långsamt och ger vanligen symptom först om de trycker mot olika strukturer i nervsystemet. I sällsynta fall övergår meningiom till en elakartad form. I de flesta fall kan man operera bort ett meningiom i sin helhet.

Är det en äldre person som drabbats av det och den sitter på ett ställe så att den inte trycker mot någon nerv och risken för framtida problem är liten brukar man däremot avvakta med operation.

Källa: Sjukvårdsupplysningen

Hjärntumörer drabbar 1 100 svenskar varje år

Varje år får drygt 1 100 personer diagnosen hjärntumör. Dessutom får cirka 100 personer tumörer i andra delar av nervsystemet. Hjärntumör är den elfte vanligaste cancerformen i Sverige.

Ordet tumör betyder svulst men säger inte om den är godartad eller elakartad. Ordet cancer betyder att det är en elakartad tumör. Det finns flera typer av hjärntumörer; gliom, medulloblastom och meningiom.

En legendarisk sportjournalist

Namn: Arne Hegerfors.

Ålder: 72 år.

Familj: Fru Kerstin och tre barn, samt barnbarn.

Bor: I centrala Stockholm.

Karriär: Spelade fotboll i Göteborg och var lovande, fick proffsförslag från Frankrike men valde i stället sportjournalistiken. Började på SVT-sporten 1969 och flyttade sedan till Canal Plus. Fick Stora journalistpriset 1992. Är en av Sveriges mest folkkära sportkommentatorer.

Kerstin Hegerfors leder sakta fram sin man till vardagsrummet. Arnes händer letar efter soffan och han frågar var han kan sätta sig.

Hans syn är i stort sett borta och han trevar försiktigt fram med handen för att hitta tekoppen som står på glasbordet.

Bakom sig har han en massiv hjärtinfarkt som han drabbades av den 17 september 2011.

Ett halvår senare kom nästa smäll. När han vaknade en morgon och satte på tv:n kunde han inte se på vänster öga. Arne hade drabbats av en stroke.

I höstas kom det tredje slaget för sportkommentatorn. Arnes närminne, orienteringsförmåga och syn hade försämrats ytterligare och hans fru Kerstin tyckte att det var dags för en utredning. Då kom mardrömsbeskedet. Han hade en meningiom, en tumör som växer från hjärnhinnan.

– Man trodde inte att det var sant. Det var fruktansvärt, säger Kerstin Hegerfors.

Tumören satt nära synnervskorsningen på höger sida och den måste tas bort så snart som möjligt. Läkarna varnade för att synen kanske inte kunde räddas och den 11 december var det dags för operation på Karolinska universitetssjukhuset. 8,5 timmar senare var tumören borta efter tre kirurgers insats.

Arne fördes till intensiven där han fick ligga i två veckor för att senare komma till Sabbatsbergs sjukhus där han vistades i ytterligare cirka två veckor. Själv minns Arne inget från varken operationen eller när han fick beskedet om att han hade en tumör.

– Jag kommer faktiskt inte ihåg, säger han och frågar sin fru Kerstin.

– Du har ju en hjärtproblematik Arne, i och med att du haft både en stroke och en hjärtinfarkt. Det var klart man var rädd hur han skulle klara den här stora operationen. Det vet jag att du tänkte mycket på innan operationen, om du skulle överleva överhuvudtaget. Men det var så fantastiskt att ultraljudet innan operationen visade att din hjärtkapacitet förbättrats så mycket att det i praktiskt taget är ett normalt hjärta igen, säger Kerstin.

Operationen gick bra och dagen därpå besökte Kerstin sin man på sjukhuset.

– Det är klart att det var oroligt, jag tänkte den här tanken, vilket tillstånd han kommer komma ut från. Det är ju hjärnan man går in i. Jag målade upp en bild av det värsta, men kände mig ändå väldigt trygg med den personal som skulle operera Arne. Det var hög profession på dem och jag hade hört mycket om dem, säger Kerstin.

– Vi var och hälsade på dig dagen efter, du mådde jättedåligt, du mådde illa och ville bara sova. Men sedan gick det successivt framåt, fortsätter hon.

Trots att läkarna fått bort hela tumören är kampen långt ifrån över. Arne Hegerfors behöver ledsagare i sitt eget hem för att inte gå vilse mellan rummen och han är beroende av sin fru, barn och hemtjänsten, som kommer dit tre gånger om dagen för att hjälpa honom. Under dagarna försöker han underhålla sig med att lyssna på musikband och ha tv:n på där han kan höra sportreferat och underhållningsprogram.

– Det är inte så roligt, men man får vara glad över att man en gång gifte sig och skaffade barn. Det var inte med tanken att de skulle ta hand om en, men det blev ju följden i det här fallet. Det hade varit jobbigt att vara ensam i ett sådant här läge. Jag är väldigt glad över att jag har Kerstin och mina barn även om jag naturligtvis är ledsen över att jag sett till att de fått en arbetsbörda som inte var tanken. Jag är glad över att jag har några som hjälper mig och bryr sig så att jag kan bo hemma, säger Arne.

Hur ser du på framtiden?

– Jag tänker inte på framtiden. Jag tänker varken framåt eller bakåt. Det är svart bakåt och ganska mörkt framåt. Jag lever för stunden på något sätt. Jag blir nog bara deprimerad om jag tänker på vad som ska hända. Jag ser inte att jag ska bli så mycket bättre. Jag tar det dag för dag, säger han.