"Han mosar min kind mot asfalten"

Hundbajs, grisöron, fyllda kondomer i brevlådan var bara början.

I höstas blev Fatima, 53, brutalt misshandlad.

– Han håller ett hårt grepp om min hijab och mosar min kind mot asfalten.


Fatima flyttade till Katrineholm 2010 efter att ha konverterat.

– Det stör sig många på, att jag konverterat och för att jag har valt det själv. Det har varit en del kommentarer bland före detta vänner. De vill inte vara vän med mig längre. De frågar mig: Måste du ha på dig det där?

Åtskilliga gånger har hon fått hundbajs i brevinkastet av okända personer som provocerats. Andra nätter är det grisöron och fyllda kondomer. I början började hon gråta, sedan blev hon van.

Hon blev van vid skällsorden på gatan. Hon blev van vid att kunna få en loska när hon minst anade.

"Jag tänkte att han skulle tända eld på mig"

Fatima pratade om hatet i lokaltidningen. För att allmänheten skulle förstå hur verkligheten är för muslimer och i synnerhet beslöjade kvinnor.

Några dagar senare hade hon precis lämnat affären när hon kände en dunk i ryggen och ramlade.

– Jag ligger på mage. Han har sitt knä mot min rygg, sin vänsterhand mot mitt huvud. Min högerkind trycker mot backen. Han håller ett hårt grepp om min hijab och mosar min kind mot asfalten. Jag känner hur kinden mal, som när man fimpar en cigarett med foten, berättar Fatima.

Den okända mannen väste i hennes öra.

– Dö, muslimfitta!

Fatima chockades. Kinden värkte av smärtan.

– Jag tänkte att han skulle tända eld på mig, eller nu kommer en kniv i min rygg. Efter en stund vågade jag titta upp och gick hem.

När hon anmälde till polisen blev hon överraskad. Polismannen var vänlig.

– När jag anmälde andra trakasserier 2010, sa en tjej på polisens reception: ”Om du tar av det där du har på huvudet, så slipper du problemet”.

Den gången vände Fatima och gick hem.

"Vi måste prata om att problemet finns här"

– Hon tyckte att jag i onödan utsatte mig själv för problem. Men jag är muslim och jag har själv valt att ha slöja på huvudet.

Det här händer andra muslimska kvinnor också. Många av Fatimas vänner har liknande historier.

– Men jag vet att det finns de som inte anmäler. En del säger att om man inte pratar, så drar man inte uppmärksamheten till sig.

Andras tystnad har gett Fatima modet att framträda.

– Jag känner mig rädd, så klart. Jag går gärna inte ut längre. Samtidigt som jag är rädd är jag också arg. När jag blir arg så blir jag modig. Det blir inte bättre att vara tyst. Vi måste prata om att problemet finns här - mitt bland oss.

Oron är anledningen till att Fatima inte vill omskrivas med sitt hela namn. Misshandeln har ännu inte klarats upp.

– Jag har inte hört ett ljud från polisen.

Hatet finns kvar.

– Det har varit lite mer terror i brevlådan. Jag har fått ett brev med hakkors och i förrgår fick jag löst bajs nerhällt i brevlådan.