"Får höra att man inte hör hemma här"

Amal Seraj, 19, fick höra att hon hörde hemma på Skansen.

Bara för att hon bär slöja.

– Man blir en måltavla för folks hat, säger hon.


I drygt två år har Amal Seraj burit slöja. Dagen då hon fattade beslutet förändrades också sättet omgivningen såg på henne.

– Jag märkte direkt att man blev bemött på ett annorlunda sätt när man hade på sig slöjan, säger hon.

När hon gick i butiker eller på restaurang togs det för givet att hon inte kunde svenska. Hon började också höra skällsord för att hon bar slöja.

– Det var främst från män. Folk kunde skrika att man skulle åka till Skansen eller hem till sitt hemland.

Men Amal Seraj är född i Sverige.

– Var skulle jag annars höra hemma?

"Man blir en måltavla för folks hat"

Efter två år med slöja har glåporden blivit en del av hennes vardag. Samma beskrivning om att hatet är en vardag och något normaliserat, nämns av samtliga muslimska kvinnor vi intervjuat.

– Man får liksom skinn på näsan. Man blir van med det, men det är ändå sårande.

Omgivningen har en förutfattad bild av vad det innebär att bära slöja. Det är något hon vill få andra att reflektera kring.

– Man köper bilden att det är konstigt att bära slöja. Det gör att man blir en måltavla för folks hat.

Det har fått henne att överväga att sluta bära slöja.

– För att slippa bli behandlad på det här sättet, säger hon.

Men i samma sekund inser hon att det vore meningslöst.

– Jag är ändå svart. Jag kommer ändå bli bemött på rasistiska sätt. Det är inget jag kan välja bort.

Valet att bära slöja kom naturligt när hon blev äldre.

– Jag blev mer religiös. Jag började göra fler val baserat på min relation och kärlek till Gud. Ett av de valen var att bära slöja. Det var ett väldigt mäktigt val, för då bestämde jag och jag tog kontroll över min egen kropp och sexualitet. Jag valde själv vem jag vill dela den med.

"Kampen är jobbig nog"

Amal Seraj studerar statsvetenskap i Stockholm, är politiskt aktiv inom Socialdemokraterna och engagerad i integrationsfrågor.

– Man ska inte definiera folk utifrån vad de har på sig och inte ta det för givet att de klär sig på ett visst sätt på grund av tvång eller förtryck, säger hon.

Det här gäller enligt henne särskilt när det kommer till kvinnor som bär heltäckande slöja.

– Att bära heltäckande slöja är något som bara väldigt starka personer kan göra. Det kräver väldigt stark personlighet att klara av att bli bemött på det sättet.

Heltäckande passar inte Amal Seraj. Det skulle begränsa henne i studier och det sociala, säger hon.

– Det är begränsande nog att bära slöja och vara en rasifierad person. Den kampen är jobbig nog.