Ett tjockt täcke snö låg över hustopparna när Expressens tomte begav sig ut för att sprida julglädje. Med en säck packad med julklappar och en mage full av pepparkakor var tomten laddad för uppgiften.
Och först i år att få ett besök var familjen Touson i Sollentuna. Där bor barnen Christian, 5, Leona, 3, och Gabriel, 1. De hade aldrig fått träffa en tomte förut – och trodde inte på den rödklädde ikonen.
– Tomten!, skrek en storögd Christian när tomten stampade in i farstun.
Hela familjen satt med när tomten öppnade sin säck och delade ut klappar. När alla barn hade fått ett paket var tveksamheten om tomten som bortblåst.
Tror ni på tomten nu?
– Ja! svarade Leona och Christian.
Hade förlorat farmor och farfar i cancer
Nästa stopp var hemma hos familjen Grane med barnen Molly, 6, och Hugo, 4, på Vendelsö. Där hade pappa Christian skrivit ett brev till tomten efter att båda hans föräldrar gått bort i cancer under året.
– Det har varit ett tufft år. Deras farmor och farfar har gått bort båda två i år. Barnen har varit ett stort stöd och då ville vi att tomten skulle komma, förklarade Christian.
Med tio månaders mellanrum hade familjen fått säga farväl till farföräldrarna. I sorgen blev julen ett tufft moment att orka med. Men med lite hjälp från tomten kunde familjen landa i firandet.
– Det är mycket att göra när man är tomte, sa Molly när tomten satt sig i familjens soffa.
Men även hon hade varit i farten. Innan julklapparna plockats fram fick tomten ta emot en present som Molly pysslat ihop.
– Den här är till dig! Det är en snögubbe, sa Molly.
Därefter var det barnens tur. 4-åriga Hugo sken upp när han där öppnade sina nya pärlplattor och ville gärna börja leka på direkten.
Enligt pappa Christian blev det en god jul i slutändan.
– Vi ska hålla ihop med kärleken till varandra. Vi hjälper varandra så det kommer att bli fint.
Emil, 6, har haft en tuff höst
Sista skorstenen på tomtens tur tillhörde familjen Gamrell i Handen. Där bor 6-åriga Emil som började förskolan i höst, men som haft en tuff höst.
– Det har varit bra men också lite dåligt, sa Emil.
Emils mamma Susanne var den som skrivit till tomten. Hon ville ge Emil en fin jul efter året som gått.
Tillsammans med syskonen Wiggo, 5, och Juni, 4, fick han ta emot skatter från tomtens säck. Lillasystern Juni höll på att spricka när hon inväntade sin present. När tomten frågade vem som skulle få nästa klapp kom ett blixtsnabbt svar:
– Jag! Juni!
När tomten skulle gå tackade barnen med kramar och leenden. Emil ville gärna följa med ut och titta på tomtens renar. Tyvärr sa mamma Susanne att det var bäst att låta tomten skynda vidare till nästa familj.
– Vissa har sagt att tomten är fejk, att han inte finns på riktigt. Men jag tror på tomten. Men jag hade lurats lite att han inte fanns, sa Emil.
