Tillsammans med sina kolleger vill han hålla låg profil, till och med i de egna soldaternas vägspärrar. När vi den här morgonen närmar oss den lilla byn ett par mil väster om staden Cherson byter flera av dem om från civila kläder till uniform på en liten parkering.
I tre bilar med beväpnade soldater från underrättelsetjänsten SBU ska de gripa en 44-årig kvinna med en krycka som inte kommer att bjuda på mycket motstånd. Hon ser snarast uppgiven ut när hon leds ut.
När ryssarna ockuperade Cherson för ett år sedan såg kvinnan nya möjligheter, förklarar en utredare, en man i 30-årsåldern som vi kan kalla Sergej. Han vill inte figurera med varken namn eller ansikte.
Kvinnan sökte och fick jobb som rektor för ett av Chersons större lärosäten.
– De rysstillsatta rektorerna var ofta drivande i att organisera folkomröstningen för att de här områdena skulle bli en del av Ryssland, förklarar en annan SBU-tjänsteman.
”Vi torterar aldrig – vi följer lagen”
Väl framme vid hennes hus visar en av soldaterna en passhållare med text på ryska och logga från Sovjettiden.
Bland de misstänkta kollaboratörer som grips är få under 40 år, förklarar utredaren. Pengar och karriär är ofta motiv för att sälja ut sina landsmän, men också någon form av nostalgi från en svunnen tid, innan Ukraina blev självständigt på 1990-talet. I Ukraina har den nostalgin orsakat bottenlösa lidanden.
I sin telefon har utredaren Sergej bilder på sin kusins torterade kropp. Den livlösa kroppen bär spår från elkablar och våld med nålar och vassa föremål. Någon hade angivit kusinen för hans sympati med sitt hemland och dess symboler.
För Sergej är bilderna i telefonen en ständig påminnelse om vilken av de stridande parterna som har det moraliska övertaget:
– Vi torterar aldrig. Vi följer lag och rätt oavsett vad de som vi sätter fast har begått för brott, säger han.
Spionjakten
360 ”fiendeagenter” är frihetsberövade i Ukraina.
18 000 utredningar har inletts av den ukrainska säkerhetstjänsten.
Bland de senaste i år finns;
– ett nätverk av kollaboratörer i Odessaregionen som i förra veckan anklagades för att ha pekat ut kraftanläggningar och andra mål för Rysslands terrorbombningar.
– en kvinna i Khersonregionen dömdes till fem års fängelse för att ha medverkat till den illegala, så kallade folkomröstningen för Rysslands annektering av Khersonregionen,
– en man i Kropyvnytskyi som fotograferade kraftstationer och ska hahaft för avsikt att placera ut GPS-sändare för att leda ryska missiler.
(Källa: den ukrainska underrättelsetjänsten SSU/SBU.)
Milana, 80, är granne med tortyrcentral
Staden Cherson i södra Ukraina föll förvånansvärt snabbt när ryssarna invaderade i februari 2022. Bland annat för att det fanns medlöpare på plats.
– Men jag var hela tiden övertygad om att Ukraina skulle komma tillbaka och befria oss, säger Milana Mikhaylovna, 80.
Hon bor i ett av de hårt åtgångna kvarteren. Framför hennes bostadslänga ligger en byggnad med grönt plåttak som under ockupationen var en tortyrcentral, varifrån invånarna kunde höra skrik av smärta och skräck.
Efter befrielsen har någon sprejat ordet ”kollaboratör” på en garagedörr. De förkolnande resterna av ägarens bil står framför garaget.
– Jo, han samarbetade med ryssarna, men inte så mycket. Nu har han flytt till Ryssland, förklarar kvinnan. Främst delade grannen ut de ryska propagandatidningarna i kvarteret.
I bakgrunden hörs ljudet från de ryska granater som fortfarande avfyras från den andra sidan floden. Men för sexårige Danil är utgången av kriget redan klar. Vid lekparken, framför det forna tortyrcentrat har pojken upprättat sin egen vägspärr i ett träd. Den bevakar han med de förbipasserande men ukrainsk flagga och en automatkarbin i plast.
Kommer jaga förrädare i flera år
Danil kommer att hinna bli bra mycket äldre innan jakten på ryska medlöpare är över. Det tror i alla fall spionjägaren Sergej.
– Vi kommer att ha jobb för många år framöver att utreda alla krigsbrott och förräderier, säger han.
I många länder som har upplevt ockupation ställs, förr eller senare, de anhöriga och offrens krav på rättvisa mot ett behov av försoning. Redan efter några dagar i frihet i Cherson fick Thanya Mikhaylova, 31, känna av hur spänd situationen kan bli. En dag stod det plötsligt ukrainska soldater – eller poliser, hon vet inte så noga – i svarta uniformer framför hennes dörr.
De ville veta varför ryska soldater hade bott i ett av de hus som hon och hennes make hyrde ut på nätet.
– Jag lovar! Jag har alltid i min själ och för hela mitt hjärta varit för Ukraina. Men en dag så stod det ryska soldater framför vår dörr. De hade bokat genom en kvinnlig mellanhand. Jag och min make vågade inte bo här själva då. Vi var skräckslagna och lade ner uthyrningen så fort vi kunde, säger hon.
I dag misstänker hon en manlig granne för att ha angivit hennes som kollaboratör.
– På porten till vårt hus såg vi nyligen att någon hade målat ett ryskt Z, säger hon.
