Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Har jobbat hela livet – blir fattigpensionär

Annika Strandell i Halmstad, född 1954, kommer trots att hon har jobbat i hela livet att hamna under EU:s fattiggräns. Foto: Privat
Trodde inte sina ögon när hon såg beskedet. Foto: Magnus Glans / PENSIONSMYNDIGHETEN / PRESSBILDER

Hon har jobbat sedan hon var 15, alltid fast jobb, aldrig sjukskriven.

Annika Strandell, 62, trodde inte sina ögon när hon såg pensionsbeskedet.

Efter över 40 år i statlig tjänst hamnar hon under EU:s fattigdomsgräns.

– Jag trodde att de hade räknat fel.

Var femte riskerar fattigdom

• 2015 riskerade 18,2 procent av svenskarna över 65 år att hamna under EU:s gräns för risk för fattigdom, som motsvarar 60 procent av medianinkomsten.

• Den genomsnittliga fattigdomsrisken pensionärer i alla EU:s 27 medlemsländer låg på 14 procent, medan risken för pensionärerna i Finland, Norge och Danmark var 13,8, 8,9 respektive 9,1 procent.

• För tio år sedan var fattigdomsrisken för svenska pensionärer en av de lägsta i hela EU och låg på under 10 procent.

• Enligt Eurostats beräkningar lever 355 000 svenska pensionärer under EU:s gräns för risk för fattigdom – en ökning med 40 000 personer på ett år.
• Beräkningarna från EU-kommissionens statistikorgan visar också att risk för fattigdom ökar med åldern för de svenska pensionärerna: 25,4 procent av pensionärerna över 75 år lever under EU:s gräns för risk för fattigdom.

• Mest utsatta är kvinnor över 75 år, där var tredje har inkomster under EU:s gränsvärde för risk för fattigdom.

Källa: Eurostat, EU-kommissionens statistikorgan

EU:s fattigdomsgräns ligger på 11 830 kronor per månad och är så mycket som en person ska ha i disponibel inkomst för att klara sig, efter skatt.

Pensionsmyndigheten har beräknat att 231 500 pensionärer lever under fattigdomsgränsen i Sverige i år.

Annika Strandell i Halmstad, född 1954, kommer trots att hon har jobbat i hela livet att hamna under den gränsen.

”Jag har jobbat sedan nian”

– På sjuttiotalet studerade jag en del men jag har i princip jobbat sedan jag gick ut nian. Mestadels inom staten, säger Annika Strandell och nämner det som tidigare hette Invandrarverket, där hon jobbade under många år, just nu arbetar hon som handläggare på högskolan.

Lönen i dag är 28 700 kronor i månaden, men efter nästa år, då hon planerar att gå i pension, kommer hon enligt sitt pensionsbesked att få ut 11 200 kronor efter skatt.

”Jag trodde det blivit fel”

– "Det måste vara fel, kan detta stämma?" Jag trodde på riktigt att det hade blivit fel. Jag har alltid tänkt att jag ska få en bra pension, jag har haft fasta jobb, inte varit sjukskriven, inte fuskat och inte varit kriminell, säger Annika Strandell som har kontrollerat uppgiften med såväl personalhandläggaren på jobbet och två gånger med Pensionsmyndigheten.

Men beskedet står fast.

– Min mamma som själv var fattigpensionär sa alltid "en bra pension lär du ju få så mycket som du arbetar". Jag började jobba redan innan barnen var ett år, för jag ville vara ambitiös och tjäna pengar.

– Jag har alltid jobbat heltid men det spelar tydligen ingen roll.

"Det måste vara fel, kan detta stämma?" tänkte Annika Strandell. Foto: Magnus Glans / PENSIONSMYNDIGHETEN / PRESSBILDER

”Jag förlitade mig på staten”

Hon upplever inte bara en personlig besvikelse, utan känner en sorg över hur de som var med och byggde upp landets välfärd behandlas.

– Vi har betalat höga skattar i Sverige och arbetat mycket, både män och kvinnor, man förlitade sig på staten, att inte pengarna skulle försvinna, säger Annika Strandell som inte ens har pensionsparat genom åren.

– Jag tänkte att jag inte skulle behöva det. Det kan jag absolut ångra nu.

Däremot är hon tacksam över att hon delar sitt liv och hushåll med en man.

”Jag hamnade i skarven”

– Är man två så är det ju en fördel i alla fall, han kommer att få lite bättre pension än jag eftersom han är född 1952 innan pensionssystemet ändrades (födda 1938-1953 har garantitillägg). Jag hamnar precis i skarven.

Men om de kan på kvar i lägenheten i centrala Halmstad på sikt kan hon inte svara på.

– Vi har ett litet torp i Skåne efter min mamma och har alltid sagt att väl får flytta dit när vi bli pensionärer, för där kan vi bo billigt. Vi har barn och barnbarn i stan, så vi vill egentligen vara kvar här, men nu kan det mycket väl bli så att vi blir tvungna att flytta ändå.

Skjuter upp det värsta

Hon har lagt upp en plan för hur hon ska förvalta sin fattigpension.

– Jag kommer att ta ut lite högre i tio år, fram till jag är 74, jag tänker att jag är lite piggare då. Man får tänka så, att man skjuter upp det värsta. Hur lite jag får efter 74 vill jag inte ens tänka på.

 

LÄS ÄVEN: Staffan har jobbat sedan grundskolan – blir fattigpensionär

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!