Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Här återvinner de sin förlorade kyrka

LJUS I MÖRKRET. Julmässan i Bashiqas kyrka förmedlade fred och kärlek i svåra tider. Hundratals ortodoxa Foto: Magda Gad
Magda Gad i Irak.

MOSUL. På juldagen kunde kristna för första gången sedan 2013 fira jul i sin kyrka i Bashiqa.

Staden återtogs under hårda strider mot IS i oktober.

Många kurdiska Peshmergasoldater dog för att befria staden.

Under julmässan firade de kristna tillsammans med Peshmerga och en muslimsk imam.

Bashiqa har varit mörkt.

Varje gång jag har varit i Bashiqa har det varit mörkt.

Första gången var jag osäker på om jag skulle överleva.

Det var i oktober och staden hölls fortfarande av IS.

Tusentals kurdiska Peshmergasoldater samlades i natten längs en väg för att göra en offensiv mot staden.

De tände eldar för att värma sig vid. De flesta gick av och an. Vissa vände sig mot Mecka, knäböjde och bad med pannorna mot asfalten.

Många kom inte hem efter den dagen.

När konvojen körde in mot Bashiqa besköts den från tre håll av IS.

IS sprängde också bilbomber och vägbomber i konvojen.

Den svarta IS-flaggan vajade i Bashiqa, nordost om Mosul, medan marken färgades röd.

I veckor fortsatte söner, pappor, makar och bröder att offra sina liv för att befria området.

I mitten av november säkrade Peshmerga staden och röjde bort minor, vägbomber, försåtmineringar och annan ammunition.

Bomber långa som stålmonster låg bland resterna av det som en gång var hus.

Ett rosa hus som någon en gång hade bott i och valt att måla i den skira kulören hade IS tagit över och gjort om till ett tortyrfängelse.

STARKT. Julmässan i irakiska Bashiqa framkallade mycket känslor hos besökarna. Foto: Magda Gad

Minoriteten fördrevs

När IS intog staden sommaren 2014 fördrevs de kristna minoriteterna – syrianer, kaldéer, assyrier.

De har sedan dess bott i flyktingläger eller hos familjer i andra städer som tagit emot dem.

Än i dag kan de inte flytta hem eftersom staden är sönderbombad och ligger nära frontstriderna i Mosul.

Men på juldagen tog sig hundratals ortodoxa kristna till Bashiqa för att gå på mässa i sin kyrka – något de inte har kunnat göra sedan julen 2013.

Kyrkan vaktades av Peshmergasoldater, som stod ute i den gråregniga kylan med vapen över axlarna i sällskap av en klädd julgran.

Många Peshmerga gick även in och satte sig i sina uniformer i kyrkbänkarna för att fira tillsammans med de kristna.

En äldre soldats ansikte blöttes av tårar under bönen.

Kvinno- och manskörer tog över varandra, mitt under mässan hittade en präst en hög med biblar som han började dela ut.

En annan man delade ut träpinnar som tändes och höjdes i luften.

Små, små gnistor spred sig i de många händerna i kyrkan.

På bänken längst fram i mitten satt en muslimsk imam från Mosul tillsammans med en annan sunniarab.

Kristna, muslimer, araber, kurder, syrianer, civila, soldater, kvinnor, män, föräldrar, barn – alla enade under ett och samma tak och med en och samma önskan: Fred.

Alla enade av en och samma sak: Lidande.

Kyrkan i Bashiqa blev ett enande rum under julen i Irak. Foto: Magda Gad

Tänkte på livet och döden

Jag vet inte vad människorna jag såg i kyrkan denna juldag tänkte på.

Vad de tänkte på när de satte ihop sina händer och böjde sina nackar.

När deras ansikten drogs ihop.

Men jag vet vad jag tänkte på.

Livet.

Och dem jag såg dö.

Under de hårdaste striderna i Bashiqa tittade soldaterna ner i sina mobiler och bläddrade bland bilder.

Bilder av sina fruar och barn.

Bilder av bröllop och dop.

Bilder av kärlek.

Kärlek som de gav upp för att bekämpa hat.

Många av dem som var i kyrkan på juldagen har förlorat sina nära.

Inte bara i strider.

Några berättade att IS har halshuggit deras familjemedlemmar.

– Daesh är inte muslimer, de följer inte islam. De är bara en grupp av terrorister och kriminella som kom hit för att göra folk illa, sa imamen efter mässan med ett radband mellan fingrarna.

"Lever alla tillsammans"

Han välkomnade mig även till sin moské för att se att kristna präster kommer dit för att be. Jag frågade honom varför han kommit till kyrkan.

– Jag är här i dag för att visa fred och kärlek. Det här är guds hus. Det är för alla. För syrianer, muslimer, yazidier, kurder, araber, shabaker, turkmener. Vi lever alla tillsammans.

Utanför kyrkan tände Peshmergasoldater en eld.

Inte för att värma sig före strid.

Inte för att värma sig före död.

För att värma sig i livet.

Det är första gången jag har sett ljus över Bashiqa.