Här är man övertygad om att Obama vill krossa amerikanska drömmen

Publicerad

ORANGE COUNTY, KALIFORNIEN. Disneyland. Surfing. Miljonärer.

Och massor av människor som vill sänka skatterna.

Orange County söder om Los Angeles är ett paradis för USA:s konservativa.

Här dyrkas Ronald Reagan och Richard Nixon. Och just nu samlas Orange Countys mäktiga högerrörelse bakom Mitt Romney.

Men den man som verkligen får de konservativas blod att svalla inte är Romney – utan Barack Obama.

Obama måste bort. Han förgiftar USA med socialism och islam.

- Jag tror att han i hemlighet är muslim, säger surfande hemmafrun Cathy Connor.

Hon är långtifrån ensam.

Lyckligt leende, vita tänder, vått hår. När 49-åriga Cathy Connor kommer upp ur vågorna vid Newport Beach med sin surfbräda ser hon ut som en reklamaffisch för det goda amerikanska livet.

Havet är 24 grader varmt, vågorna perfekta. Pelikaner glidflyger nära vattenytan. Delfiner hoppar.

Snart ska Cathy Connor duscha bort saltvattnet. Med sin man och deras två tonårsdöttrar ska hon köra till Oh Those Donuts och köpa nybakade munkar till lördagsfrukost.

Det borde vara ännu en sorglös, solig morgon i södra Kalifornien.

Men i Cathys huvud flyger oroliga tankar omkring.

De handlar om valet och om hennes president, Barack Obama.

Han förstör landet med sin normlöshet, tycker Cathy.

Obama pratar om Gud och hur viktig hans kristna tro är. Men Cathy Connor litar inte på honom.

Hon går i kyrkan varje söndag och vet hur en kristen ska låta. En riktig kristen accepterar inte att två människor av samma kön gifter sig med varandra. Han accepterar inte aborter.

Obamaskeptisk. Foto: Axel Öberg
Cathy Connor kallar Barack Obama för ”anti-kristen”. Dessutom är han mesig i utrikespolitiken: undfallande mot arabländerna och alltför hård mot Israel.

Vattnet droppar från Cathy Connors hår när hon lutar sig fram över surfbrädan.

- Jag tror att han i hemlighet är muslim.

 

För drygt tjugo år sedan bodde jag ett år i USA, i en ganska konservativ liten stad.

Jag fick amerikanska kompisar vars åsikter skilde sig mycket från mina svenska vänners. Kompisar som tyckte att det var coolt att USA släppte bomber i Irak, som gick i kyrkan varje söndag, som tyckte att höjden av frihet var att åka riktigt fort i en bil med Led Zeppelin på högsta volym.

En sak lärde jag mig: människor är komplexa, motsägelsefulla varelser. Stämplar och etiketter blir aldrig heltäckande.

En superkonservativ kristen elev i high school kan gilla att röka gräs och snacka sex bakom McDonald's på lunchrasten. En kompromisslös förespråkare för dödsstraff kan samtidigt vara skolans varmaste och mest empatiska elev.

Sedan mitt USA-år har jag svårt för vissa europeiska journalisters nedlåtande beskrivningar av USA:s republikaner. De skildras alltför ofta som IQ-befriade galningar - endimensionella och omöjliga att relatera till.

Det blir en sorts journalistisk freakshow: kolla på de där idioterna! Och rösträtt har de!

En sån bevakning gör det inte lättare att förstå varför amerikaner röstar fram konservativa presidenter som Richard Nixon, Ronald Reagan eller George W Bush.

Kanske är det därför som jag under de första dagarna i Orange County tänker att jag inte ska ta med personer som tror att Barack Obama är muslim i mitt reportage.

De måste vara undantag, tänker jag. De är inte typiska.

 

Newport Beach, där Cathy Connor surfar, är en av de rikaste orterna i den välbärgade kommunen Orange County, söder om Los Angeles.

Detta är de bekväma villaområdenas rike, med ett myller av motorvägar, golfbanor och enorma nöjesfält.

Förr var trakten full av apelsinlundar. Nu är träden bortschaktade för att ge plats åt lukrativa byggprojekt.

Över tre miljoner amerikaner lever i Orange County. Många av dem har flyttat hit från jättestaden Los Angeles för att känna sig säkrare. En hel del bor i inhägnade områden som skyddas av murar och vakter.

Orange County är känt för två saker.

1. Att vara en konservativ enklav i det annars liberala Kalifornien.

2. Disneyland.

Walt Disney grundade Disneyland 1955, den första Disney-nöjesparken som sedan skulle få efterföljare i Florida, Frankrike och Japan.

Disney var själv konservativ, republikan och antikommunist. Under svartlistningens tid i Hollywood på 1950-talet vittnade han mot flera tidigare medarbetare i hans studio. Disney pekade ut dem som kommunistsympatisörer, oamerikanska och opålitliga.

En annan som vittnade mot kommunister var Ronald Reagan, Hollywoodskådisen som först blev talesman för General Electric och sedan USA:s president.

Reagan talade lyriskt om Orange County, och reste ofta hit. Det betalade sig. Både när Reagan valdes till Kaliforniens guvernör 1968 och vid presidentvalet 1980 hade han en entusiastisk skara fans i Orange Countys vita medelklass.

 

Idag dyrkas Reagan av Orange Countys konservativa, ungefär som Olof Palme inom den svenska socialdemokratin.

Och den som 2012 försöker gå i Reagans fotspår är Mitt Romney. Bara under det senaste halvåret har Romney flugit till Orange County fyra gånger för tigga pengar till sin kampanj.

Den senaste Romney-aftonen hölls den 17 september. Enbart entrébiljetterna kostade mellan 8 000 och 40 000 kronor. Över 1 700 gäster betalade det. Många skänkte ännu mer.

Efteråt jublade Thomas Tucker, ledare för en grupp affärsmän, över alla miljoner som samlats in:

- Jag har aldrig sett liknande siffror. Folk vill verkligen vinna det här valet, sade han till lokaltidningen The Orange County Register

Orange Countys bultande högerhjärta är den mäktiga intressegruppen The Lincoln Club, som under femtio år lobbat för olika politiker.

Målet för The Lincoln Club att sänka skatterna, minska statens roll och se till att företag kan tjäna mer pengar. På sin webbplats skriver klubben att den ”format kalifornisk och nationell politik sedan 1962”.

Det är inte tomt skryt.

För tio år sedan försökte den gamle actionskådisen och bodybuildarkungen Arnold Schwarzenegger att bli Kaliforniens guvernör. Många skrattade åt Arnold - men när The Lincoln Club kungjorde att klubben tänkte stödja hans kandidatur kastade flera konkurrenter omedelbart in handduken.

Den här hösten är det självklart för klubbens medlemmar att lägga sina pengar och sin prestige bakom Mitt Romney. Affärsmännen i Lincoln Club känner igen sig i Romney, som tjänat hundratals miljoner som riskkapitalist i bolaget Bain Capital.

- Han kan skapa välstånd och ena landet, säger Keith Curry, borgmästare i Newport Beach och stolt Lincoln Club-medlem.

Fotograf Axel Öberg och jag träffar Keith Curry på republikanernas kampanjkontor i Newport Beach, några hundra meter från surfarna nere på stranden. Han försöker elda på ett sextiotal volontärer som ska ut och knacka dörr för Mitt Romney.

- Ni är en del av en mäktig armé! ropar Curry.

Volontärerna, mest kvinnor i medelåldern, nickar. De mumsar på bagels och dricker tranbärsdricka eller kaffe. Keith Curry fortsätter:

- Vi ska stoppa fackföreningarna! Vi är Amerikas team! Vi ska rädda landet från den extrema vänsterradikalism som kontrollerar Vita Huset!

 

Nu jublar alla. Att attackera Barack Obama funkar betydligt bättre än att försöka skapa entusiasm inför Mitt Romney, som är en prima kille men "oss emellan ingen Ronald Reagan", som en av volontärerna säger.

På ett bord ligger knappar med texten "NOBAMA" och skrifter som hånar Obamas satsningar på vind- och solenergi. Flera av aktivisterna bär T-shirts och knappar med texten "We DID build this!" - "Vi byggde faktiskt detta!"

Sloganen anspelar på ett tal som Obama höll i somras, där han menade att företagare var beroende av skattefinansierade investeringar för att lyckas.

- Om du nått framgång, så har du också fått hjälp under resans gång. Du hade en fantastisk lärare någon gång. Någon investerade i vägar och broar. Om du har ett företag - så byggde inte du det. You didn't build this.

Mitt Romney insåg att han fått ett gyllene läge att utmåla Obama som företagarfientlig. Han gick till attack:

- Att säga att Steve Jobs inte byggde Apple, att Henry Ford inte byggde Ford Motors, att Papa John inte byggde Papa John Pizza... Att säga något sånt är inte bara dumheter. Det är kränkande för varje entreprenör, varje innovatör i Amerika.

Obama menade att hans citat ryckts ur sitt sammanhang. Han ägnade flera dagar åt att hylla amerikanska entreprenörers snillrikhet. Men skadan var skedd. Ilskan som många amerikaner kände var genuin.

Obamas ord sågs som ett direkt angrepp mot kärnan i den amerikanska drömmen: att börja med två tomma händer och skapa sig en förmögenhet av egen kraft.

Att forskningen visar att den sociala rörligheten i USA minskat - och att det är svårare för en amerikan att göra en klassresa än vad det är i exempelvis Sverige - det spelar inte särskilt stor roll för Romneys anhängare.

Man kan alltid ta sig uppåt och framåt av egen kraft. Alla kan lyckas. Om man bara vill. Den idén lever starkt. Särskilt här i businessinriktade Newport Beach, där de republikanska aktivisterna aldrig tycks tröttna på skämt på temat "alla i Newport Beach är direktörer".

- OK, alla kanske inte är direktörer. En del är gifta med direktörer också.

- Eller så vill de bli direktörer.

På Newport Beachs republikanska högkvarter har alla klart för sig vad USA:s problem är: Staten under Obama delar ut för mycket bidrag.

Fattiga blir lata av bidragen. De behöver inte kämpa.

Så är det det här med Obamas bakgrund. Den är "blandad", påpekar flera högeraktivister för mig. En muslimsk svart pappa. En vit mamma. Skolgång i Indonesien.

Obama måste vara förvirrad, med en sådan uppväxt.

Är han verkligen riktigt kristen?

Kristendomen är viktig för Newport Beachs republikaner. Innan volontärerna går ut sänker alla sina huvuden. Borgmästare Keith Curry leder bönen.

- Herre, vi ber att du ska välsigna våra kandidater. Vi ber att du ska öppna dörrarna där vi knackar på idag.

 

På varsin stol i kampanjhögkvarteret sitter kompisarna Ruth Chicchesi och Therese Loutherback och längtar efter Coca-Cola Light.

- Finns det verkligen inga Diet Coke? Den här tranbärsdrickan är hemsk, säger Therese Loutherback och skrattar.

Det är snart dags för de båda pensionärsdamerna att sätta sig i Ruths nya, vita Mercedes och ge sig ut att knacka dörr.

Romneysupporter. Therese Loutherback knackar dörr för Mitt Romney bland tolvmiljonershusen i Newport Beach. Vid ratten sitter hennes väninna Ruth Chicchesi.Foto: Axel Öberg
Therese har klätt sig för uppgiften: solskärm med amerikanska flaggan-mönster, vit t-tröja med texten ”USA” på ryggen och massor med Romneymärken där fram. När de båda vännerna får höra att 18 procent av Newport Beachs registrerade republikaner faktiskt röstade på Obama i förra valet skakar de på huvudena i avsmak.

- Oh gosh. Men det vill de inte stå för idag, tror Therese Loutherback.

Hon tar en klunk tranbärsdricka och berättar att hon jobbade på en skola i 28 år, som talpedagog.

- Jag skäms så, säger hon.

Varför?

- Jag var ordförande i lärarfacket . Jag var demokrat på den tiden. Sen jag såg ljuset. Du vet, demokrater känner. Republikaner tänker. Jag började tänka.

 

Tyvärr finns det fortfarande några demokrater i Newport Beach. De är inga bra människor, tycker Therese Loutherback. Hon såg ett gäng utanför stadshuset en gång. Borgmästare Curry hade bestämt att staden skulle resa en bronsstaty för hedra en konservativ hjälte: Ronald Reagan. Demokraterna protesterade.

- De var elaka och högljudda. De hade ingen klass.

Ruth Chicchesi har ryggont och svårt att gå. Therese får knacka dörr medan Ruth sitter kvar vid ratten till sin vita Mercedes. Therese är lite avundsjuk på Ruths bil. Visserligen har hon själv två mercor hemma, men...

- Den är så läcker! säger hon medan Ruth kryper fram 20 meter till nästa hus.

Utanför står en mustaschprydd prydlig herre och krattar löv. Han heter Richard Harrington och han skiner upp när han får syn på Therese Loutherbacks Mitt Romney-märken.

- Slösa inte din tid på oss. Vi älskar den killen, Romney! Hans affärsbakgrund är precis vad USA behöver nu.

Obama, däremot, kommer från en "mixed-up family". Han "kastar bort pengar", enligt Richard Harrington som önskar Therese Loutherback ett hjärtligt lycka till.

Dörrknackningen fortsätter i samma stil. Obamaskeptiker följer Obamaskeptiker. Alla ska rösta på Romney.

Men så ringer hon på hemma hos apoteksteknikern Minh Thind, en prydligt klädd kvinna som talar engelska med vietnamesisk brytning.

- Jag gillar Obama, han gör ett bra jobb. Jag och min man jobbar hårt, tjänar bra och betalar gärna ännu mer i skatt, säger Minh Thind.

Therese Loutherbecks leende stelnar.

- Men är du inte rädd att USA ska bli ett socialistiskt land?

Minh Thinds ögon börjar skjuta blixtar. Hon tar ett steg ut på sin garageuppfart.

- Lyssna nu. Jag och min man flydde från kommunismen i Vietnam 1975. Jag vet vad socialism är och USA är inte ens nära. Jag reser mycket, i Indien och i Vietnam. Amerikaner har det så otroligt bra jämfört med så många andra länder,

Therese Loutherback skakar på huvudet.

- Tittar du på Fox News?

Fox News är den amerikanska högerns älsklingskanal. Bland liberaler och vänsterfolk är kanalen ett rött skynke. Flera gånger har Fox News rapporterat att Obama mycket väl kan vara muslim.

Minh Thind tar ett ilsket steg mot Therese Loutherback.

- Nej! Försvinn från min egendom om du talar om Fox News. Det är just sådana medier som förstör USA.

Therese Loutherback retirerar ut på gatan. Hon ser lite ledsen ut. Kvinnan från Vietnam borde verkligen titta på Fox News, säger hon. Medan reportrarna på CNN och New York Times och Associated Press är korrumperade lögnare, så står Fox News för sanningen.

- Det är ju den enda stationen som är rättvis och balanserad.

 

USA har polariserats sedan jag levde här för tjugo år sedan. Då såg de flesta på samma tv-nyheter, de läste samma tidningar. Konservativa och liberaler var oense om lösningar på problem - men de var oftast överens om grundläggande fakta.

Idag väljer miljontals konservativa amerikaner bort nyheter från mainstream media som ABC, CBS och CNN. De föredrar att få sin information från högermedier som Fox News, konservativa bloggar eller radioprataren Rush Limbaugh.

Mailutskick är också populärt. Inför resan börjar jag prenumerera på ett par republikanska kaliforniska nyhetsbrev. En ny värld öppnar sig. Plötsligt får jag ta del av häpnadsväckande information, nyheter jag inte har sett någon annanstans.

Som att Muslimska brödraskapet och al-Qaida är samma sak.

Eller att Vita Huset, amerikanska UD och ministeriet för inrikes säkerhet alla är "tungt infiltrerade av spioner från Muslimska Brödraskapet".

Efter några dagar i Orange County märker jag hur utbredd teorin om ”muslimske Obama” faktiskt är.

Som när jag går in hos en frisör i Yorba Linda - Nixons födelseort - för att be om en svalare frisyr. Frisören Karen Johansen, en kvinna i 60-årsåldern, berättar först glatt om sina svenska förfäder. Sedan börjar hon prata om Barack Obama.

- Vet du att han har Koranen vid den amerikanska flaggan i Vita huset?

Karen har svårt att sluta prata om att presidenten är muslim och därför opålitlig. Hon lånar en sida i mitt block och ritar en flagga med en stor svart cirkel och några ränder.

- Han vill byta ut den amerikanska flaggan, säger Karen. Han vill ta bort stjärnorna. Du kan själv kolla, det står på internet.

Karen Johansen får stöd i salongen. Både 92-åriga Dorothy Pence, som sitter med papiljotthåret i en torkhuv, och salongens ägare, den mustaschprydde Steve Curtis, tycker att Karen är på rätt spår.

Hon ser mig i ögonen och säger allvarligt:

- Jag tror faktiskt att Obama vill bli diktator.

Tvärs över gatan från frisören ligger en restaurang. Där inne sitter Dale Madsen, en blond, godmodig försäkringssäljare och sexbarnspappa.

Jag ställer min standardfråga.

Vad är den amerikanska drömmen för dig?

- Att ha en familj, att kunna tjäna mycket pengar. Att kunna försörja sin familj. Och att staten och regeringen inte har så mycket inflytande.

Romney står för det?

Orolig. Mike Ruocco i Yorba Linda - Richard Nixons födelseort - tycker att USA är på väg åt fel håll. Obama är både kommunist och islamist, menar Ruocco.Foto: Axel Öberg
- Ja. Han är en andlig man med god moral. Obama har mer av mellanösternfilosofi. Och socialism. Han vill sänka Amerika till andra länders nivå.

Varför skulle han vilja sänka Amerika?

Dale Madsen ler. En annan restauranggäst, Mike Ruocco, svarar i hans ställe:

- Det kanske har med hans bakgrund att göra. Att han inte är kristen.

Men Obama är kristen.

- Är han? Är han?

Ja, han talar ofta om Gud och vad den kristna tron betyder för honom.

- Det är bara en täckmantel, säger Mike Ruocco.

På kvällen åker fotografen Axel Öberg och jag till Skosh Monahan, en irländsk pub som drivs av en lokalpolitiker. Pubägaren har inrett pubens övervåning till ett republikanskt högkvarter, med idolfoton av Ronald Reagan och gulliga barnteckningar av Mitt Romney och hans fru Ann på väggarna.

Den här kvällen ska den första debatten mellan Obama och Romney hållas. Ett hundratal republikanska gräsrötter har samlats för att se fajten tillsammans.

Pubägaren jäktar runt med chipsskålar och fat med grillade mackor med jalapeños och smält ost. Tre storbildsskärmar visar Fox News uppsnack inför debatten.

Längst fram vid en av skärmarna sitter Ann Watt. Hon är över åttio år och har en keps med World Trade Center på. Hon har aldrig engagerat sig i ett presidentval förut.

Nu känns det viktigt, förklarar Ann Watt allvarligt.

- Vi måste få ut Obama ur Vita Huset!

Varför?

- Han är muslim! Han tar ramadan till Vita Huset. Jag vill ha en kristen president.

Detta igen, tänker jag.

Visst, jag har läst teorierna på antimuslimska bloggar: Obamas mellannamn är Hussein. Hans pappa var muslim. Han är muslim. Det är skandal.

Jag har också läst Colin Powell, en gång utrikesminister under George W Bush, som blottlade den djupa islamofobin bakom Obama-är-muslim-snacket:

- Är det något fel med att vara muslim i det här landet? Är det något fel med en sjuårig muslimsk amerikan som tror att han eller hon kan bli president?

Jag förvånas av att teorin är så stark på puben, bland politiskt engagerade människor på ett officiellt republikanskt möte.

Patrioter. Irländska puben Skosh Monahan i Costa Mesa ägs av en lokal högerpolitiker som inrett övervåningen till ett republikanskt partihögkvarter. Här samlas republikanska gräsrötter för att se den tv-sända debatten mellan Mitt Romney och Barack Obama.Foto: Axel Öberg
- Obama gick fyra år i en koranskola i Indonesien! ropar en man.

- Jag kallar honom inte Obama utan ”Osama”, säger en annan.

Till slut går jag fram till kvällens värd, toppolitikern Dana Rohrabacher. På 1980-talet var han talskrivare åt president Ronald Reagan. Nu är han ledamot i Representanthuset, en politisk räv som är populär bland sina anhängare för sin hårda invandringspolitik och sitt avspända, folkliga sätt.

Dana Rohrabacher gillar John Wayne och tequila. Han kallas ibland för "The Surfing Congressman".

- Ni kanske vill ta en bild på mig på stranden, när jag surfar?

Kanske det, säger jag. Men först vill jag prata om en sak. En hel del av dina vänner härinne tror att Obama är muslim, säger jag till Rohrabacher.

Han nickar och tar en klunk öl:

- Visst. Många människor litar inte på Obama på grund av hans religiösa bakgrund.

Jag vet inte vad jag väntat mig. Kanske att Rohrabacher skulle skratta och avfärda det hela. Inte att han skulle spela på myten själv.

Min följdfråga blir inte helt proffsigt formulerad:

Men Congressman. Du tror väl inte att Obama är muslim?

Dana Rohrabacher tystnar. Runt oss samlas nyfikna. De väntar också på toppolitikerns svar.

- Låt mig säga så här. Obama uppfostrades muslimskt. Därför duckar han nu när muslimer begår brott mot amerikaner. Som när vår ambassadör mördades i Libyen.

Republikanerna runt oss nickar. Klokt sagt!

Men Obama talar ofta om sin kristna tro, invänder jag. Dana Rohrabacher viftar bort det. Kyrkan i Chicago som döpte Obama 1988 är ingen riktig kyrka, säger han.

- Den är ett marxistiskt tempel.

 

"The Happiest Place on Earth".

Så lyder Disneylands slogan.

Det är lätt att förstå Disneychefernas desperation i somras, när våldsamma kravaller bröt ut alldeles utanför Orange Countys turistattraktion nummer ett.

Nyhetstelegram om polisbrutalitet och folklig vrede intill Disneyland for över världen. Många skadades när polisen med våld försökte hindra demonstranterna från att ta sig ännu närmare Disneyland.

Orange Countys turismansvariga försökte lugna: inga kravaller pågick inne på själva Disneyland.

Protesterna kom efter att Anaheimpolisen skjutit ihjäl två unga män med latinamerikanskt ursprung. En av dem, 25-årige Manuel Diaz, sköts i bakhuvudet från nära håll. Det var rena avrättningen, menade vittnen.

Men polisskjutningarna var bara den utlösande gnistan. Bakom finns ett sedan länge pyrande politiskt missnöje från Anaheimbor med latinamerikanskt ursprung.

Hur kommer det sig, undrade många, att ingen av stadens fem högsta kommunpolitiker har latinamerikanskt ursprung, när 53 procent av befolkningen har det? Och varför satsar Anaheim så mycket pengar på Disney och en fin baseballstadion - men så lite i de fattiga områden i centrum där många latinos bor?

- Det är dags att världen får veta: det här är inte "The Happiest Place on Earth", sade en av de protesterande, Joanne Sosa.

Amerikaners bild av Orange County som en plats där en vit, välbärgad medelklass lever i sömniga villaförorter fick sig en törn. På flera nätforum ställs frågan: Håller Anaheim på att bli ett ghetto?

Ja, svarar en del Anaheimbor. Flytta inte hit! Det har kommit för många invandrare från Mexiko.

Orange Countys anti-invandringsaktivister talar sällan om att hela den enorma turismindustrin kring Disneyland vilar på latinamerikanska invandrares axlar. De diskar, städar, lagar mat och bäddar Anaheims tusentals hotellsängar.

En av dem är Eddie Chavez, som arbetar som bärare på ett av Disneylands stora hotell. Han jobbar också fackligt inom Unite Here, som organiserar över 2 000 arbetare på Disneyland.

Eddie Chavez skräms av anti-invandringsrösterna i Orange County, och av att det är så svårt att jobba fackligt. Förra året låg Unite Here i en bitter konflikt med Disney om att arbetarna skulle få behålla en visst sjukförsäkringsskydd.

Eddie Chavez märkte att Orange Countybornas sympatier ofta hamnade på Disneys sida.

- Folk älskar ju Disney. Mina barn också. Hur kan man vinna mot Musse Pigg?

När konflikten trappades upp tog Unite Here till okonventionella metoder. Arbetare hungerstrejkade i tält utanför Disneyland. Andra klädde sig i Långbenkostymer och protesterade.

- Disneys propagandamaskineri utmålade oss som bråkmakare. Men vi gillar också Disneyland. Vi är stolta över våra arbeten. Allt vi ville var vi att behålla en viss trygghet, säger Eddie Chavez.

I längden blev nyhetsbilderna av hungerstrejkande människor utanför "The Happiest Place on Earth" alltför jobbiga för Disney.

Arbetarna fick behålla sin sjukförsäkring.

 

Det första man ser när man kommer in på Disneyland är inte Musse Pigg och Kalle Anka, utan en gata med gammaldags butiker.

Här finns ett kafé med servitriser i stärkta vita förkläden som serverar äppelpannkakor med kanel. Utanför står en kvartett prydliga unga män i halmhattar och sjunger barbershop.

Detta är Main Street USA - Walt Disneys egen idealbild av en amerikansk småstad. Byggt efter Disneys idylliska minnen av sin egen barndom runt år 1910 i Marceline, Missouri.

Fembarnspappan och IT-konsulten David Oehler från Utah står med en droppande glass och tittar på en spårvagn som kör förbi. Han förklarar sin kärlek till Main Street USA och hela Disneyland.

- Det är bara så trevligt! Och barnen gillar det.

Familjen Oehler har flexibla arbetstider och årskort på Disneyland. De kör ofta till Orange County.

- Vi har varit här tjugo gånger bara det senaste året.

David Oehler är mormon, som Mitt Romney. Och liksom Romney är han orolig för att USA är på väg åt fel håll. USA borde vara stort och mäktigt och fritt, menar David Oehler.

- Obama håller på att förvandla det till något annat med sin socialism.

Disneylandfantasten David Oehler tycker att det idylliska Main Street USA kan tjäna som inspiration för ett framtida, bättre USA.

- Disneyland är rent, säkert och tryggt.

Jag tittar mig omkring. På presentbutikerna, på de gamla gaslyktorna, på glasskaféet som säljer anrättningar som "Chocolate Chip Cookie Hot Fudge Sundae".

På väggarnas svartvita idolporträtt på en leende Walt Disney.

Inne i en av presentbutikerna kan man lyfta hörluren till en gammal telefon och lyssna på en inspelning av ett telefonsamtal. En kvinna med lantlig dialekt försöker få byns telefonist att koppla henne till brandkåren: "Vår lada står i lågor!"

Telefonisten lugnar henne, han ska bara sätta på sig brandkårshjälmen. Han är nämligen även brandman i den mysiga lilla småstad som Disney ville frammana.

När Walt Disney invigde Disneyland en het julidag 1955 så höll han tal:

- Disneyland tillägnas de ideal, drömmar och hårda fakta som skapat USA. Jag hoppas att det ska vara en källa till glädje och inspiration för hela världen.

I mitt huvud skär det sig lite, bland de gammaldags skyltarna på Disneys skapelse Main Street, USA. Allt är så... oerhört nostalgiskt.

 

USA har alltid handlat om framåtblickande, om optimism, om att ta nästa steg. Om mikrovågsugnar, rymdfärjor, modernisering. Att först sätta en man på månen. Att hajpa den nästa Iphonemodellen.

Hur kan den amerikanska drömmen, drömmen om det goda USA, utspela sig för hundra år sedan?

Jag frågar fembarnspappan David Oehler, han som åkt till Disneyland tjugo gånger på ett år, igen. Vad är det egentligen han gillar med Main Street, USA?

Davids fjortonåriga dotter svarar i hans ställe:

- Att det inte är som ett ghetto.

David Oehler tittar på dottern. Begrundar hennes ord.

Så nickar han.

- Ja. Det är tryggt här. Det borde hela Amerika vara.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i Expressens app. Ladda ner gratis här: Iphone eller Android.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag