Stephen Hawking, 73, är en superstjärna på den internationella forskarhimlen. Han har lagt fram banbrytande teorier inom svårtillgängliga områden som svarta hål, rumtid och singularitet - och hans idéer hjälper till att kasta ljus över grundläggande frågor som universums uppkomst.
Till skillnad från många andra vetenskapsmän försöker han förklara sina komplicerade teorier i populärvetenskapliga böcker, som säljs i miljoner över hela världen och gjort honom känd också utanför forskarnas snäva kretsar.
Förlamad av ALS
Samtidigt fascineras människor av hans livsöde. Hawking är förlamad av nervsjukdomen ALS och lever sedan 50 år "på övertid" trots läkarnas dystra prognoser.
– De upptäckter Hawking gjorde på 1970-talet är oerhört betydelsefulla. De är viktiga för den grundläggande fysiken och dess utveckling. Hans storhet är det han gjorde på 70-talet, men därefter har han fortsatt att bidra till vetenskapens utveckling, säger Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik vid Uppsala universitet.
– Tidigare trodde man att ingenting kan komma ut ur världsrymdens svarta hål, som kan vara kollapsade stjärnor. Hawking upptäckte att det trots allt kan läcka ut lite strålning. Det är hans största vetenskapliga bidrag.
– Men strålningen från svart hål innehåller ingen information, ingen struktur, enligt de första beräkningarna som Hawking gjorde. Ett svart hål har inget minne och ingen förmåga att lämna information om vad som en gång skapat det. Det är den perfekta dokumentförstöraren, säger han.
Stephen Hawkings rön har gett ett avgörande bidrag till kunskapen om universums uppkomst. Han arbetade tillsammans med matematikern Roger Penrose och de kom fram till att deras teorier om de svarta hålen också beskriver The Big bang, den stora smällen, som skapade universum.
Svarta hål är "döda" stjärnor
Svarta hål kan beskrivas som "döda" stjärnor, alltså stjärnor som har kollapsat under sin egen tyngd. Hawking upptäckte att de avger viss värmestrålning trots att deras gravitation, dragningskraft, är så stark att inte ens ljus kan ta sig från dess yta. Hawking fann att den svaga strålningen leder till att de svarta hålen på mycket lång sikt avdunstar och försvinner. Den här Hawkingstrålningen ska diskuteras under konferensen i Stockholm i veckan.
Fysikens vanliga lagar upphör
Hawking och Penrose visade också att "rumtiden" - en teoretisk konstruktion där tiden bildar en fjärde dimension tillsammans med rummet tre vanliga dimensioner längd, bredd och höjd - kan innehålla singulariteter, alltså områden där fysikens vanliga lagar inte gäller.
Extremt teoretiskt
Denna forskning och dessa tankar är extremt teoretiska - och en bidragande orsak till att Hawking aldrig lär tilldelas Nobelpriset. För upptäckter som leder till Nobelpris i fysik måste vara grundligt verifierade och testade av andra forskare.
– Hawkings forskning är mycket teoretisk. Han har förändrat människors sätt att tänka på universum. Hans främsta bidrag är teorier om de svarta hålens fysik, universums uppkomst och singulariteter, säger Katherine Freese, fysikprofessor i Stockholm och Michigan samt föreståndare för forskningscentret Nordita i Stockholm som arrangerar veckans konferens om Hawkingstrålning.
– Vi kan inte säga något än om den praktiska nyttan av hans forskning om svarta hål. Men stora vetenskapliga upptäckter har alltid fått avgörande inverkan på samhället. Människan är kreativ och nyfiken och har alltid velat veta hur universum uppkom, säger hon.
Professor Ulf Danielsson, som deltar i konferensen och kommer att blogga om den, understryker Stephen Hawkings stora betydelse för att popularisera vetenskapen.
Såldes i tio miljoner ex
Hans stora bästsäljare "Kosmos - en kort historik" kom ut 1988 och såldes i runt tio miljoner exemplar. Och den förlamade forskaren, som är rullstolsburen och kommunicerar med omvärlden via en dator han styr med en kindmuskel, har blivit en förebild.
– Har blivit en ikon som symboliserar människans okuvliga nyfikenhet. Som aldrig ger upp trots svårigheter i sitt liv. Han är en förebild som fascinerar många, säger Ulf Danielsson.