Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Handläggare på Migrationsverket avslöjar: Rena lotteriet om hbtq-flyktingar får stanna

Foto: FREDRIK SAMUELSON

Nu växer kritiken mot Migrationsverkets behandling av homosexuella asylsökande.

En före detta handläggare avslöjar att hantering av hbtq-flyktingar är rena rama lotteriet.

Tjänstemännens jobb är om en ständig jakt på att få ihop flest beslut - "pinnar".

– Mitt råd till alla hbtq-asylsökande är att överklaga, säger handläggaren.

Efter Expressen och tidningen QXs granskning av Migrationsverkets kritiserade homoprövningar vittnar handläggare om det tuffa klimatet på Migrationsverket. En tidigare handläggare från Västsverige beskriver asylprövningarna som produktion på löpande band.

– Jag tänkte va fan är det här, jobbar jag på Volvo, säger hon om hur det var att komma till Migrationsverket..

Handläggaren säger att hon vill vara anonym på grund av den tuffa arbetskulturen.

– Är du inte högre upp i kedjan betyder du ingenting. Pratar man om att det inte står rätt till får man ingen referens när man ska söka nytt jobb. Man blir jobbig. Men det är bara sanningen.

Hbtq-processen – ett lotteri

Antalet ärenden en handläggare utreder spelar stor roll vid det årliga lönesamtalet enligt handläggaren. Därför hamnar de komplexa och tidskrävande utredningarna, som hbtq-ärenden, lätt i kläm.

– Det är ingen bra idé lönemässigt att ta sig an hbtq-ärendena. Det tar för lång tid. Det finns mallar, men du måste ju kunna läsa av en person. Då behöver man tid, säger handläggaren.

Hon beskriver en hbtq-asylsökandes process som ett lotteri. De asylsökande kan bara hoppas att de får rätt handläggare och beslutsfattare. Nästan identiska underlag kan ge helt olika beslut.

Diallo Aboubacar, 33, tvingades fly till Sverige från Guinea på grund av att han är homosexuell. Nu har han fått sitt sista avslag från Migrationsöverdomstolen.

Jakten på pinnar

Varje morgon samlades handläggarna på ett uppstartsmöte. Där presenterades målen för arbetsveckan. Hur många beslut som skulle tas, hur många “pinnar” som skulle hanteras.

– Inte människor utan pinnar. Men det är inga pinnar, det är människor, säger den före detta handläggaren.

Enheterna ställdes mot varandra i en ständig jakt på flest beslut. Det handlade om att ha bäst siffror.

– Man går in i ett Excel-ark där de ser vad alla andra kolleger presterat. För att vinna över de andra enheterna och nå produktionsmålen så jagade man asylfall från Syrien, för de utredningarna gick absolut snabbast.

När deras enhet vann mot de andra så spelades en fanfar från Kungens 60-årsfirande upp i högtalarna.

– Det blir en ond cirkel för ju mer ärenden du slutför desto fler uppdrag får du och desto sämre beslut tas.

Lucy Murugi, 28, flydde från trakasserier och en familj som vänt henne ryggen. Nu ska hon utvisas då Migationsverket inte tror att hon är lesbisk.

 

“Bad om hjälp från chefen men han var själv utbränd”

Det var inte bara pressen på resultat som bidrog till det tuffa arbetsklimatet. Det tog sju månader innan handläggaren fick sin jobbtelefon och ett och ett halvt år innan hon fick gå en introduktionskurs.

– Jag satt bredvid en kollega som berättade att hon jobbat där i 14 år och först nu fick introkursen.

Hon berättar om biträden som inte dyker upp till intervjuer, tolkar som ställer in två minuter innan ett möte och asylsökandes som inte kan kallas på grund av osäkra adresser.

– 95% av alla handläggare är schyssta människor och det är därför så många gråter på jobbet. Många mår jättedåligt och blir sjukskrivna. En dag gick jag till jobbet och hade så ont i magen. Jag hatade pratet om pinnar och att se gråtande kolleger så mycket att jag blev sjukskriven. Jag försökte kontakta min chef men han var själv utbränd.

Vad vill du säga till de hbtq-flyktingar – Pearl, Benon, Bossa, Lucy och Diallo – som riskerar att utvisas?

– Mitt råd till alla hbtq-asylsökande är att överklaga.