Han var omtyckt som minister – trots grodor

Jan O Karlsson.
Foto: Stefan Forsell
Jan O Karlsson.
Foto: Suvad Mrkonjic

Han var Erlanders, Palmes, Carlssons och Perssons pojke.

Nu är Jan O Karlsson död – efter ett gäng grodor. 

Och några dyra kräftor. 

– Den där jävla Texasgubben, fräste Jan O Karlsson om George W Bush på ett lunchmöte med några journalister i maj 2003. 

Och helvetet bröt lös. 

Men bistånds- och migrationsministern vägrade be om ursäkt för uttalandet – trots att statsministern tog honom i örat. 

En månad senare talade den dåvarande bistånds- och migrationsministern på ett informationsmöte på Sida om den negativa inställningen inom olika myndigheter – och sa:

– Man ska inte skicka ut ett cirkulärmeddelande om vad vi gjort för negrerna i år.

Kritiken kom direkt – från många håll. 

Några månader senare tröttnade han på frågorna från en representant för RFSL under en presentation om biståndspropositionen, och svarade: 

– Nu får det väl vara slut på alla bögfrågor.

Det var grodorna. 

Så till kräftorna. 

Jan O Karlsson.
Foto: Mikael Sjöberg

Betalade tillbaka pengarna

I november 2002 avslöjade Expressen att han låtit skattebetalarna stå för en kräftskiva i den egna våningen. Jan O Karlssons gode vän, den tidigare finansministern Kjell-Olof Feldt, var en av deltagarna. 

Efter några dagar gjorde Jan O Karlsson en helomvändning, senare känd som "en hel pudel", bad om ursäkt, och betalade tillbaka pengarna för festen. 

Den rättsliga granskningen visade senare att Jan O Karlsson inte hade gjort något fel, men att regelverket för "arbetsmiddagar” borde förtydligas. 

Ett par år efter avslöjandet berättade dåvarande statsministern Göran Persson att Jan O Karlsson egentligen skulle ha slutat som minister 2002 – men att han räddades kvar just på grund av uppmärksamheten kring kräftskivan. 

– Om Karlsson hade slutat då hade det ju sett ut som om han hade fått sparken.

Han lade till: 

– Jan O Karlsson är duktig som minister. Men han har väldigt, väldigt kort distans mellan talorganet och hjärnan. Det går fort. Men jag ångrar inte en sekund att jag tog honom.

"Han var mycket lojal"

Trots grodor – och kräftor – beskriver förra statsministern Göran Persson i dag sin tidigare minister så här, efter beskedet om hans bortgång: 

Göran Persson.
Foto: Evelina Carborn Exp / EVELINA CARBORN EXPRESSEN

– Han var mycket lojal som statsråd, och allmänt omtyckt. 

Göran Persson fortsätter:

– Jag minns honom som glad, intelligent och alltid på språng. Han tog plats och var väldigt intellektuellt utmanande och stimulerande.

Jan O Karlsson har av vänner och bekanta beskrivits som en charmant slarver, lite uppblåst – och en lika arrogant som intensiv agitator.

När den dåvarande statsministern Göran Persson i november 2001 ringde upp Jan O Karlsson och erbjöd honom ministerjobbet var det en överraskad 62-åring som svarade.

Minister hade han aldrig tänkt bli. 

– Jag vet att priset för kändisskap är högt. Jag brukar säga att jag vill kunna knycka en vindruva i snabbköpet utan att det händer något, förklarade han i en intervju för tidningen Aftonbladet redan 1988. 

På presskonferensen 2001 konstaterade han:

– Jag hade tänkt ta det lite lugnt nu. Men jag diskuterade med min fru och kände mig samtidigt fruktansvärt lockad av det här. Jag tänkte att jag tar chansen, berättade han efter att ha tackat ja. 

På frågan om han hade några lik i garderoben blev svaret:

– Om jag hade levat 62 år utan att göra något tokigt då hade jag inte levat. Men jag är inte orolig.

Sedan berättade han om hur han en gång kört rattfull efter en blöt kväll på väg hem till sommarstället på Fårö. 

Jan O Karlsson.
Foto: Jan Düsing

Fick hjärtinfarkt

När Karlsson tog plats i regeringen hade han genomgått en hjärtinfarkt, gjort en by-pass-operation och opererat bort sköldkörteln.

Han blev samtidigt en av Göran Perssons mest erfarna ministrar – trots att han var ny i regeringen. 

På 1960-talet hade han arbetat för dåvarande statsministern Tage Erlander, och under 1970-talet blev han en av "Palmes pojkar". På 1980-talet utsågs han till statssekreterare med ansvar för nordiska samarbetsfrågor, innan han hamnade på finansdepartementet. 

Ett par år efter Olof Palmes död utsåg dåvarande statsministern Ingvar Carlsson honom till politiskt sakkunnig på statsrådsberedningen. 

Jan O Karlsson gick till ministeruppdraget i Göran Perssons regering från uppdraget som ordförande i Europeiska revisionsrätten, ett välbetalt toppjobb som gav honom en pension på 80 000 kronor i månaden – efter skatt – i tre år. Som kunde läggas ovanpå ministerlönen.

Från vänster till höger: Claes Ljungh, Bengt KÅ Johansson, Gunnar Lund, Kjell-Olof Feldt, Jan O Karlsson, Lars Heikensten, Birgitta von Otter, Klas Eklund, Michael Sohlman och Erik Åsbrink
Foto: / PRIVAT

När de dubbla ersättningarna uppmärksammades i november 2002 mötte Jan O Karlsson skarp intern kritik från stora delar av Socialdemokraterna. Han bestämde sig därför för att skänka sin statsrådslön till Olof Palmes Minnesfond för fred och mänskliga rättigheter.

Politiken fick han med modersmjölken, Jan O Karlsson. 

Pappan Hans Karlsson var socialborgarråd i Stockholm när han 1963 dog – mitt under en tv-inspelning, där SVT:s Bo Holmström frågade ut honom. 

Nästan exakt 40 år senare – en dag i oktober 2003 – lämnade Jan O Karlsson regeringen. 

Och konstaterade:

– Det är en av de lyckligaste dagarna i mitt liv.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.