Han vågar inte prata om Saddam

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
Amir Ahmed, 40, överlevde Saddam Husseins terrorregim och belägringen av Basra. Nu hoppas han på framtiden, men fortfarande vågar han inte prata om den fallne diktatorn.
Foto: ANDERSSON ROBBAN

BASRA. Amir Ahmed, 40, är på väg ut ur mörkret.

På väg ut ur den skugga som Saddam Hussein och Baath-partiet kastat över 35 år av hans liv.

Vi stämde träff med en Basra-bo för att tala om det förflutna, kriget och framtiden.

Det är inte så lätt som det låter. Vår bil blir omringad av en folkmassa så snart vi parkerar bilen i Basra. Lämnar vi den utan vakthållning, kommer den med största sannolikhet att få rutorna utslagna och bilen plundrad. Och Amir Ahmed är inte fri från sina fruktans demoner. Han vågar inte ta emot oss hemma eftersom utländska journalister skulle väcka för stor uppmärksamhet i grannskapet. Efter att ha åkt runt i stan i jakt på en lämplig intervjuplats slår vi oss slutligen ner i receptionen till ett av de större sjukhuset.  Amir Ahmed är butiksägare men vill inte att vi skriver exakt vad han säljer eftersom den yrkeskåren är rätt liten. - Du måste förstå, säger han. Man blir inte av med rädslan, på samma sätt som man byter en gammal skjorta. Men de råder ingen tvekan om att han är glad över att regimen Saddam Hussein fallit.  Samtidigt är han bekymrad. Sedan kriget bröt ut har samhällsordningen brutit ihop. Elen bryts ofta, det kommer inget vatten ur kranarna. Och britternas intåg i Basra har utlöst en plundringsvåg i staden. - Vi är alla så nedkörda. Vi är så utmattade. Vi ville ha säkerhet från britterna, men i stället fungerar nu ingenting. 

Sålde dadlar till hela världen Han bor i centrala Basra tillsammans med sin hustru Farah och två söner, tio och tre år gamla, och en åttaårig dotter. Han är född i stan och har bott här i större delen av sitt liv. När var livet i Basra gott att leva, undrar jag. - Före kriget mot Iran, svarar han. Då hade vi mer än hundra kilometer av palmer längs med Shatt al-Arab-floden. Då kom turister hit och vi sålde dadlar till hela världen.

Berättar om terrorn Men sedan kom kriget. Saddam Hussein hade varit president i drygt ett år och invaderade grannlandet Iran. Amir Ahmeds och de flesta irakiers liv har sedan dess varit en allt djupare resa ner i elände, fattigdom och förtryck. Amir Ahmed har aldrig varit politiskt aktiv. Han har skött sin butik, hållit en låg profil, inte talat illa om sin president, försökt överleva. Han är förmodligen representativ för den stora massan av det irakiska folket. Men även han har berättelser om förtrycket och terrorn. - När Basra reste sig 1991 så kunde det räcka med att du var ute på gatan för att bli arresterad. Jag förlorade flera släktingar på min mors sida.

Hoppas på demokrati Det är bristen på frihet han tar som första exempel på hur lidandet under Saddam Hussein såg ut. Sedan kommer fattigdomen. Det faktum att Irak trots oljan förvandlats till ett av jordens fattigaste länder. - Jag har en månadsinkomst på cirka 150 dollar (cirka 1 400 kronor) och på det ska jag försörja sju familjemedlemmar. Och det är en hög lön i Basra. - En lärare tjänar 7 dollar i månaden, en läkare 20. Men nu hoppas och tror han på en ljusare framtid. För första gången sedan krigsutbrottet mot Iran finns det optimism. - Jag önskar att vi får demokrati av det slag ni har hemma hos er.  Jag tror vi kan få det. Se på andra länder som USA ockuperat, som Tyskland och Japan. Det har gått bra för dem. Men det lär ta tid. Och det tar tid innan rädslan spolats ut ur hans kropp. När jag senare vill komplettera med ytterligare några frågor om Saddam Hussein, så avböjer han att svara. Vi är inte ensamma längre. Det står några okända irakier intill.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.