Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Han vädjade om fristad i Sverige – dog i Auschwitz

VÄDJADE. Redan i maj 1937 skrev Hans Szybilski till svenska läger att han troligen hade Gestapo efter sig och att han befarade att han skulle placeras i koncentrationsläger. Foto: Montage: Helén Rasmusen

Hans Szybilski vädjade gång på gång till svenska myndigheter.

Men Sverige blev ingen fristad för Szybilski, som i stället dog i Auschwitz.

Fyra judiska flyktingar som nekades uppehållstillstånd före eller under kriget kommer nu att hedras med minnesmärken i Stockholm.

När polisen kommer för att hämta honom dunkar han huvudet i väggen.

21-årige Hans Eduard Szybilski förses med handfängsel innan han förs ombord på färjan Trelleborg–Sassnitz.

Det är juni 1938, Kristallnatten är fem månader bort. Att Nazitysklands judiska befolkning är satt under svår press är allmänt känt, men i Sverige är debatten om ”judefrågan” hårt polariserad och antisemitismen relativt utbredd.

Hans Szybilski kom till Stockholm i februari 1937 som handelsresande för den brittiska regnrockstillverkaren Mackintosh. I maj 1937 lade han – som Ola Larsmo beskriver det i en utförlig DN-artikel om bland annat Szybilskis öde – ”korten på bordet”: han sökte uppehållstillstånd som flykting.

Ur brevet till Socialstyrelsens främlingsenhet:

”Jag var tvungen att lämna Tyskland och kan icke återvända dit utan att utsätta mig för straffåtgärder eller repressalier på grund av s.k. rasskändning”.

Szybilski berättar att han har haft ett förhållande med en ”arier”, visserligen innan de antisemitiska Nürnberglagarna trädde i kraft 1935 men han befarar ändå ”repressalier såsom skyddshäkte, konzentrationslager, organiserad misshandel o.d.”.

Han berättar vidare att han har ”privat blivit underrättad” om att han ”hade att räkna med vidare åtgärder från ’Gestapo’ i Berlin”.

Socialstyrelsen: avslag.

Att vara tysk jude är vid den här tiden inte tillräckligt för att räknas som politisk flykting. Tvärtom. Ett rött ”J” stämplat i passet gör det i princip omöjligt att komma in i Sverige för den som saknar uppehållstillstånd.

Men gränsen är ibland stängd även åt andra hållet.

När färjan anländer till Sassnitz släpps inte Szybilski in i Nazityskland.

Till slut hamnar han på något sätt i Köpenhamn och därefter i Oslo. Sedan tänds ett litet hopp. Med hjälp av ett intyg från Mackintosh beviljas han ett kort uppehållstillstånd i Sverige hösten 1938 – inte på grund av skyddsskäl, utan för att klara upp sina affärer.

Så inträffar Kristallnatten. Sverige beviljar fram till februari 1939 drygt 900 inresehandlingar för flyktingar från Tyskland och Österrike, men Szybilski blir inte en av dem.

80 år sedan Kristallnatten

• Natten mellan 9 och 10 november 1938 kulminerade de våldsamma förföljelser av judar som pågick i Nazityskland i en veckas tid (novemberpogromerna).

• 400 judar dödades eller tvingades begå självmord. 7 500 affärer plundrades och förstördes. Cirka 500 synagogor brändes ner.  340 000 judar fördes till koncentrationsläger.

• Efteråt krävde nazisterna 1 miljard mark i skadestånd – av de tyska judarna.

 

KRISTALLNATTEN. På bilden till vänster demonstrerar nazister utanför en butik ägd av judar. Texten på banderollen lyder: ”Tyskar undvik judiska affärer!” Till höger: synagogan vid Oranienburgstrasse, Berlin, lågor. Foto: OKF / PRESSENS BILD

”En tysk jude, Hans Szybilski, med adress Sveavägen 38, Stockholm, där ett konglomerat av judar lär dölja sig, har visat sig besvärlig och anmälan föreligger hos oss, att man misstänker honom vara utan uppehållstillstånd.”

Svenska handelsagenters förening i brev till Socialstyrelsen, främlingsbyrån, den 25 november 1938.

”Huru dessa herrar innästlat sig, känna vi ej till. De facto har emellertid en svensk handelsagent ånyo förlorat sitt levebröd genom utländska judiska inkräktare.”

Svenska handelsagenters förening i brev till Socialstyrelsen, främlingsbyrån, den 2 december 1938.

***

Någon förlängning av uppehållstillståndet blir det inte för Hans Szybilski. Den 1 december 1938 reser han i stället till Finland, där han först tar in på Hotell Metro i Helsingfors och sedan Hotell Makunta i Åbo.

Vintern 1939 ansöker han om att få komma tillbaka till Sverige, men det blir återigen kalla handen. Nu är det inte bara Svenska handelsagenters förening som agerar mot honom i kulisserna.

Robert Paulsson heter en tjänsteman på Socialstyrelsen som senare ska bli ökänd och dömd som nazispion.

Efter att ha fått Szybilskis ärende på sitt bord börjar Paulsson sprida rykten om att denne i smyg fotograferat svenska försvarsanläggningar.

I juni 1939 ansöker Szybilski ännu en gång om uppehållstillstånd i Sverige. Det blir avslag direkt – han är ju misstänkt tysk spion.

Robert Paulsson kontaktar också finska säkerhetspolisen och presenterar påhittade bevis för att den judiske flyktingen är spion.

Hans Szybilski häktas i juni 1939, släpps på fri fot efter nästan ett år, för att återigen bli häktad sommaren 1941 – nu som ”säkerhetsrisk” i samband med att Finland och Tyskland gemensamt angriper Sovjet.

***

”Kan det vara riktigt, att svenska folkets representanter anslå miljoner efter miljoner och hundra miljoner efter hundra miljoner till svenska försvaret och samtidigt låta tusentals judar, som sakna fosterlandskänsla, och vilka – som allmänt känt – sedan gammalt betrakta penningen som det förnämsta, komma in i vårt land?”

Otto Wallén, Bondeförbundet, i riksdagens andra kammare den 27 februari 1939.

 

Snubbelstenar – snart även i Stockholm

• Projektet Stolpersteine, på svenska snubbelstenar, har beskrivits som ”världens största konstverk”.

• Sedan starten i december 1992 har konstnären Gunter Demnig placerat ut mer än 50 000 minnesstenar i mässing runtom i Europa för att hedra minnet av judar, romer, homosexuella och aktiva i motståndsrörelsen som fördrevs eller mördades av nazisterna 1933–1945.

• I Berlin finns drygt 8 000, i Oslo ett hundratal. Helsingfors fick sina första i somras.

Hans Szybilski är en av fyra personer som inom kort, om allt går som planerat, hedras med ett minnesmärke i Stockholm. Det handlar om Stolpersteine, på svenska snubbelstenar, som placeras vid de adresser där personerna bodde när de ansökte om uppehållstillstånd.

Därmed riktas åter ljuset mot krigsårens Sverige och neutralitetens pris. Det handlar inte bara om järnmalmen och permittenttrafiken med två miljoner tyska soldater som passerade genom landet, utan också om ett okänt antal judiska flyktingar som kunde ha fått en fristad men som i stället dog i Förintelsen.

– Självklart var Sverige en del av andra världskriget. Både genom det vi gjorde, och inte gjorde, säger Ola Larsmo vars bok ”Spöksonaten” från 2009 handlar om vårt agerande just när det gäller judiska flyktingar före och under kriget.

ENGAGERAD. Ola Larsmo – här under en aktion för Dawit Isaak utanför Eritreas ambassad – vill se så kallade snubbelstenar i Sverige, till minne av offer för Förintelsen. Foto: SVEN LINDWALL

Ola Larsmo talar om två vitt skilda Sverige: ett före november 1942 – ”plågsamt att läsa om” – och ett helt annat efter.

När nazisterna började deportera norska judar till Auschwitz väcktes en kraftfull folklig opinion. Den svenska utrikespolitiken svängde 180 grader. Under resten av kriget gjordes stora diplomatiska ansträngningar för att rädda liv, och våren 1945 rullade de vita bussarna genom Tyskland.

– Efter november 1942 kan vi vara stolta över Sverige, sammanfattar Ola Larsmo.

Syftet med att hedra några av Förintelsens offer med minnesstenar i Stockholm är inte att svenska folket ska känna skam, betonar han.

– Det handlar om minne: minns vi de här människorna? Om någon sen får dåligt samvete av det – fine, inte mig emot. Men de som tror att det handlar om skam och skuld har missförstått alltihop.

 

På Observatorieberget i Helsingfors finns ett minnesmärke över åtta utländska judiska flyktingar som finska myndigheter överlämnade till SS den 6 november 1942.

När monumentet invigdes i mars 2000 framförde statsminister Paavo Lipponen en ursäkt å regeringens och det finska folkets vägnar.

Bland de åtta fanns två barn. Och Hans Eduard Szybilski.

Den 19 februari 1943 deporteras han till Auschwitz från Berlin, och Yad Vashems databas över Förintelsens offer konstaterar kort:

Hans Eduard was murdered in the Shoah.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!