Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Han dömdes till hängning – nu vaktar han fängelset

KABUL. Högsäkerhetsfängelset Pul-e Charki är känt för tortyr av regimkritiker, avrättningar och en massgrav.

Under den USA-stödda afghanska republiken var cellerna fulla av talibaner och IS-krigare. Nu har alla släppts ut och talibaner som tidigare var högsäkerhetsfångar vaktar i dag det tomma fängelset.

Qudtratullah Nazem, ett talibanbefäl som dömdes till hängning för att han har dödat amerikanska soldater, går genom en mörk korridor med en kommunikationsradio och dyra märkesglasögon.

Han är väldigt glad och stolt:

– Min egen bror gjorde en självmordsattack.

Talibanernas övertagande av Afghanistan

Det är som en uppochnervänd värld.

För tio år sedan, den 13 september 2011, gjorde talibaner ett komplext terrordåd mot den amerikanska ambassaden i Kabul. När tidningen Guardian ringde upp talibanernas talesperson Zabiullah Mujahid, som på den tiden levde gömd i bergen, för att få en kommentar förklarade han att talibaner attackerade den amerikanska ambassaden med självmordsbombare, raketdrivna granater och automatvapen. 

På filmer som togs den dagen ser man hur amerikanska soldater ligger på ambassadens tak i en eldstrid. Helikoptrar cirkulerade i luften i ett konstant surr av rotorblad och det steg rök mot himlen. En amerikansk soldat skrek: ”RPG!”, en förkortning för att en taliban hade skjutit av en raketdriven granat mot dem. 

Se Magda Gad på plats i fängelset Pul-e Charki.
Amerikanska soldater på ambassadens tak, i september 2011.
Foto: MUSADEQ SADEQ / AP TT
2011. En helikopter cirkulerar vid USA:s ambassad i Kabul.
Foto: ENAYAT ASAD/UPI/SHUTTERSTOCK EDITORIAL/TT
2011. Den amerikanska ambassaden i Kabul attackerades i september 2011.
Foto: MUSADEQ SADEQ / AP TT
2021. Utanför USA:s ambassad säljs numera talibanflaggor.
Foto: Stefanie Glinski

I dag är det den 13 september 2021. Den sista amerikanska soldaten har lämnat Afghanistan, himlen är klar och det är tyst. Utanför den tidigare amerikanska ambassaden tronar den muslimska trosbekännelsen målad i svart på vitt. Zabiullah Mujahid, som brukade skicka meddelanden till journalister om hur många amerikaner talibanerna hade dödat, är vice informationsminister i Afghanistan och tar emot journalister på sitt kontor. 

Usama bin Ladin.
Foto: AP / TT

Kriget som pågick i tjugo år verkar inte längre ha någon betydelse. De terrorlistade männen som USA skickade unga amerikaner för att strida emot sitter i dag på den högsta makten. 

Afghanistans nya regeringschef är samma person som vägrade lämna ut Usama bin Ladin till FN 1999. Inrikesministern är efterlyst av FBI för sitt samröre med al-Qaida och för storskaliga attacker mot västerlänningar i Afghanistan och Pakistan. Fyra andra ministrar har suttit i Guantánamofängelset.

De stora portarna utanför Pul-e Charki står öppna.
Foto: Stefanie Glinski

I det ökända högsäkerhetsfängelset Pul-e Charki, Afghanistans största fängelse som ligger i slutet av en grusväg i en ödslig österförort till Kabul, går det runt talibaner som tidigare var högsäkerhetsfångar. 

Nu vaktar de det tomma fängelset. 

25-åriga Hekmatullah Hekmat glider hemtamt runt genom de mörka fängelsecellerna med en svart turban virad runt huvudet. Med nostalgisk röst visar han sin slitna säng, en överslaf med en stege, som han låg i som fånge, badrummet där han brukade tvätta sig från tunnor, böckerna han brukade läsa, gallret där han brukade kedjas fast när han skulle torteras. 

Hekmatullah Hekmat är en av tusentals talibanfångar som släpptes i maj 2020.
Foto: Stefanie Glinski
Hekmatullah Hekmat visar sin slitna säng, en överslaf med en stege, som han låg i som fånge.
Foto: STEFANIE GLINSKI

Han tar tag i en lina som hänger från taket, poserar lojt med vikten på ena höften och berättar att han har dödat människor. 

– Jag var 17 år när jag blev taliban, jag var en vanlig mujahedin, en frihetskrigare. Självklart dödades folk, det var krig. Jag förlorade många vänner också. Nu är vårt land fritt från utländskt förtryck. Det var inte bara jag, utan hela den afghanska nationen som ville ha bort dem. Allt från vanliga människor till talibaner, alla ville få slut på det utländska förtrycket, påstår han. 

Även om vi skulle sitta i fängelse i tjugo år så skulle vi kriga i samma stund som vi blev fria

I dag arbetar Hekmatullah Hekmat för den nya talibanregeringen, vid departementet för gränser och stammar, vilket i sig är ett brott mot avtalet som skrevs mellan talibaner och Trumpadministrationen i Doha i februari 2020. 

Hekmatullah Hekmat var 17 år när han blev taliban.
Foto: Stefanie Glinski

USA förhandlade, över huvudet på sina allierade i den afghanska regeringen, fram att femtusen talibanfångar skulle släppas ut ur fängelser under Eid-helgen i maj förra året, Hekmatullah Hekmat var en av dem och precis som de andra fångarna som släpptes fria fick han skriva på ett intyg där han lovade att inte gå med i talibanrörelsen igen. 

Det var det första han gjorde.

– När jag var fånge tänkte jag att även om jag måste sitta här ännu längre skulle jag aldrig ge upp, vad som än hände skulle jag fortsätta kriga. Alla i det Islamiska Emiratet delar de här åsikterna. Även om vi skulle sitta i fängelse i tjugo år så skulle vi kriga i samma stund som vi blev fria. Det spelar ingen roll var vi har fängslats, här eller i Guantánamo. Det var min tro och min övertygelse. 

”Det var inte bara jag, utan hela den afghanska nationen som ville ha bort dem”, säger Hekmatullah Hekmat om andra länders närvaro i Afghanistan under kriget.
Foto: Stefanie Glinski

När talibanerna intog Kabul i augusti 2021 släpptes de resterande fångarna ut, inklusive IS-krigarna som hade en egen flygel här i Pul-e Charki. 

Allt har lämnats som det var, i en cell där det satt en kvinna ligger en hårborste kvar. På ett cementgolv ligger en hög potatis. Utanför en huvudbyggnad är torra brödkanter utspridda på marken. 

– Det var en ruta här där de brukade mata oss med bröd, säger Hekmatullah. 

I fängelset Pul-e Charki har allting lämnats som det var.
Foto: Stefanie Glinski
Tidigare sov upp till 14 personer i ett rum i fängelset.
Foto: Stefanie Glinski
Ett par skor har lämnats kvar i fängelsets tomma korridorer.
Foto: Stefanie Glinski
År 2006 hittades en massgrav utanför fängelset.
Foto: Stefanie Glinski

Under den kommuniststyrda regimen på 1980-talet avrättades tusentals, kanske till och med tiotusentals, regimkritiska fångar i Pul-e Charki. År 2006 hittades en gammal massgrav utanför fängelset, med vad som uppskattades vara tvåtusen lik.

Det är vida känt att tortyren och avrättningarna har fortsatt under den USA-stödda afghanska republiken. 

Qudratullah Nazem går stabilt i militärkläder genom en mörk korridor på andra våningen. 33-åringens närvaro gör att Hekmatullah backar undan. 

Det grova ansiktet är prytt med ett skägg och dyra märkesglasögon, händerna är fulla av en ny mobiltelefon, en kommunikationsradio och en blå ansiktsmask. 

”Jag gick med i talibanerna 2001 för att de otrogna attackerade Afghanistan”, säger Qudratullah Nazem.
Foto: Stefanie Glinski

Han ställer sig med en bred fotställning och berättar att han satt inspärrad här i nästan tio år. Före det satt han i en cell på den amerikanska basen Bagram i två år. 

Jag kan inte ge en exakt siffra för hur mänga människor jag har dödat

– Jag kommer från provinsen Kandahar. Tre regeringsdomstolar dömde mig till döden genom hängning. De gjorde det för att jag hjälpte till att döda tre soldater från den tidigare marionettregeringen i Gulam Dara-dalen. 

Har du själv dödat människor?

– Ja, vi dödade dem. Tre människor dödades på den platsen och jag greps med röda händer. Vi stred ansikte mot ansikte och andra sidan led förluster. Jag kan inte ge en exakt siffra för hur mänga människor jag har dödat. 

Den heliga platsen Kaba i Mekka har målats på fängelsets väggar.
Foto: Stefanie Glinski

Varför blev du taliban?

– Jag gick med i talibanerna 2001 för att de otrogna attackerade Afghanistan. Det var inte bara det att de invaderade Afghanistan militärt och attackerade vårt folk, de gjorde också alla slags brutala operationer här. De lämnade ingenting orört, de orsakade en ofattbar smärta för vårt folk, de bombade urskillningslöst skolor, bröllop, kvinnor och barn. Så vi hade inget annat väl än att strida tillbaka. Vi var tvungna att försvara vår nation, vår koran och vårt folk. 

När Qudratullah Nazem togs på bar gärning var han ett högt uppsatt talibanbefäl som planerade attacker mot amerikanska soldater i södra Afghanistan. 

Vi är sexton bröder i min familj och vi var alla redo att bli självmordsbombare

– Vi gjorde operationer med improviserade bomber i Kandahar och även i provinsen Helmand. Vi gjorde även större bombdåd. Min egen bror gjorde en självmordsattack. Det var mot en gemensam samling av afghaner och utlänningar. 

Bestämde du att din bror skulle bli självmordsbombare?

– Nej, han ville det själv och vi gav honom det han behövde. Vi är sexton bröder i min familj och vi var alla redo att bli självmordsbombare. Vi gjorde en regeringsuniform åt honom och gav honom ett militärfordon så att han skulle kunna ta sig in enkelt. 

Varifrån fick ni självmordsvästen?

– Vi hade våra egna lokaler och utrustning, vi hade ett mål och våra emirer och äldsten gav oss de verktyg vi behövde för att lyckas.  

Qudratullah Nazem (i glasögon) tillsammans med vakter utanför fängelset.
Foto: Stefanie Glinski

Vad hade ni för ceremoni innan han sprängde sig? Jag vet att vanligtvis så tvättar sig personen, sätter på sig nya kläder och läser ur Koranen. Och hur kände du när du visste att din bror skulle dö?

– Ja, när en istehshadia (en person som ska spränga sig och möta den heliga döden) förbereder sig är han väldigt glad och det är även hans familj. Familjen stödde hans beslut, eftersom att Afghanistan var ockuperat av en brutal styrka var alla redo. Människor begår gladeligen självmord för att få slut på det. Det är en stor handling för den här världen och för världen efter döden. Så det här var inte något bekymmer för oss och vi var inte heller oroliga. Tvärtom så firade vi det med glädje.

Varför sprängde inte du dig själv?

– Vi har olika tjänstesektorer, precis som vi har olika kommandosektorer. Elitstyrkan Badri är ett exempel. Jag ingick inte i den heliga döden-sektionen av vår jihad. Jag var en ledare och hade andra uppgifter. 

En talibankrigare inspekterar ett tomt rum.
Foto: Stefanie Glinski

Qudratullah Nazem går före in i ett dunkelt rum i slutet av en korridor. Det är ett rum utan sängar. 

– De hade olika slags straff för oss här. De sprejade en gas som kan döda dig omedelbart. Den försvagar dig och du blir medvetslös. De hade alla möjliga slags brutala straff. 

Han drar upp det vänstra byxbenet. 

– Ett annat verktyg var elektriska pinnar som de slog dig med. De här elektriska pinnarna skadade dina ben. Mitt ben, titta, de slog mig här med en elektrisk pinne. Det är brutet nu. 

Fängelsevakterna brukade tortera en eller två fångar åt gången. 

– Men ibland kunde de ta tio, tjugo, hundra eller tvåhundra människor om det var något större problem. Om vi verkade starka så ville de bryta ner loss och då tog de ett större antal fångar. 

Varför hängdes du inte? Du var dömd till döden. 

– De hade bestämt sig för att hänga mig. Men de hängde tre av våra kamrater och då attackerade våra styrkor dem där ute. De gjorde operationer i Kabul och i andra viktiga provinser för att hämnas. Regeringen dödade tre av våra vänner, och våra vänner dödade trehundra av dem eller till och med en högre siffra, som åttahundra eller niohundra som dödades av vår grupp. Så efter det kände sig regeringen inte längre så säkra på att de skulle hänga resten av oss.

Du släpptes fri i augusti i år när talibanerna intog Kabul. Är du glad nu?

– Ja, jag känner mig väldigt glad. Jag friades från fängelset på ett triumferande sätt. Det är en stor heder och ära för oss. 

Med en inbjudande blick frågar han om han ska visa byggnaden där den tidigare regeringen hängde fångar. 

– Det är en kort promenad. 

Fängelsets korridorer är nu helt tomma.
Foto: Stefanie Glinski

Fängelsegården är ovanligt fridfull med gröna buskar och utsikt över bergen. Huset som Qudratullah Nazem går fram till ser ut som en modern lada. Utanför vid en grushög ligger en hemmagjord skivstång av en trädgren och vattenflaskor fastknutna i ändarna. 

– De hade gjort det här speciella stället för hängningar. Det hände ganska ofta att de hängde folk. Det var här som de dödade våra tre vänner. 

Han verkar inte bekymrad över det i dag. 

Om Pul-e Charki kommer fortsätta vara ett fängelse även under talibanregimen, och om talibaner i sin tur kommer avrätta tidigare regeringssoldater här, säger han att det inte har tagits något beslut om än. 

En grupp talibaner kör fram på grusplanen.
Foto: Stefanie Glinski

När solen sänker sig över bergen kör en större grupp talibaner fram på grusplanen i en mörkgrön polisflakbil som det hänger en vit talibanflagga på. De spelar nasheed, samma islamska manskörer som IS använde i sina avrättningsvideos. 

Talibanbefälet som en gång var ansvarig för bombdåd och självmordsattacker undrar med en blick som glittrar till bakom märkesglasögonen:

– Ni kanske vill stanna här över natten som våra gäster? 

Stefanie Glinski och Magda Gad på plats i Kabul.

Waisa, 27, gick till jobbet – slogs i huvudet av talibaner

Kvinnor i parlamentet får inte arbeta • Magda Gad: ”Exakt som förra talibanregimen”