Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Han stred mot ryssar – såg kamraten dödas

Den svenske patrullchefen Torbjörn Öjstad, längst fram i mitten. Till vänster om honom står svensken Jan Danielsen som är den sista levande i denna grupp.
Jan Danielsen gick ut i strid då Stalins Röda armé anföll Finland. Han är i dag 97 år och bor i Örebro.Foto: Knut-Göran Källberg
Sovjetunionens hjälte general Vasilij Margelov.

Den ene fick leva – hans kamrat dog.

Den 2 mars är en historisk dag. För exakt 75 år sedan dog en grupp modiga svenska frivilliga i ett sovjetiskt bakhåll i Finska vinterkriget.

Torbjörn Öjstad, 24, ledde sin patrull – och sköts ihjäl.

En av de sista överlevande svensken från kriget är Jan Danielsen, 97, i Örebro.

– Vad ingen känt till var att det var den sovjetiske generalen Vasilij Margelov som tog kål på Öjstad och hans kamrater, säger militärhistorikern Lars Gyllenhaal som skrivit boken "Ryska elitförband".

Svenskarna somstred i Finland

Sovjetunionen attackerade Finland den 30 november 1939. Trots heroiskt motstånd tvingades finländarna efter svåra förluster att i Moskvafreden den 13 mars 1940 lämna ifrån sig stora landområden.

En svensk frivilligkår med 8 000 man organiserades, men på grund av den svenska regeringens försiktighet kom de första svenskarna till fronten först i slutet av februari.

Finland attackerades av Sovjetunionen vintern 1939 – det slutade på många sätt med katastrof för finländarna som både förlorade människoliv och landområden – och många människor drevs på flykt, främst till Sverige.

Sverige, som var neutralt, var försiktigt.

Men det var inte förbjudet för svenska män och kvinnor att åka till Finland som frivilliga. Omkring 8 000 svenskar anslöt sig till frivilligkåren som stred på Finlands sida.

Den unge juridikstudenten Torbjörn Öjstad, 24, från Stockholm var en av dem. Han reste till finska Lappland, det var fruktansvärt kallt och många människor frös ihjäl – både civila och soldater.

Fänrik Torbjörn Öjstad ansågs lämplig att leda en spaningspatrull i Märkäjärvi och hamnade snabbt i sovjetiskt bakhåll.

– Åtta soldater, ledda av Öjstad, gav sig ut på patrulluppdrag. Men de hamnade snabbt under eldgivning från ryssarna. Den svenska gruppen sköt i en hel timme tills ammunitionen var slut. Torbjörn Öjstad dog; det var bara fyra av de åtta som levde efter attacken. De överlevande togs tillfånga, ytterligare en svensk dog, och de tre överlevande svenskarna fördes till Sovjetunionen, säger Lars Gyllenhaal och tillägger att det var en av de blodigaste händelserna med svenska frivilliga under Finska vinterkriget.

De tre som fördes till Sovjetunionen berättade senare att de "förhördes med hjälp av vodka." Två månader efter krigets slut släpptes de och kunde återvända till Sverige.

Öjstad begravdes så småningom i Skillingmarks kyrka i Värmland.

Lars Gyllenhaal säger:

– Vad som inte varit känt är att det var den sovjetiske krigshjälten, generalen Vasilij Margelov som ledde attacken på den svenska patrullen. Han finns beskriven i rysk litteratur, men eftersom få historiker kan ryska, har de inte kunnat läsa om honom. Jag hittade hans grav under mina studier i Moskva.

Gyllenhaal har också skrivit en bok om mannen som står direkt till vänster om Torbjörn Öjstad på bilden – Jan Danielsen.

Han bor i Örebro och är 97 år och intervjuades nyligen av Expressens Arne Lapidus.

– Jag var medveten om hotet mot demokratin. Jag hade rest och studerat i Tyskland och kommit i kontakt med nazismen i verkligheten. Om man tror på demokratin måste man ställa upp, det gäller också i dag, sade Jan Danielsen.

När Jan Danielsen kommit hem från Finska vinterkriget åkte han – trots att det var förbjudet av svenska regeringen som inte ville reta Hitler – raka spåret till Norge för att strida mot nazisterna.

Han såg kamrater stupa.

– Jag fick ingen hjälp när jag kom hem från Norge, jag ställdes inför krigsrätt. Om jag inte hade haft en stöttande familj hade jag säkert kollapsat, berättade han för Arne Lapidus.