FOKUSERAR PÅ DET POSITIVA. "Jag vill tänka på honom som han var innan, på allt roligt han gjorde", säger Agnes Johansson. Hennes bror David dog i cancer förra året. Foto: Privat/Christoffer Törnqvist
FOKUSERAR PÅ DET POSITIVA. "Jag vill tänka på honom som han var innan, på allt roligt han gjorde", säger Agnes Johansson. Hennes bror David dog i cancer förra året. Foto: Privat/Christoffer Törnqvist

"Han spred så mycket glädje"

Publicerad
Uppdaterad
Det har gått nästan ett år sedan 11-årige David Johansson dog i cancer.
För Agnes, 17, har det varit ett år av saknad och sorg.
Som storasyster har också hon blivit ett offer för cancern - även om hon själv inte varit sjuk.
- Från början kunde jag säga emot ibland. Varför ska David alltid få välja film, eller få allt han pekar på. Sen när han fick återfall fick jag skuldkänslor för att jag tjafsat emot, säger hon.
Agnes Johansson var 16 år när hennes lillebror dog.
Under det år som snart gått har mycket hänt i Agnes liv. Men David finns alltid med.
- Jag har bilder på honom överallt. Jag tänker inte på honom som sjuka David. Jag vill tänka på honom som han var innan, på allt roligt han gjorde. Jag försöker koppla bort skriken och ångesten som var på slutet.

"Fick mycket tillbaka"

Hon minns i stället det fina och allt det som hennes lillebror lärde henne:
- Han spred så mycket glädje omkring sig och gav så mycket kärlek trots att han var så sjuk. Han har lärt mig hur viktigt det är att bry sig om andra.
Agnes bloggade under sjukdomstiden för att få utlopp för sina känslor.
- Jag är glad att jag gjorde det, jag fick så mycket tillbaka. Det var skönt att läsa alla fina kommentarer och få stöd. Det var just stödet som betydde mest, säger hon.
Där hemma var hon tvungen att försöka behärska sig - för att inte skrämma David.
- Jag kunde inte skrika och gråta även om jag ville det, för då skulle jag ha gjort David ledsen. De gånger jag inte kunde hålla allt inne så fick jag skylla på att jag hade problem med min pojkvän eller något liknande.

Fokus på syskon

Där David fick sin behandling fanns ingen grupp av syskonstödjare. Agnes tycker att det borde finnas hos alla landsting - och även speciella grupper för dem som mist ett syskon.
Hon fick och får fortfarande stöd av sin familj, inte minst av sin mamma.
- Men hon vet hur det är att förlora ett barn, hon vet inte hur det är att vara 16 år och se sin lillebror dö. Det är skillnad och det är därför det skulle behövas någon som fångade upp syskonen också, inte bara föräldrarna, efter att ett barn dött.
För att få fokus på syskonfrågan tycker Agnes att det är viktigt att berätta, och hon hoppas att det ska kunna hjälpa andra syskon och andra familjer.

Allting förändrades

När David fick cancerbeskedet var han bara nio år gammal, Agnes var 13 år.
Hela deras tillvaro ändrades och Davids sjukdom hamnade i centrum. Alla ville underlätta för David, och hjälpa honom att bära den tunga bördan.
- Det var jättesvårt, speciellt i början, just det där ögonblicket då jag märkte att jag hamnade på ytterkant, säger Agnes.
Från början kunde hon opponera sig för att hon kände sig bortglömd och för att David var den som fick bestämma hemma.
När hon sedan insåg hur allvarlig hans sjukdom var accepterade hon det. Hon ville att David skulle få allt som kunde göra honom glad.
- Nu kan jag också tänka på det, att det var väl klart att han skulle få bestämma mycket, jag har ju hela livet på mig att välja film.
Men känslan då, i inledningsfasen av Davids sjukdom, var ilska.
- Jag var mest arg. Jag var inte arg på honom eller de andra för att han alltid fick som han ville. Jag var mer arg för att han hade blivit sjuk över huvud taget. Det var sjukdomen som jag tyckte hade knuffat undan mig.
Ibland kunde hon även bli upprörd på de runtomkring, de som oroade sig så mycket för David, att de glömde bort att se henne.
- Som när telefonen ringde och jag svarade. Den första frågan var direkt hur det var med David - i stället för att fråga mig hur jag mådde.

Upptäckte knölen - och fick panik
Vid den här tiden förra året började David bli riktigt sjuk - efter att han kämpat mot cancern i tre år. Och han visste själv att det inte fanns något mer som läkarna kunde göra för honom.
En dag upptäckte han en stor knöl, en tumör, som buktade ut på halsen. David och Agnes mamma hittade honom panikslagen på golvet. Hon beskriver det som att han då förstod att döden var närmare än han anat.
Agnes försökte skjuta det ifrån sig:
- Innerst inne trodde jag att han ändå inte skulle dö.
Ibland kan hon nästan glömma att David är borta. Till exempel när hon är på väg hem och kliver av bussen och går upp mot lägenheten:
- Då tror jag att han ska ligga där hemma och fortfarande vara sjuk.
Hon beskriver att det gör lika ont varje gång - att upptäcka att hans säng är tom.
- Det känns som om jag hade accepterat att han hade cancer, för det har jag levt med så länge. Men det är en annan sak att acceptera att han dog, det är det som är det jobbiga.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i Expressens app. Ladda ner gratis här: Iphone eller Android.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag