Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Han slår sig ner på stol nummer 6

På tisdag tar språkvetaren Tomas Riad, 52, plats på stol 6 i Svenska Akademien. Foto: Cornelia Nordström
På tisdag tar språkvetaren Tomas Riad, 52, plats på stol 6 i Svenska Akademien.
Han har hyllats för sitt stora kunnande - och lite nedvärderande kallats "tjänsteman" och "typisk akademiker" av kritiker som kanske längtat efter ett poetiskt yrväder anno Lars Forssell, eller en mer stridbar intellektuell i klass med Knut Ahnlund, som vägrar att sitta på sin stol.
- Tomas har den prestigelöshet som behövs i den här märkliga sammanslutningen, säger Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund.
Under pompa och ståt - inför kungen och drottningen, kronprinsessparet och tv-kameror - gör Tomas Riad, professor i nordiska språk, entré i Svenska Akademien bland intellektuella kändisar som Kristina Lugn, Horace Engdahl och Torgny Lindgren.
Han har köpt en ny frack - han hade en second hand från Små Smulor - och fin­slipat på sitt tal om Birgitta Trotzig vars stol han tar över.
- Det känns enormt roligt och spännande, säger han. Jag hoppas förstås kunna bidra med min språkvetenskapliga kompetens. Och jag ser fram emot att läsa mer skön­litteratur än tidigare.
Svenska Akademien grundades 1786 av Gustaf III för att främja svenska språkets "renhet, styrka och höghet". Kungen hade, sägs det, tänkt sig 20 ledamöter men ändrade till 18 eftersom "aderton" klingar vackrare och mäktigare än "tjugo" som ju låter mer som en nysning.

Och det är just det talade språket - dess rytm, betoningar och satsmelodi - som är Tomas Riads forskningsområde. Som: Talar vi om tomten som kommer med julklappar - eller tomten där man anlägger en trädgård?

Han har skrivit en rolig artikel i Språktidningen om varför kocken i Mupparna som pratar "skojsvenska" låter som han gör: "Ehula hule de chokolad mus".
För ett engelskt öra domineras svenskan av ljudet u. Och det låter som att vi sjunger. Satsmelodin går upp och ner och upp igen. Ord med två tontoppar - som lejon eller gummi - är typiska i många svenska dialekter och låter lustiga för en britt.
- Jag tycker att det är intressant att se system i språket, förklarar Tomas Riad. Grammatik är ett ämne som skulle kunna göras mer spännande i skolan.
Han skriver på en nästan färdig bok om svenskans fonologi (läran om ljud och mönster i talspråk) och därefter kommer en bok om versmått.
Nya jobbet börjar för Riad i januari. Ledamöterna träffas varje torsdag - utom jul- och sommarveckorna - klockan 17 i sessionsrummet i Börshuset i Gamla stan i Stockholm, då de brukar beta av ett 15-tal punkter. Där kommer Tomas att kallas "herr Riad" medan damerna tituleras "fru". Mötena är slutna, tystnadsplikten helig.
De diskuterar bland annat priser och stipendier som ska delas ut, bokutgivningar och - förstås - Nobelpriset i litteratur.
- Det är ett speciellt åtagande, ett arbete på livstid, säger Tomas Riad. Men jag tvekade inte en sekund.
Tomas Riad - okänd för de flesta - är en auktoritet inom svensk språkforskning. Hans hemvist är Stockholms universitet men han har även verkat vid Stanford University och universitetet i Vilnius. Våren 2011 var han gästforskare vid universitetet i Saint-Denis, Paris.
Han är också musikalisk; han frilansade som violinist på 80-talet. Och han sjunger ibland i en sånggrupp som består av fem män.
Han bor i en lägenhet i Enskede med sin sambo och hennes två döttrar; Tomas två biologiska döttrar är vuxna. Pappan är arkitekt och från Egypten, mamman professor emeritus i semitiska språk - och för övrigt dotterdotter till ärkebiskopen Nathan Söderblom, ledamot i Akademien 1921-1931.
Peter Englund, ständig sekreterare:
- Tomas är en intelligent och begåvad språkforskare, och vi vet att han kommer att göra väl från sig just vad gäller vårt språkarbete. Men vi tror också att han har den öppenhet och bredd som krävs för att delta i Akademiens samtliga avgöranden. Och den prestigelöshet som är en förutsättning för samvaron i den här märkliga sammanslutningen.
En diplomat, kanhända?
Akademien har en lång tradition av skandaler och stridigheter. När Knut Ahnlund - som lämnat Akademien - skrev i Svenska Dagbladet att valet av Nobelpris­tagaren Elfriede Jelinek "ödelagt utmärkelsens värde för överskådlig framtid" var den bitska tonträffen ungefär densamma som i August Strindbergs text i samma tidning med anledning av den allra första Nobelpristagaren 1901, Sully Prudhomme. Strindberg skrev, bland annat, att den franske poeten "knappast är diktare fastän han skriver vers".

Och kungen, Oscar II, vägrade komma till prisutdelningen; han var sur för att priset inte gick till en svensk.


Den ständige sekreteraren (och Strindbergs dödsfiende) Carl David af Wirsén intrigerade några år senare fram en falang inom Akademien vars främsta mål var att motverka att Selma Lagerlöf skulle få Nobelpriset i litteratur, vilket hon fick ändå, 1909.
Den senaste skandalen flammade upp då Peter Englund i januari 2011 skrev om Björn Ranelids medverkan i Let's dance (i TV4) på sin blogg på Akademiens hemsida: "Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas."
Ranelid blev så sårad och arg att han tänkte lämna tillbaka de två priser han fått av Akademien - totalt 210 000 kronor - och ville "trycka upp den ständiga sekreteraren mot en vägg". Han passade också på att kalla Englund "en antiintellektuell som inte kan skriva romaner".
Peter Englund ville inte be om ursäkt:
"Det här är inte första gången Ranelid bär sig åt som en typisk skolgårdsbuse, som drar runt och muckar gräl och tycker han har rätt att smälla till vem han vill när han vill, men som sedan piper i högan sky när han själv åker på en vinge", skrev han i ett mejl till Dagens Nyheter.
Ledamoten Horace Engdahl skapade också visst rabalder nyligen när han gav sig på bloggandet, som han i sin nya bok kallar "ett skrivandets återfall i adolescensen".
Och Kerstin Ekmans stol står tom. Hon deltar inte sen Rushdie-affären 1989 då hon (med kollegorna Lars Gyllensten och Werner Aspenström) lämnade Akademien i protest mot att den inte samlade sig i en appell till regeringen att ingripa mot dödsdomen mot Salman Rushdie.
Den andre ledamoten i exil, Knut Ahnlund, skildrade i en artikel i Axess (2010) Akademien som en mobbarklubb som fryst ut honom. Och han kallade sina forna lagkamrater "läckande hängrännor" vad gäller Nobelpriset.
Horace Engdahl kontrade: "Akademien betraktar herr Ahnlund som en potentiell läcka."
Den 88-åriga Ahnlund, som hånat flera val av litteraturpristagare, är dock nöjd i dag:
- Tomas Tranströmer är ett utmärkt val, säger han. Och jag är glad att det inte brakat loss någon strid som när Harry Martinson och Eyvind Johnson fick priset 1974. Sven Delblanc, Olof Lagercrantz - de gjorde våldsamma utfall, det var ingen hejd på deras galenskap! Martinson och Johnson anklagades för att belöna sig själva. Jag som kände dem väl såg vilken olycka de påhoppen gjorde.

Ahnlund vill lämna Akademien, men ledamotskapet är på livstid. Det finns bara två vägar ut - döden eller uteslutning. Man kan kastas ut av två skäl: Bristande lydnad inför lag eller moral - eller brott mot tystnadsplikten.


Ständige sekreteraren Henning Hamilton lyckades avsätta sig själv 1881 då det avslöjades att han svindlat belopp som i dag motsvarar minst 80 miljoner kronor. Hamilton sa upp sig efter skandalen och flydde till södra Frankrike.
En märklig sammanslutning, för att citera herr Englund.
Men Tomas Riad tycks fullkomligt lugn inför sin entré:
- Hur offentlig man blir som ledamot, det väljer man nog själv. Jag ser fram emot ett roligt och stimulerande arbete.
Svenska Akademien får en ny medlem, språkvetaren Tomas Riad, som efterträder författaren Birgitta Trotzig som avled i maj, på stol nummer 6.
Evenemanget direktsänds i SVT klockan 16.45 den 20 december på Akademiens högtidsdag (Gustav II Adolfs födelsedag). Programledaren John Chrispinsson lotsar genom Akademiens historia och det traditionsbundna mötet. Kungen, drottningen, kronprinsessan Victoria och prins Daniel deltar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!