Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Han berättade ”en farlig historia” – för att få stanna

När Benyamin ändrade sin historia blev det ingen undersökning av hans skyddsskäl. Foto: LISA MATTISSON
Anna och Göran kände sig svikna, Benyamin kände skam och valde att flytta.Foto: LISA MATTISSON
Benyamin har nu fått avslag flera gånger. Foto: LISA MATTISSON

Medelklassparet Anna och Göran bestämde sig för att göra en insats hösten 2015.

Benyamin blev en del av deras familj.

När sanningen kom fram – den afghanske pojkens historia hängde inte ihop – ledde det till starka känslor.

Anna och Göran kände sig svikna, Benyamin kände skam och valde att flytta.

– Sen berättade jag för Migrationsverket. Men det var för sent. De undersökte aldrig mina riktiga skyddsskäl. 

Benyamin är en av drygt 23 000 ensamkommande afghaner som kom till Sverige 2015. Han sökte asyl i augusti efter en lång flykt från papperslöshet i Iran.

Innan dess hade han fått råd från släkt, vänner och smugglare.

I intervjun med Migrationsverkets representant uppger Benyamin att han kommer från Afghanistan – hans faster har förklarat att han måste säga så för att få stanna. Han berättar att han kommer från byn Alibadad i Ghazniprovinsen i Afghanistan och att hans föräldrar mördats av plundrare.

Han uppger att han är 15 år gammal – det är enda sätter att få stanna i Sverige, enligt vännerna.

Han berättar inte att han rev sina papper, för smugglarna påstod att det var enda möjligheten att kunna resa ensam genom Ungern, Grekland och Turkiet. Den som är under 18 år riskerar att fastna och bli inlåst i läger, medan den som saknar papper har chans att ta sig vidare genom Europa.

Benyamin: ”Jag försökte svara på Migrationsverkets frågor om hur min pappa hade blivit mördad och om vilken färg det var på taket där vi bodde. Tolken pratade dari och han förstod kanske redan då, eller vadå - klart han förstod. Jag hör direkt, när jag pratar med nån jag träffar, om de kommer från Iran eller Afghanistan och då borde väl en professionell tolk veta? Sen var det andra tolkar. Kanske de inte förstod. Jag vet inte. Jag var hela tiden ensam och ville försöka förklara varför jag har flytt och lämnat allt. Hur ska jag veta vad som är rätt att göra?”

Anna, Göran och Benyamin. Foto: LISA MATTISSON

Anna och Göran tog emot Benyamin: ”Historien gick inte ihop”

Anna och Göran bor i ett parhus utanför Stockholm. Ett välmående par i övre medelåldern, med stora barn och gott om plats hemma.

Det är höst 2015, statsminister Stefan Löfven slår fast att ”mitt Europa bygger inte murar” och företrädaren Fredrik Reinfeldts vädjan om att öppna våra hjärtan finns fortfarande i färskt minne.

Det är en tid då vi på tv, i tidningar och från omgivningen möts av just det budskapet – att vi måste hjälpas åt, göra det vi kan.

Anna och Göran ser sig inte som aktivister, de är inte engagerade i Röda korset eller i någon kyrka. Men nu går de till informationsmötet i lokalen som kommunen har bokat. De tvingas byta till större lokal i sista stund, för intresset är så stort. 

Men i slutändan är det bara tre familjer som anmäler intresse för att ta emot en ensamkommande asylsökande i sitt hem. Anna och Göran är en av dem.

Anna och Göran: ”De flesta hade nog en bild av att de skulle få en sexårig flicka. De hade ingen aning om att det handlade om tonårspojkar. Men vi har ju vuxna barn och en tonåring, så vi visste vad vi gav oss in på.”

Ett par månader senare bor Benyamin hemma hos Anna och Göran. På förhand har de fått veta att han är en kille i tidiga tonåren från Afghanistan.

Anna och Göran: ”Benyamin berättade hur han kom från en liten by i Afghanistan där de hade en åsna och två får. Men det var kanske två åsnor och ett får. Historien gick inte ihop och allt det vi hade fått veta innan han flyttade hem till oss, det stämde inte. Ganska tidigt började vi fundera på saker vi ville ha svar på, som varför han hade tre olika Facebook-konton.”

Berättade allt – men det var för sent 

I november 2016 kommer Migrationsverkets beslut. Avslag.

Där står Benyamins berättelse om sin bakgrund i den afghanska bergsbyn och hans föräldrars död. Men också att uppgifterna om livet i byn är motstridiga och detaljfattiga. Benyamin har inga kunskaper om närliggande byars namn, om storlek på betesmarker och verkar inte veta vilka som plundrade och mördade hans pappa, trots att pappan ska ha stridit mot plundrarna som återkommit år efter år. 

Migrationsverket bedömer att berättelsen i sin helhet brister i tillförlitlighet.

Anna och Göran: ”Vi satt och tittade på Lejonkungen tillsammans i soffan en kväll och Benyamin bröt ihop. Det påminde honom om när talibanerna dödade hans pappa. Men vi hittade hans pappa på Facebook och han var inte död. Vi förstår Benyamin, men ändå är känslan att vi investerade så mycket och blev lurade.”

Benyamin: ”De hittade min pappa på Facebook. Han är hantverkare i Iran. De hittade min biologiska mamma också. Hon bor i Sverige, men hon vill inte veta av mig och vi har inte träffats sen jag var jätteliten. Min faster bor också i Sverige. Hon var en av dem som sa hur jag ska göra, vad man ska säga och att man måste berätta en väldigt farlig historia. Nu är hon så rädd. Mest för sanningen och vad min sanning gör med henne.”

Anna och Göran: ”När han berättade sanningen sa hans faster till honom att ta tillbaka sanningen. Vi sa åt honom att fortsätta stå för sanningen. Det har kostat honom. Fastern ringde och skällde ut honom efter noter för att ha berättat sanningen, och biologiska mamman vill inte veta av honom.”

Benyamin: ”Jag var rädd och är rädd. Rädd för det kändes jobbigt och för att delar av min familj både då och nu är arga för att de tycker jag har förstört. Men mest skämdes jag kanske, för jag är en stolt person. Jag berättade allt för familjen jag bodde hos och de fattade. Sen berättade jag för Migrationsverket. Men det var för sent.”

I april 2017 fick Benyamin avslag igen. Foto: LISA MATTISSON

Önskar att han ska få stanna 

I april 2017 tas Benyamins överklagande upp i migrationsdomstolen. Avslag, igen.

Det går att läsa hur Benyamin i samband med överklagandet har tagit tillbaka uppgifter om hemvist och ålder. Det står att läsa hur han uppgivit en felaktig historia, dels på grund av information han fått av smugglare och dels för att han pressats att lämna felaktiga uppgifter av familj som befinner sig i Sverige. Migrationsdomstolen har viss förståelse för att man kan ha tagit intryck och påverkats av personer i sin omgivning att lämna vissa uppgifter och undanhålla viss annan information. Men att det inte går att komma ifrån det att asylberättelsen helt har ändrats, vilket medför att Benyamins allmänna trovärdighet är nedsatt och förbrukad.

Benyamin: ”Familjen kände sig sviken och domstolen sa nej, igen. De sa, när jag sa sanningen, att de inte kan lita på mig för att jag ljög första gången.”

Anna och Göran: ”Vi var på fest och det var nån som frågade: Varför får inte Benyamin stanna? Han är ju integrerad och allt? Men är inte det en farlig väg att gå. Att bara de snälla och duktiga ska få stanna. Som när folk går ihop och demonstrerar för en person. Som det är nu krockar vårt byråkratiska system med verkligheten. Vi ser ett behov av förändringar i asyllagen så de här människorna får en chans att stanna.”

Benyamin: ”Jag är glad att ha berättat sanningen, man får sin person tillbaka när man är sann. När jag slutar gymnasiet kommer de försöka skicka mig tillbaka till Afghanistan, men jag kommer inte åka dit. Det går inte. Kanske ska åka till Island. Jag pratade med en kompis som sa man kan ta båt från Malmö eller Danmark. Finns smugglare där som kan hjälpa mig.”

Anna och Göran: ”Vi är inte ensamma i vår berättelse, jag tror att de flesta känner som vi. Vi pratar om en kille som har bott hos oss. Vi känner honom, det är en superfin kille och vi vill att han ska få stanna. Självklart ska han få hjälp och förtjänar en asylprövning under rätt förutsättningar. Han måste få en chans att tala sanning och stå för sitt liv. Fasen, först sa vi öppna våra hjärtan och alla får komma hit. Vi integrerar och investerar, sen säger vi: Hoppsan, ni föll inte inom ramen så ni får åka hem igen. Fortsätt öppna hjärtan, men öppna ögonen också – vårt system är fel!

Benyamin: ”Du ljuger inte för att luras eller för att vara elak, du har en anledning. Det inte är säkert i Afghanistan eller som afghan i Iran. Migrationsverket vet varför man kommer hit och ljuger. Ändå får de som kan ljuga bättre stanna. Varför ser de inte igenom det här?”

Benyamin har nu ansökt om tillfälligt uppehållstillstånd för att avsluta gymnasiestudierna, en möjlighet som öppnades upp efter en lagändring 1 juni för nyanlända ungdomar med utvisningsbeslut. Han väntar fortfarande på besked.

Sedan han flyttade ut från Anna och Görans hem har han haft en rad tillfälliga boenden. Just nu bor han där det finns plats för natten hos kompisar. Men Benyamin håller kontakten med sin svenska familj och de träffas då och då.

Anna och Göran både hoppas och vill att Benyamin ska få stanna i Sverige permanent.

 Anna, Göran och Benyamin heter egentligen något annat.

Hur ser säkerhetsläget ut i Afghanistan?

Viktor Banke, advokat:

Det man ska veta vet är att Afghanistan är väldigt farligt och att det inte finns några säkra provinser. I vissa provinser och områden pågår regelrätt krig. Folk lever förstås sina liv även i Afghanistan. Träffas, jobbar, har mobiler, internet och rör sig. Men närsomhelst och överallt kan det ske våldsdöd där människor riskerar att dö.

 

Madelaine Seidlitz, jurist på Amnesty International: 

Säkerhetsläget är väldigt allvarligt i Afghanistan och allt präglas av instabilitet och väpnad konflikt. Afghanska staten har inte förmåga att skydda sina medborgare vilket gör situationen allvarlig. Många olika väpnade grupper, mer än 10. Bland annat IS och talibaner, men även många andra. Vi ser att saker förändrar och läget förändrar sig snabbt nu. Områden som är mindre säkra i dag kan på kort tid bli väldigt osäkra - vilket innebär ökade faror. Det är möjligt att göra en asylbedömning, men knäckfrågan är oftast internflyktsbedömningar och de låter sig absolut oftast inte göras, på grund av det böljande skiftande säkerhetsläget.

 

Migrationsverket:

I det rättsliga ställningstagande om säkerhetssituationen som kom i augusti i år säger Migrationsverket att konflikten i Afghanistan inte har nått en nivå där den drabbar alla i hela landet, alltså den nivå som krävs för att alla som är afghanska medborgare ska ha rätt att få stanna i Sverige.

– Det går fortfarande att återvända till flera områden, och därför kommer det även i fortsättningen krävas en individuell prövning av varje ärende, säger Fredrik Beijer, rättschef på Migrationsverkets hemsida.

 

Uppdrag granskning, SVT:

Uppdrag granskning tog i oktober upp problematiken kring utvisningar av ensamkommande till Afghanistan. Den bild som ges i programmet är att utvisade inte löper större risk än andra som lever i landet. Men i stort sett alla i Afghanistan löper risk att råka ut för dödligt våld.

Motståndarna till utvisningarna hävdar att de som skickas tillbaka till Afghanistan går en säker död till mötes. Något som inte stämmer, enligt de uppgifter UG redovisar i programmet.

I programmet redovisas att FN uppskattar att det dör 3500 civila årligen i landet till följd av oroligheterna. Vad gäller återvändande/utvisade personer från Sverige hittade UG trovärdiga uppgifter om att en person dött.

 

Färre ensamkommande söker asyl

Antalet ensamkommande barn som söker asyl har minskat kraftigt sedan rekordåret 2015 då 35 369 sökte asyl i Sverige. 2016 var siffran 2 199 och hittills i år är den 593, enligt Migrationsverket. Av dem som sökte asyl 2016 var en tredjedel från Afghanistan, näst flest från Somalia, enligt Migrationsinfo.se som skriver att minskningen främst beror på de inre gränskontrollerna mellan Danmark och Sverige.

 

2015 fick ungefär 3 000 ensamkommande barn asyl. För 2016 är siffran 6 853. De allra flesta asylsökande barn som kom 2015 väntar fortfarande på beslut.

 

Om Migrationsverket avslår en ansökan om asyl kan beslutet överklagas till migrationsdomstol. Vid nytt avslag måste personen lämna landet. Om personen inte reser frivilligt verkställer polisen utvisningen.

 

Unga afghaner i demonstration

Den 6 augusti inledde ensamkommande afghanska ungdomar en demonstration på Mynttorget i Gamla stan i Stockholm. De sittstrejkade för att stoppa utvisningar till Afghanistan.

 

Den 8 augusti attackerades demonstranterna av högerextremister och nästa dag flyttades demonstrationen till Medborgarplatsen på Stockholms Söder.

 

En invandringsfientlig grupp protesterade mot de afghanska ungdomarna på Medborgarplatsen och ropade slagord som "Ut med packet!".

– Vi har flytt från krig, men kommer med kärlek, sade de afghanska ungdomarnas talesperson, Fatemeh Khavari.

 

UNGA ENSAMKOMMANDE – POLITISKT LADDAD FRÅGA

Frågan om de unga ensamkommande som kommit till Sverige de senaste åren splittrar regeringen. 

Socialdemokraterna och Miljöpartiet har de senaste veckorna suttit i långa förhandlingar utan att kunna enas. 

Medan Miljöpartiet kräver att de som var under 18 år när de kom till Sverige 2015 ska få stanna, vill Socialdemokraterna hålla fast vid befintlig lagstiftning. 

 

Men Miljöpartiet saknar i dag stöd i riksdagen för sin linje. 

Migrationsminister Heléne Fritzon, S, har sagt hon inte vill göra avsteg från asylrätten för en enskild grupp. 

 

Under tisdagen varnade en källa med insyn i förhandlingarna i Expressen för ”en rejäl kris” om partierna inte enas inom kort.

Samtidigt splittras Socialdemokraterna internt eftersom flera av partiets riksdagsledamöter, kommunalråd och sidoorganisationer kräver amnesti för de unga.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.