Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Hampus, 22: ”Killar med självmordstankar hör av sig”

Hampus vill att fler killar ska våga prata om sitt mående. Foto: Atilla Yoldas
Han berättar om en uppväxt med en ständigt närvarande machokultur. Foto: Privat

Hampus Nessvold, 22, låste in sig på skoltoaletten när han fick sin första panikångestattack.

Skammen var alltid där. Ingen fick veta att han mådde dåligt.

Nu kämpar Hampus för att fler killar och män ska våga bryta tystnaden kring sin psykiska ohälsa.

– Det blir så tydligt att män är ensamma i sitt mående, i sin mansroll. Jag kan få flera A4-sidor med meddelanden som får mig att förstå att många inte har någon annan att prata med.

Vad är det som händer?

Håller jag på att dö?

Hjärtat slog smärtsamt hårt i den tonåriga bröstkorgen. Andetagen var kraftiga, utmattande. 

Han hade låst in sig på skoltoaletten i ett försök att dölja de panikartade känslorna från klasskompisarna.

– Jag förstod inte vad som hände, jag trodde att hjärtat skulle stanna.

Hampus Nessvold var bara 16 år när han fick sin första panikångestattack. När han berättar om sina minnen använder han händerna för att gestalta skoltoalettens väggar, han målar upp väggarna som en skyddande hinna runt sig.

Som en rustning.

– Jag togs till ett grupprum där en lärare från vårdlinjen på skolan pratade med mig och sa att jag hade hjärtklappning, att det kunde vara ångest, säger han.

– Eftersom det var så fysiska känslor kopplade jag det inte till att det kunde vara något psykiskt. Jag hade en bild av psykisk ohälsa som inte stämde överens med vad jag kände.

”Jag kände skam”

Hampus fick kort därefter stöd genom barn- och ungdomspsykiatrin, där kunde han prata utan skam. Men varje gång han lämnade BUP tystnade han. 

Mamma och pappa visste. Och så förstod ju läraren vad som hände också. Däremot fick ingen annan veta vad som pågick, bestämde Hampus.

– Jag gillade att gå till BUP, där kunde jag spy ur mig allt. Men jag kände skam och jag ville inte berätta för någon att jag hade varit där.

Hampus kände att han inte passade in bland de andra killarna. Foto: Morgan Norman

Ångest och känslor av otillräcklighet hade Hampus burit sedan tioårsåldern. Genom psykiatrin kunde han sätta ord på känslorna och lära sig att hantera dem.

– Det tog faktiskt lång tid innan psykologen kom nära mig. Jag hade en fasad med så många lager.

Förväntningar har varit ständigt närvarande i Hampus liv: styrka, tuffhet, stabilitet, kontroll, problemlösning. Minst lika närvarande var också skammen varje gång han misslyckades att följa de outtalade reglerna inom machokulturen han växte upp i.

– Jag passade inte in. Jag växte upp i en liten stad där killarna skulle vara stereotypa, och det var inte jag.

Mansrollen blev en trygghet

I mellanstadiet ställdes Hampus Nessvold inför ett vägskäl. Antingen skulle han välja den svåra vägen och stå upp för den han egentligen var – eller svika sig själv och bli en del av den stökiga, högljudda gruppen killar.

– Jag valde den lätta vägen. Jag tillät inte mig själv att leva ut min kärlek till schlager, att gråta eller spexa.

– Eftersom jag var liten och smal blev jag som den lilla hunden som skäller mest. Jag hävdade mig mycket, tog mest plats, var stökig och lyssnade inte på lärare.

Mansrollen blev en trygghet, precis som skoltoaletten var en säker plats när ångesten trängde fram. 

För varje år som gick blev Hampus rustning tyngre att bära.

"Jag jobbar på att utmana mig själv"

I slutet av varje sommarlov bestämde han sig. Han skulle ta sig ur machokulturen. Men varje gång han kom tillbaka till skolan dröjde det inte länge innan han var tillbaka i mansrollen han avskydde.

– Du ska vara stark och stabil som man i vårt samhälle. Du ska hålla ihop och lösa dina egna problem, det var djupt rotat hos mig också och det var svårt att släppa den kontrollen, säger han.

Hampus jobbar fortfarande på att hålla fast vid den han är. Foto: Elsa Soläng

Under Hampus Nessvolds fasad gömde sig hela tiden en pojke som ville känna, älska, gråta och bara vara sig själv. Det var inte förrän i vuxen ålder som han tillät sig själv att kliva ur det hårda skalet.

– Det är fortfarande jättesvårt ibland. Jag jobbar på att utmana mig själv, att våga hålla fast vid den jag är, säger han.

Han har skrivit boken ”Ta det som en man”, föreläser regelbundet om mansnormer och skapar musik, ibland om machokulturens påverkan.

– Många tror att jag har fruktansvärt lätt att prata om min psykiska ohälsa när som helst eftersom jag jobbar med de här frågorna. Men det är inte lätt och ibland maskerar jag mitt mående genom att säga att det är lugnt eller ”det går upp och ner”. Jag pumpas ständigt med mansidealet och påverkas av det, men försöker också vara öppen med det.

”Berättar om sina självmordstankar”

När han skriver inlägg i sociala medier om ångest eller visar sina tårar fylls inkorgen med privata meddelanden. Hela vägen från södra Sverige till Norrbotten hör pojkar och äldre män av sig.

– Det blir så tydligt att män är ensamma i sitt mående, i sin mansroll. Jag kan få flera A4-sidor med meddelanden som får mig att förstå att många inte har någon annan att prata med.

Han berättar: 

– Jag får meddelanden från väldigt unga killar som berättar om sina självmordstankar. De är pojkar som inte vågar vara sig själva i skolan eller killar som får skit för att de är sig själva. De har gemensamt att de känner sig väldigt ensamma, säger han.

Han delar ofta med sig av sitt mående i sociala medier. Foto: Instagram/@hampusnessvold

Vill få fler män att förstå

Nu träffar Hampus Nessvold regelbundet en psykolog och har kommit en bra bit på vägen att acceptera sin osäkerhet och låga självkänsla.

Rustningen har han packat ner – i hopp om att fler pojkar, killar och män ska förstå att den inte behövs.

– Det finns konsekvenser av att män inte pratar om psykisk ohälsa, säger han.

– Jag tror att både självmorden och våldsbrotten kommer minska om vi män tillåter varandra att prata. För många blir ilska och våld den enda uttrycksvägen, och det drabbar fler än bara oss män. Det är dags att vi börjar ta ansvar för det.

Hampus hoppas kunna inspirera andra killar. Foto: Atilla Yoldas

 

Har du självmordstankar? Hit kan du vända dig

Ta alltid självmordstankar eller planer på allvar. 

 

Ring alltid 112 om läget är akut.

 

 

Bris: 116 111, bris.se. Vuxentelefon: 077-150 50 50.

 

Hjälplinjen: 0771-22 00 60.

 

Jourhavande präst: Nås via 112.

 

Självmordslinjen: 90 101, chatt.mind.se.

 

Föräldratelefon: 020-85 20 00.

 

Jourhavande kompis: 020-22 24 44.

 

Spes (Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd): spes.nu.

 

Telefonjouren: 08-34 58 73.

 

Källor: mind.se och www.spesistockholm.se.

Professorn: ”Män har ofta svårare att prata om sina problem”

Danuta Wasserman är professor i psykiatri och suicidologi – läran om självmord – vid Karolinska institutet. Hon förklarar att psykisk ohälsa bland unga ökar och att killar och män är överrepresenterade i självmordsstatistiken.

Professor Danuta Wasserman. Foto: DAVID GIMLIN / KI

I en färsk rapport från Nationellt centrum för suicidforskning och prevention framgår det att 69 procent av de som tar sina liv är män och självmord är den vanligaste dödsorsaken för män mellan åldrarna 15 och 44 år.

Siffrorna har knappt förändrats under de senaste 40 åren.

– Samspelet mellan arv och miljö spelar roll vid självmorden. Jämfört med kvinnor påverkas självmordsbenägna män mer av stress, säger Danuta Wasserman.

– Män har ofta dessutom svårare att prata om sina problem och söker inte råd eller hjälp på samma sätt som kvinnor. 

Påverkas av traditionella mansnormer

Män söker också i mindre utsträckning hjälp vid psykiska problem, både hos primärvården och psykiatrin. Delvis på grund av traditionella mansnormer som värderar självständighet och känslomässig återhållsamhet – och delvis på grund av svårigheter att känna igen symptom på psykisk ohälsa, enligt rapporten:

”Män som värderar traditionella mansnormer starkare, upplever och hanterar depression på ett sämre sätt jämfört med andra män, och söker mindre professionell hjälp.”

Men en förändring är nära, tror Danuta Wasserman. Fler män träder fram och berättar om depressioner, ångest eller självmordsförsök.

– De visar att man inte behöver gömma sina problem och att hjälp finns att få. Samhället måste bli bättre på att öka tillgängligheten till personanpassad vård.

Vad är machokultur?

Machokultur är en samling av normer som berättar hur killar och män förväntas vara. 

 

Normer skapar attityder som leder till att män strävar efter att vara på vissa sätt. Alla påverkas inte likadant men måste förhålla sig till dem på något vis. 

 

Här är några typiska exempel på hur machokulturens normer kan se ut:

Killar ska inte gråta, prata om känslor eller söka hjälp.

 

Killar ska vara självsäkra och kaxiga.

 

Killar måste vara framgångsrika för att få ett värde, allra mest ekonomiskt.

 

Killar är alltid kåta när det gäller och ska bara ha sex med tjejer.

 

Killar ska vara långa, rakryggade, stabilt byggda och vältränade.

 

Det är ofta okej för killar att använda våld och aggression för att uttrycka känslor.

 

Källa: Föreningen Under kevlaret.