Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

”Hade jag velat ha ihjäl dig är det ingen konst”

Foto: Olle Sporrong

Leif GW Persson är aktuell med boken "Kan man dö två gånger?".

För Expressen berättar han om sin teori i Arboga-mordet, terapin, hur han brände upp en bok värd miljontals kronor, sitt förhållande till kungen och avgångskravet på rikspolischefen Dan Eliasson.

– Hade det varit på Göran Perssons tid hade han släpats ut i öronen av Göran personligen, säger Leif GW Persson.

Ponera att du och jag blev osams och du skulle ha ihjäl mig – hade du kommit undan då?

– Jag hade nog klarat mig bättre än genomsnittet. Jag vet ju vad jag kan säga och inte. Plus att jag kan städa efter mig.

Hade du styckat mig?

– Nej nej, inget sånt larv. Äh, fick jag tid på mig att planlägga det hela hade ingen kommit på mig. Och skulle det ske här och nu hade jag inte gjort de vanliga misstagen. Men att komma undan helt hade jag nog inte gjort. Även när man hävdar sin nödvärnsrätt brukar man fällas för något.

Du hade sagt att jag hade attackerat dig?

– ”Plötsligt var han som tokig, gick och slet åt sig en kökskniv där ute och for på mig. Då lyckades jag fly in i sovrummet, där jag har vapen. Sen sköt jag honom”. Något sånt. Men visst. Hade jag bara velat ha ihjäl dig är det ingen konst att lura ut dig på balkongen och bjuda dig på skjuts ner. Ta den där 41-åringens man, i Arboga, han som påstås ha drunknat i sjön.

LEIF GW PERSSON

Bor: Lägenhet i Solna och gård med jakträttigheter vid Elghammars gods i Sörmland.
Familj: Gift med Kim Persson, (civilekonom) och fyra biologiska barn. Patrick (bibliotekarie på Kulturhuset), Malin (jurist och författare), Hedda (har castingföretag), Julia (doktor i internationell politik i Oxford) plus Kims två barn, Klara och August. Åtta barnbarn.
Mamma: Margit, var hemmafru.
Pappa: Gustav, var timmerman och grovarbetare.
Utbildning: Filosofie doktor. Aktuell: Löser krimfall i "Veckans brott" på tisdagar, krönika i Expressen varannan söndag.

Det tror du inte på?

– Nä, jag var där, tittade och tänkte ”hur fan bär man sig åt för att drunkna här?”. Kåken ligger 50 meter därifrån, en fin kåk. Tip top-renoverad. Snyggt. Men jag tänkte ”det är klart att de har badrum i kåken”. Du dränker honom i badkaret, där kan du dränka honom ganska lätt, förutsatt att du har en relation med honom. När det är klart ser du till att frakta ner honom till vattnet.

Upptäcker inte polisen att han har annat vatten än sjövatten i lungorna då?

– Bra tänkt. Men nej, det kommer de fan inte att upptäcka. Det har de nämligen inte kollat. Det är vad de borde ha gjort. Tagit prov på sjövattnet och vattnet i lungorna på honom. De har konstaterat att han har drunknat, eller dränkts, men de har inte tagit vattenprov.

Är det så du tror att det gått till?

– Jag hade gjort det så. Det påstods att han var där för att lägga kräftburar. Det var den tredje juni. Det finns väl inga kräftor då. Då är han ju dum i huvudet.

”Det var en rejäl brasa. Inte som när hon Gudrun Schyman eldade upp några tusenlappar. Det här var miljoner som brann”, säger GW om boken han brände. Foto: Olle Sporrong

 

Tvekar du någonsin på om det du skrivit är tillräckligt bra?

– När jag skriver har jag inget perspektiv eftersom jag är så inne i det. Då brukar jag låta skiten ligga ett tag. Sen läser jag. Tre gånger har det hänt att jag tycker att det inte fungerar. En var en dokumentärbok om Stureplansmorden, men skulle jag ha gett ut den hade folk blivit dödade. Då sket jag i det. En annan gång skrev jag en roman som var riktigt bra. Problemet var att den låg så nära ett uppmärksammat, verkligt, fall. Det fanns anhöriga kvar.

Då eldade du upp den?

– Inte genast. Jag tjänar ju en förskräcklig massa pengar på mina böcker. Enbart det kan ju vara ett skäl att låta den ligga i någon låda. Men till slut eldade jag upp den.

Det är ju att bränna upp pengar.

– Ja, det var en rejäl brasa. Inte som när hon Gudrun Schyman eldade upp några tusenlappar. Det här var miljoner som brann.

Bryr du dig om recensioner?

– Klart jag gör. Folk som påstår något annat pratar skit. Det är det som skiljer människor från djur, vore jag en vanlig björn hade jag inte brytt mig. Men många svenska recensenter har ett knepigt förhållande till mig.

Jag försöker att inte hitta på en massa skit även om jag skulle kunna tjäna pengar på att göra det.

Har de?

– Det beror på att jag är så obegripligt omtyckt. Det blir too much. Den där dokumentären om Astrid Lindgren som SVT visade sågs av 1,3 miljoner tittare. Sen gör de en liknande om mig som då har två miljoner tittare. Vad känner jag då?

Ja, vad känner du då Leif?

– Då skäms jag.

Andra människor tycker om dig. Men tycker du om dig själv?

– Ah. Mjah. Alltså. Tycker om mig själv? Det är så här: jag försöker att inte hitta på en massa skit även om jag skulle kunna tjäna pengar på att göra det.

Det är väl inget svar?

– Ja, jo, så där. Jag tänker inte så mycket på det. Jag hjälper folk. Överlag undviker jag att jävlas med folk. Jag är inte långsint, inte snarstucken. Ibland kan jag bli förbannad. Men det går fort över. Och har jag fel brukar jag be om ursäkt. Jag gör reda för mig.

Du är lite old school?

– Old school, kanske. Sen är jag gammal också. Vad är det för vits med att jävlas med en gubbe som snart ska dö?

Men du har ju inte varit döende de senaste tjugo åren?

– Nä, mja, nä, nä.

Leif GW Persson reser sig ur fåtöljen, promenerar barfota över parkettgolvet, böjer sig muttrande ner över en kartong och tar upp sin dotter Malin Persson Giolitos senaste roman ”Störst av allt”.

Han sträcker fram den.

– Den är bättre än min. En bra bok. Jag köpte 50 exemplar i bokhandeln. Jag hade väl kunnat få dem från förlaget, men hon vill väl ha sina pengar precis som alla andra. Folk säger ”Jag har hört att din dotter skrivit en så bra bok”. "Ja", säger jag. Här du kan ta ett ex. Ta den.

Tack.

– Varsågod.

”Den är bättre än min. En bra bok. Jag köpte 50 exemplar i bokhandeln. Jag hade väl kunnat få dem från förlaget, men hon vill väl ha sina pengar precis som alla andra”, säger GW om dotterns Malin Persson Giolitos senaste bok. Foto: Olle Sporrong

 

Människor i Sverige verkar känna sig otrygga. Har de fog för det?

– Egentligen inte. Inte om det är brottsligheten som oroar dem.

Försöker vissa politiker medvetet ge bilden av att brottsligheten ökar?

– Det tror jag. Jimmie Åkesson är en sån. Det ligger i hans argumentation. Det är en del av hans politiska agenda, att skrämma upp de jävlarna. Det kan man göra på olika sätt. Man kan överdriva brottsligheten, överdriva de negativa konsekvenserna av invandring. Han är ganska duktig på det, faktiskt.

Har du träffat honom?

– Nej. Däremot har jag träffat ett par av hans närmaste. Men inte så att jag har suttit och kuckelurat med dem. Det skulle jag aldrig göra. Utan det har varit när vi ska in i samma tv-studio.

Varför skulle du aldrig kuckelura med dem?

– Det är inte min sort. Dessutom är min familj sån att det är rena valpropagandan för dem. Mina barn och barnbarn förekommer i alla kulörter, är medborgare i många länder.

Vi har börjat se medborgargarden som växer fram på olika platser i Sverige. Är det farligt?

– Naturligtvis. Det som gör att maffian var så populär på Sicilien i gamla tider var att man inte hade någon fungerande statlig förvaltning. Du kunde inte få något uträttat den vägen och då gick du till maffian.

Varför stöttar folk på dem på Facebook?

– De känner nog att ingen annan bryr sig. 50 procent av landets yta saknar polis. I översta Norrland och Norrlands inland kan du ockupera en liten by, det är ju ingen vits med att göra det, men det går att göra. De som bor i exempelvis Gnesta har inte heller någon polis, men kan få en inom en timme och det är blodigt allvar. Alla delar på kostnaden solidariskt. Hade Gnesta, där det bor 16 000 personer, haft genomsnittlig polistäthet borde det finnas 32 snutar som jobbade där. I stället har de noll, men de betalar lika mycket på sin skattsedel som de som faktiskt har polis. Vilka det nu är. Det tycker jag är åt helvete.

Polisens omorganisation, vad…

– Den är det mest korkade jag någonsin sett. Av landets poliser har vi aldrig haft en så låg andel som är operativa som i dag. Ungefär 40 procent i dagsläget. Sen börjar snutarna bli förbannade på ett sätt de inte varit tidigare. Det leder till att de slutar. De kroknar. Ytterst kvalificerade poliser som säger ”nu räcker det”.

Hade det varit på Göran Perssons tid hade han släpats ut i öronen av Göran personligen.

Dan Eliasson, vad tycker du om honom?

– Jag ogillar djupt hans åsikter. Och det var dumt det han sa om Jimmie Åkesson (rikspolischefen har sagt att han avgår om Sverigedmokraterna för makten, reds anm). Tjänstemän, speciellt inte tjänstemän i rättsvårdande myndigheter, ska uttala sig om politiskt tillsatta personer. Man kan tycka vad man vill om det, men Jimmie Åkesson är vald på demokratiska grunder. På den punkten ska Dan Eliasson hålla käften. Om han tycker så hemma på kammaren lämnar mig kall, och när han går till valurnan får han gärna uttrycka sin uppfattning, men han ska ge fan i att offentligt hänga ut någon. Det strider mot demokratins grundsatser.

Borde han avgå?

– Det tycker jag. I gamla tider hade han fått sparken. Det där är inte förenligt med grundlagens synsätt. Anta att han sagt samma sak om Stefan Löfven. “Om inte Löfven sänker skatten så skiter jag i det här”, säger chefen för Riksskatteverket. “Adjöss med dig”. Hade det varit på Göran Perssons tid hade han släpats ut i öronen av Göran personligen.

Många unga lider av psykisk ohälsa. Känner du, för att uttrycka sig ungdomligt, att livet suger ibland?

– Jag lider själv av psykisk ohälsa, i och med att jag missbrukar. Jag har alltid haft ett problem med det som rör sig i huvudet på mig. Jag har gått till en psykiatriker i 20 år.

Är det ett tacksamt jobb att vara din terapeut?

– Haha. Det vet jag inte. Men jag är glad, hon är den enda som alltid håller med mig. Hon säger att jag som patient har tolkningsföreträde. Det är en väldigt klok kvinna. När jag är förbannad på folk i min närhet, då kan jag alltid gå till henne och sitta där i två timmar och vräka ur mig all skit jag gått och sparat.

Hjälper det?

– Det kan du ge dig på. Och hjälper inte det så får jag tabletter också som jag kan äta. Jag kanske käkar ett par Sobril i veckan, utslaget på året. Mest käkar jag när jag inte krökar. Det fyller samma funktion.

”Jag lider själv av psykisk ohälsa, i och med att jag missbrukar. Jag har alltid haft ett problem med det som rör sig i huvudet på mig. Jag har gått till en psykiatriker i 20 år.” Foto: Olle Sporrong

Du brukar jaga med kungen. Kallar du honom ”ers majestät” då?

– Ja, det gör jag. Det handlar om riket. Han är statschef i en monarki, då tilltalar man honom ”ers majestät”. Men jag vet att alla mina kompisar, som känner honom bättre än jag, kallar honom kungen. Jag har förresten vid något tillfälle blivit erbjuden att kalla honom kungen.

Vad svarade du då?

– Jag sa ”med all respekt ers majestät”, sen förklarade jag det jag just sa till dig. Då suckade han.

Dina föräldrar satte dig i Norra Real, där du i stort sett var ensam arbetarson, för att du skulle ta dig någonstans här i livet. Känner du, när du jagar med kungen och känner så många mäktiga personer, att du lyckades fullfölja det de ville?

– Vet inte. Men jag upptäcker att jag känner en massa verkställande direktörer, nästan alla som är något inom näringslivet känner jag. Det finns två förklaringar. Antingen har de gått i Norra Real, eller så har jag träffat dem på jakt. Som någon slags social dörröppnare var Norra Real effektivt. Vad då Lundsberg, det är en idiotanstalt. Norra Real är den skola i världen som har flest Nobelpristagare. Tio stycken. Det finns inget för-universitet som kommer i närheten av det.

Vad skulle krävas för att Svenska Akademien skulle ge dig Nobelpriset i litteratur?

– Varför skulle de göra det? Jag skulle förmodligen skämmas som en hund och tro att de blivit tokiga.

Jag vet när jag är jag fått oförtjänt uppskattning. Jag hade nog vägrat att ta emot det.

Harry Martinson begick ju harakiri efter att ha tilldelats det.

– Ja, men det var för att de skrev så illa om det. Han var ju en känslig fan.

Är du en känslig fan?

– För sånt är jag känslig. Jag vet när jag är jag fått oförtjänt uppskattning. Jag hade nog vägrat att ta emot det. Det finns tusentals mer förtjänta författare.

Så blygsamt av dig.

– Nej inte alls, det beror på att jag läst så mycket böcker.

Men Leif, åter till ursprungsfrågan, känner du dig lyckad nu när du jagar med kungen?

– Jag tycker att det är trevligt. För det första så skärper folk till sig på ett sätt som inte är så vanligt. Dessutom är han själv duktig på det.

Är du en bättre skytt än kungen?

– Det vore mig fjärran att uttala mig på den punkten. Men jag kan konstatera att han är väldigt bra på att skjuta. Jag har stått och tittat på honom och han skjuter långt bättre än genomsnittet. Han har i bakhuvudet, tror jag, en mycket stark föreställning om att med tanke på vem han är så ska han inte göra bort sig på jakt. Alla gamla verkställande direktörer har inte det.

Skjuter du bättre än den genomsnittlige verkställande direktören?

– Jag skjuter bättre än nästan alla andra.

Finns det något socialt sammanhang du känner dig obekväm i?

– Ganska många. Just i samband med jakt kan folk, med självklarhet säga, ”det är inget brott att vara fattig”. Men man hör att de tycker att något skumt är det. Jag upptäcker att det är ytterst sällan jag går i polemik med dem. Utan jag håller käften.

Varför då?

– Jag kan lika gärna ursäkta mig, säga att jag har huvudvärk och gå hem. Då kan jag känna mig okomfortabel. Men om jag dricker för mycket och umgås med mina kompisar då brukar jag låta ungefär som, ja, kanske inte som Stalin, men i alla fall som Lenin. Talar om den orättvisa fördelningen av jordens tillgångar. För den är verkligen väldigt asymmetrisk. Då blir de jätteglada. ”Nu är han full igen, Sörmlands egen salongs-bolsjevik”, säger de.

Haha.

– Ja, när jag får tillräckligt mycket i mig så lossnar det. Det måste vara ett uttryck för något. Ibland när jag vistas i den motsatta miljön kan jag förresten också känna en stark olust.

”Om jag dricker för mycket och umgås med mina kompisar då brukar jag låta ungefär som, ja, kanske inte som Stalin, men i alla fall som Lenin. Talar om den orättvisa fördelningen av jordens tillgångar.” Foto: Olle Sporrong

Vilken miljö då?

– Med folk som har det knepigt. Jag träffar sådana också, tro det eller ej. Då kan jag känna ”Ryck upp dig eller gör något. Sitt inte bara där”. Ibland kan det kännas jävligt hopplöst.

Som att du är en klassförrädare?

– Ungefär.

När du var barn kände du dig ensam. Gör du det fortfarande?

– Jag känner mig i alla fall inte hemma i någon miljö. Det där med klassresa har en hake. Du kliver aldrig av tåget. Du färdas i rätt riktning. Att återvända till resans början är det inte tal om. Då skulle du bli både generad och djupt förstämd. Och det finns inget ställe att kliva av. Det skapar en massa konstiga känslor i mig.

Sätt ord på dem.

– Ibland kan man känna det som att man svikit de som är kvar. Du har andra referenser än dina nya vänner. De tar saker för givna. ”Det är inget brott att vara fattig, höhö”. Men nog är det ett utryck för att du inte duger något åt. Ungefär så. Det sägs inte, men det ligger där.

Varför umgås du med personer med den människosynen då?

– Till att börja med är de i genomsnitt mycket mer väluppfostrade, artiga, snälla och förstående än alla andra. Det är det som är överklassens adelsmärke. Du får verkligen anstränga dig för att hitta något att reagera på, men det finns liksom i väggarna.

Har du märkt att folk hela tiden förhåller sig till dig?

– Ja, det har slagit mig.

Känns det knepigt?

– Nää. I början blev jag mest förvånad. De förhåller sig dels till mig, men också till bilden av mig. Det reducerar dem. Även vettiga människor reduceras. Men visst, det är klart du förhåller dig till någon som sitter och pokulerar med två av Sveriges mest uppburna politiker på en måndag (Ingvar Carlsson och Anna-Greta Leijon, reds anm). Eller som jagar med kungen. Eller känner alla de där finansfurstarna, har gått i samma klass som några av dem. Och som dessutom själv är professor, uppburen författare. Det vore konstigt om man inte förhöll sig till en sån.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!