Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Grannen på Dalarö bröt ihop i rättssalen

Pappan i rättssalen. Foto: Roger Vikström

Grannkvinnan som såg fritidshuset på Dalarö stå i lågor bröt ihop i tårar under förhöret i tingsrätten på onsdagsmorgonen.

Efter en paus, sa hon:

- Jag trodde att det var ett ljus, att han (den mordmisstänkte småbarnspappan) stuckit i väg för att det hänt något allvarligt med hans nyfödda.

- Plötsligt slutade barnskriken.

Den 40-årige mordmisstänkte småbarnspappan som erkänt att han tänt eld på fritidshuset och lämnade sina tre barn i det brinnande infernot fick inte vara med under det laddade förhöret med grannkvinnan, utan följde vittnesmålet från ett medhörningsrum.

Grannkvinnan har under tidigare förhör berättat hur hon hörde skrik på natten – och att Dalaröpappans sjuåriga dotter kom springande ut från det brinnande huset, där flickans två småbröder var fast.

Lång paus i förhöret

I rätten på onsdagen klarade grannkvinnan först inte av att berätta om ödesnatten, utan bröt ihop i tårar när hon fick en fråga från åklagaren om vilka som befann sig hemma på kvällen innan huset stod i lågor.

Efter en drygt fem minuter lång paus återupptogs förhöret. Då berättade grannkvinnan att hon var ensam hemma på kvällen före dödsbranden.

- Jag vaknar av ett det är ljust och hörde barnskrik. Jag hade inga rullgardiner för vi skulle byta fönster. Jag reser mig och tittar ut.

Då såg hon det brinnande grannhuset, några få meter från hennes eget hus.

- Jag sprang ut på en gång. Jag hörde barnskrik och hur de grät.

Hon grät när hon berättade och hade tidvis svårt att finna orden.

- Jag försökte springa in, men det var så varmt.

- Jag sprang in för att hämta släckaren och rädda dom. Jag var den enda vuxna där. Så trodde jag, att om jag sprutar skum så skulle det slockna, men det fungerade inte.

- Sedan när jag skulle ringa 112, så kom jag inte ihåg det.

Hon fick hjälp av pappans sjuåriga dotter med telefonnumret – sedan larmade de 112.

- Så jag ringde dit. Jag försökte bara ta hand om henne (småbarnspappans dotter, som lyckats fly ut ur det brinnande fritidshuset, red:s anm.).

- Jag trodde att det var ett ljus, att han stuckit i väg för att det hänt något allvarligt med hans nyfödda. Fast jag tyckte att det var konstigt att han inte knackat på hos mig och bett om hjälp.

Spred sig blixtsnabbt

Branden i det lilla fritidshuset spred sig blixtsnabbt.

- Det gick jättesnabbt.

Plötsligt slutade barnskriken.

- Det var så hett, vi kunde inte ens gå ner för altanen.

När brandkåren kom till adressen fick grannkvinnan vet att de skulle hålla sig inomhus. Sedan börjades det intensiva släckningsarbetet.

Livet efter branden har varit som en mardröm för grannkvinnan.

- Det har varit jättejobbigt. Jag har sömnproblem. Jag har mardrömmar. Jag är sjukskriven från jobbet. Jag känner mig inte trygg hemma. Jag känner mig utsatt hela tiden.

Hon har själv tidigare arbetat på ett behandlingshem för kriminella, berättar hon. Hon vill inte gå tillbaka till sitt arbete.

- Jag klarar inte av det känslomässigt. Jag skulle inte göra ett bra jobb.

Före branden gillade hon att arbeta.

- Jag tyckte om det även om det var väldigt tufft, berättar hon.

- Hur ser du på framtiden? undrar hennes målsägandebiträde.

- Jag tar det dag för dag. Det går upp och ner. Jag blir deprimerad och det här tar över.