Allt började med en liten köttbulle.
Mikael Lindnords multisportteam hade precis anlänt till en liten by i Ecuador när de mötte den övergivna gatuhunden. Den var smutsig, hungrig och hade blodiga sår på kroppen.
– Min första tanke var "kom inte nära mig". Men så insåg jag vilket extremt elände han levde i, ingen hade någonsin varit snäll mot honom. Så jag gav honom en köttbulle, berättar Mikael Lindnord.
"Kastade sig i vattnet"
Teamet fortsatte det 700 kilometer långa VM-loppet men märkte snart att hunden följde efter dem. Det skulle bli början på en lång resa tillsammans.
– Mitt starkaste minne är när vi skulle börja paddla i 14 timmar och tvingades lämna honom gnyendes vid strandkanten. När vi hade åkt ut en bit hörde vi hur han kastade sig i vattnet och började simma. Jag tog upp honom i knät och han följde med oss ända in i mål. Jag kan fortfarande grina när jag tänker på den händelsen, säger Mikael.
Arthur var både skadad och märkbart utmattad men hans styrka motiverade Mikael att kämpa för att ta med hunden - ända hem till Sverige.
– Han gav aldrig upp trots att han var så illa därhän. Han ville verkligen inte tillbaka, det var hans sista push. När han hade satsat så hårt bestämde också jag mig för att satsa stenhårt på att få hem honom.
Bara 20 minuter innan flyget skulle lämna Ecuador fick Mikael de sista papprena för att kunna ta med Arthur hem till Sverige.
Hela världen följde berättelsen om hur gatuhunden Arthur slog följe med det svenska teamet. Historien blev en toppnyhet i stora tidningar som Washington Post och Daily Mail. Nu är Mikael aktuell med boken "Arthur: Gatuhunden som lämnade djungeln och hittade hem", som ges ut av bokförlaget Forum.
– Storyn har berört så många så att skriva en bok kändes som det enda rätta. Det har hjälpt mig att bearbeta processen också. Jag har gråtit floder när jag har tänkt tillbaka på det fantastiska vi fick uppleva tillsammans.
LÄS MER: Här är hunden Arthurs nya liv i Sverige
Tio världsmästerskap
Boken är skriven tillsammans med den engelska skribenten Val Hudson och släpptes i England i maj. I dag släpps boken på svenska.
Boken tar avstamp i Mikaels barndom och läsaren får följa med till Damaskus och Kairo där han som elvaåring bodde under ett år. Han berättar hur hårt det tog på honom när han blev kickad ur sitt hockeylag som 17-åring och om den avgörande tiden inom försvaret i Kiruna.
– Jag trodde att man var tvungen att vara på ett visst sätt. Men jag insåg att det inte var mitt sätt att leda på, att spela tuff. Jag ville vara ett gott exempel.
I samband med att Mikael insåg att hans komfortzon var större än många andras och att han var en uthållig vinnarskalle började han så småningom med multisporten - "adventure racing". Det var början på en 20 år lång karriär inom multisport, med bland annat tio världsmästerskap.
Året efter att Arthur kom in i Mikaels liv var det dags att lägga ner multisportandet.
– Det blev faktiskt slutet på min karriär. Andra saker har tagit över i mitt liv, jag har fått en stor familj. Jag saknar egentligen inte tävlandet, jag var verkligen klar med det, säger Mikael.
Och hunden Arthur, han lever ett lugnt, svenskt familjeliv i Örnsköldsvik.
– Han brukar springa bredvid dotterns trehjuling till dagis. Eller så ligger han ute på gräsmattan i solen, det gillar han.
"Unik kontakt"
Mikael och Arthur har en alldeles speciell relation och allt började den gången då den övergivna hunden fick en köttbulle av Mikael i en sydamerikansk by. Förälskelsen mellan dem var ett faktum redan från första stund.
– Kontakten vi har är helt unik. Det är fantastiskt att ha någon som har en sådan tillit till mig.
För Mikael har uppmärksamheten kring deras resa varit överrumplande. Ett amerikanskt tv-team har varit och filmat en dokumentär som ska sändas i höst och det finns planer på att berättelsen också ska bli film.
– Jag är bara glad att jag har Arthur, men det vore så klart jättekul med en Hollywood-film. Det kan sätta ljuset på problemet med gatuhundar i dessa länder.
Men först släpps boken, som Mikael hoppas ska beröra ännu fler.
– Det är det som är så bra med storyn, den är som den är. Den kan nästan låta för bra för att vara sann, men den är inte tillgjord på något sätt, säger han.
