Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Gåtan med månens ringar kan vara löst

Ett av återstående mysterier på månen har varit det stora slättområdet som går under det latinska namnet Mare Orientale, vilket betyder ungefär "Östra havet". Området omsluts av tre ringar, vilket egentligen innebär berg eller upphöjningar i ytan. Foto: NASA/GSFC Scientific Visualization Studio

För omkring 3,8 miljarder år sedan inleddes en våldsam period i vårt solsystems historia.

Händelser som utspelade sig under tiden som kallas sena tunga bombardemanget kan ha satt spår hos flera planeter – och format ett område på vår egen måne.

– Det var en extremt våldsam process, säger forskaren Katarina Miljkovic vid Curtin University enligt ABC News.

Den 21 juli 1969, 03.39 svensk tid, öppnades dörren till månlandaren Eagle – tre timmar tidigare än beräknat.

Ett par minuter senare, efter att ha klättrat de nio stegen ner till månen, blev Neil Armstrong den första människan på månen.

Det "stora steget för mänskligheten" lärde oss mycket riktigt mer om vår närmaste rymdgranne – men månen ruvar fortfarande på hemligheter som gäckat forskarna i årtionden.

Ett av dessa kvarstående mysterier har varit det stora slättområdet som går under det latinska namnet Mare Orientale, vilket betyder ungefär "Östra havet". Området omsluts av tre ringar, vilket egentligen innebär berg eller upphöjningar i ytan.

Mare Orientale ligger lite illa till för observationer, men med nya bilder från förbiflygningar i Nasas regi som gjordes 2012, har forskarna fått fram helt nya detaljer om de här strukturerna.

Det var en extremt våldsam process. Hela området har tagit form inom två timmar.

De nya rönen publiceras i tidskriften Science och pekar på att området fått sin form på grund av geologisk förskjutning som orsakats på grund av ett kraftfullt asteroidnedslag för 3,8 miljarder år sedan.

Det skedde under en våldsam period för mellan 3,8 och 4 miljarder år sedan som kallas sena tunga bombardemanget. Då utsattes både Jorden, Månen och flera av våra grannplaneter ofta för asteroid- och kometnedslag.

LÄS MER: Nobelpristagarnas teori om rymden ifrågasätts

Våldsam period

Och asteroiden som ligger bakom ringformationerna var inte någon liten småsten direkt. Enligt forskarnas analys var den 64 kilometer bred och slog ner i månens yta med en hastighet av 15 kilometer per sekund.

– Det var en extremt våldsam process. Hela området har tagit form inom två timmar, säger forskaren Katarina Miljkovic vid Curtin University, medförfattare till studierna i ett uttalande enligt ABC News.

Den data som forskarna analyserat kommer från Nasas uppdrag Gravity Recovery and Interior Laboratory (GRAIL). Genom att studera informationen har forskarna bland annat avslöjat att den yttre ringen på månen har en diameter på hela 930 kilometer.

Forskarna har också sett att månen haft ännu en ring, som inte är synlig i dag.

Även om studien fokuserat på månen menar Miljkovic att den också kan lära forskarna om vad som hände på jorden under sena tunga bombardemanget.

– Den berättar för oss om evolutionen på jorden också, säger Miljkovic.

LÄS MER: 5 viktiga upptäckter i rymden i år

Saturnus med sina ringar. Foto: Getty images

Planeter slogs sönder

Den senaste tiden har det även kommit nya rön om ringarna kring planeterna Saturnus, Uranus och Neptunus. En ny studie som publicerats i tidskriften Icarus, föreslår att planetens ringar i själva verket består av delar av sönderslagna dvärgplaneter.

Astronomer tror att tusentals Plutolinkande himlakroppar en gång fanns i Kuiperbältet, ett bälte av små himlakroppar utanför Neptunus omloppsbana.

Astronomer tror att tusentals Plutolinkande himlakroppar en gång fanns i Kuiperbältet, ett bälte av små himlakroppar utanför Neptunus omloppsbana.

Men enligt teorin förändrades detta drastiskt under sena tunga bombardemanget. Då förflyttade sig flera av de stora planeterna en bit utanför sina ordinarie omloppsbanor vilket påverkade både Kuiperbältet och asteroidbältet mellan Mars och Jupiter.

Forskarna bakom den nya studien har räknat ut att flera objekt från Kuiperbältet passerade nära de stora planeterna under den här perioden. Teorin är att flera av de små Plutoliknande planeterna splittrades på grund av de stora planeternas kraftfulla dragningskraft för att sedan fångas i omloppsbana kring planeten.

Studien har letts av Ryuki Hyodo vid Kobe University i Japan och hans forskarlag tror att bitarna undan för undan slagit i varandra och till slut bildat det stoff som i dag utgör ringarna kring planeterna.

Saturnus ringar består till 95 procent av is, medan Uranus och Neptunus ringar verkar vara av mer stenigt slag.

Enligt den nya teorin beror det här på att Uranus och Neptunus är mycket kompaktare himlakroppar än Saturnus och också har starkare gravitation vilket gjort att de "fångat in" fler planeter.

Forskarna från Kobe University skriver i ett uttalande att deras fynd illustrerar att ringarna är biprodukter av hur vårt solsystem formades och att fynden kommer att kunna lära oss mer om hur avlägsna solsystem med så kallade exoplaneter formats.

LÄS MER: "Den mest jordlika planeten vi hittat"

Källor: ABC News, Space.com.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!