”Går inte att beskriva – något konstigt i luften”

Så minns lagkamraterna de omkomna: ”Väldigt glada killar”
Olyckan inträffade precis på gränsen mellan Vetlanda och Uppvidinge, när fyra tonårskillar var på väg till en match mellan Kalmar FF och AIK.
Foto: SVEN LINDWALL
Filip Johansson och Hugo Gustafsson hade spelat bandy med 18-åringen och bland annat fiskat med 17-åringen. På fredagen tände de ett ljus för sina vänner.
Foto: SVEN LINDWALL
Albin Ibishi gick till skolan dagen efter olyckan och säger att han aldrig varit med om något liknande. ”Inget var sig likt. Men det fanns kärlek och vi tog hand om varandra, tröstade och kramade varandra”, säger han.
Foto: SVEN LINDWALL
I skolan, i kyrkan, hos idrottsklubbarna och vid olycksplatsen har folk samlats under dagen, för att försöka förstå det som har hänt.
Foto: SVEN LINDWALL

VETLANDA. Albin Ibishi, 17, hade precis vunnit en fotbollsmatch när han fick beskedet:

En av hans vänner hade omkommit i en trafikolycka.

– Det blev en stämning i omklädningsrummet som jag aldrig har varit med om, berättar han.

Nu sörjer hela Vetlanda tre tonårspojkar.

– Man börjar reflektera mycket över livet, säger Hugo Gustafsson, 19.

I Vetlanda hänger regnet tungt i luften och vid Missionskyrkan vajar flaggan på halv stång. Utanför står två flickor och kramas och gråter.

Det har gått ett dygn sen den tragiska olyckan – som har skakat om hela staden.

– Stämningen är ... det är svårt att säga, men det är en mycket svår situation. Det finns inga ord, säger Susanne Thorn på kommunens Posomgrupp.

Hon berättar att hundratals personer har dykt upp i kyrkan, för att stötta varandra.

– Det är en liten stad. Alla känner alla.

Hundratals personer, framför allt ungdomar, har samlats i Missionskyrkan för att sörja och minnas sina vänner.
Foto: SVEN LINDWALL
På flera håll i Vetlanda flaggar man på halv stång efter olyckan.
Foto: SVEN LINDWALL

Krockade på väg till fotbollsmatch

Det var på torsdagseftermiddagen som fyra killar i tonåren var på väg till Kalmar för att se på när Kalmar FF mötte AIK i fotboll.

Men de kom aldrig fram:

På riksväg 31 utanför Lindshammar, precis på gränsen mellan Vetlanda och Uppvidinge kommun, frontalkrockade de med en annan bil. En av dem skadades lindrigt men tre av tonåringarna – en 16-åring, en 17-åring och en 18-åring – dog. 

Alla hörde hemma i Vetlanda. De gick på samma gymnasium och var idrottsintresserade.

Vännen: ”Det är bara ord”

En av killarnas vänner som har besökt Missionskyrkan är Albin Ibishi, 17. Han kände framför allt 17-åringen.

– Det går inte beskriva känslan, det ligger något konstigt i luften. Jag kan inte fatta att det har hänt, säger han.

På torsdagskvällen spelade han fotboll och hans lag slog serieledarna. Men han hann aldrig glädjas åt segern – kort därpå kom beskedet om olyckan.

– I stället för att fira sitter vi där knäpptysta i omklädningsrummet. Det var en stämning jag aldrig har varit med om, berättar Albin Ibishi.

Där, precis efter beskedet, kände han sig tom.

Sen kom han hem – och då brast det rejält, berättar han.

– Då kunde jag släppa ut mina känslor. Nu har jag samlat mig lite mer men jag förstår fortfarande inte vad som har hänt. Det känns som att alla tre finns kvar. Det andra är bara ord jag har fått höra.

Albin Ibishi beskriver sin vän som en riktig fotbollstalang, en bolltrollare, och kommer att minnas honom som en sprallig person.

– Han gav oss bra stämning hela tiden. Det är svårt att uttrycka sig i ord, man är tom. Men han var väldigt fin, hade alltid ett gott hjärta. Jag har aldrig sett honom arg.

Minnesplats vid olyckan

På olycksplatsen drygt två mil söderut är gravljusen många. Här finns också flera fång med rosor, en AIK-halsduk och en tröja med namnet på ett av de lokala fotbollslagen.

De sörjande kommer och går. 

Tänder ljus, kramar om varandra.

Två av dem är Filip Johansson, 17, och Hugo Gustafsson, 19. De har båda spelat bandy med 18-åringen, och kände även 17-åringen.

Filip Johansson och Hugo Gustafsson besöker olycksplatsen för att minnas sina vänner.
Foto: SVEN LINDWALL
Där olyckan skedde har det nu blivit en minnesplats, fylld med tända ljus och blommor.
Foto: SVEN LINDWALL

– Det känns tomt, man har inte fattat än. Man är chockad, säger Filip Johansson som fick beskedet från sin tränare.

Han berättar att bandylaget har träffats och pratat och att de ska träffas igen senare i helgen.

Han beskriver 17- och 18-åringen som ganska lika.

– De var glada och positiva till allt. Aldrig på dåligt humör. Det var inte en lugn stund med dem.

Bröt ihop i lumpen

Hugo Gustafsson som precis har åkt in i lumpen fick beskedet om olyckan där på torsdagskvällen, då det stod klart att två av de inblandade omkommit.

– Jag ringde till Filip och hörde hur han grät. Då bröt jag ut i tårar framför min grupp på logementet.

På fredagen fick han nästa besked: Att även 18-åringen omkommit.

– Då bröt jag ut i tårar igen, framför hela kompaniet, berättar Hugo Gustafsson.

Han säger att han nu känner sig tom och mållös.

– Man börjar reflektera mycket över livet och livets mening. Det här är ett levande bevis på att det kan ta slut vilken sekund som helst. Det gäller att ta vara på den tid vi har.

Vännen efter olyckan: ”Han hade alltid ett leende på läpparna”

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.