Tvåbarnspappan Ahmadreza Djalali har nu varit fängslad i fyra år.
Han greps i april 2016 av iransk polis när han var på en föreläsningsresa i sitt ursprungliga hemland.
Ahmadreza Djalalis fru Vida Mehrannia berättar att hon inte hade talat med sin man på flera veckor. Men på tisdagsmorgonen ringde han. Samtalet kan vara hans sista.
Beskedet var att han skulle flyttas till isolering på ett annat fängelse och att dödsstraffet ska verkställas ”inom kort”.
– De har informerat honom om att de ska föra honom så fort som möjligt till ett annat fängelse och dödsstraff, säger Vida Mehrannia.
Hon har försökt få kontakt med Utrikesdepartementet och Ann Linde under tisdagen, men utan resultat. Hon är förtvivlad.
– Jag vet inte. Jag kan inte beskriva det.
”Kan inte beskriva det”
Den kristdemokratiska riksdagsledamoten Lars Adaktusson har engagerat sig i fallet och han är mycket kritisk till Sveriges hantering av Ahmadreza Djalali.
– UD har gått från att kräva hans frigivning till att tala om att dödsstraffet inte ska verkställas. Och det där är ju en signal som är väldigt märklig. En person är ju oskyldig fram till att motsatsen har bevisats och han har ju inte fått chansen att lägga fram sin sak i en opartisk och rättssäker rättegång.
Utrikesdepartementet uppger att de tagit del av information om att dödsstraffet kan vara nära förestående.
– Vi känner till uppgifterna och agerar skyndsamt, det är det enda jag kan säga i nuläget, säger Julia Eriksson Pogorzelska, pressekreterare på UD.
Ann Linde: Sverige fördömer dödsstraff
Utrikesminister Ann Linde har under eftermiddagen uttalat sig om Ahmadreza Djalalis fall via sin Twitter.
”Mot bakgrund av uppgifter om att Iran eventuellt planerat att verkställa dödstraff mot den svenske medborgaren Djalali har jag i dag pratat med Irans utrikesminister Zarif. Sverige fördömer dödsstraff och verkar för att domen mot Djalali inte ska verkställas”, skriver hon.
Ole Petter Ottersen, rektor vid KI, säger i en kommentar till TT:
– Det här är på alla nivåer ett extremt övergrepp, inte bara mot en enskild forskare utan mot hela det akademiska samhället, säger Ole Petter Ottersen.
