Mannen och flickans familj har känt varandra länge och de umgicks under flera år frekvent i den skånska kommun där de båda bodde. När mannens relation med sin dåvarande sambo tog slut inledde han, vad han kallar, ”en relation” med flickan som då var i 10-årsåldern. Enligt polisens utredning har de båda uppgett att de ”blev tillsammans” i november 2016 och att de två betraktade den 10 mars 2018 som sin förlovningsdag.
Flickan har också hon i förhör med polisen berättat att hon och den nästan 30 år äldre mannen hade ”en relation”, att de tittade på tv och åkte på utflykter. Men också att hon utsattes för sexuella övergrepp. I förhör har flickan berättat ingående om de övergrepp mannen ska ha utsatt henne för, övergrepp som delvis präglades av grovt våld och förnedring. Sammanlagt handlade det, enligt polisutredningen, om hundratals grova våldtäkter.
Dömdes för våldtäkt
Mannen dömdes också i tingsrätten till tolv års fängelse för grov våldtäkt mot barn – för att vid över 800 tillfällen under flera år ha våldtagit flickan.
I förhör hade mannen då nekat och berättat att de två hade vad han kallade en ”relation” men att de inte hade en sexuell relation förrän efter flickans 15-årsdag.
Domen överklagades.
Hovrätten gjorde en helt annan bedömning än tingsrätten. Enligt den dom som meddelades i juni 2021 beskriver man förvisso relationen mellan mannen och flickan som ”en olämplig samt alltför nära och osund relation, vilket mannen som den vuxne i sammanhanget borde ha förhindrat”.
Men hovrätten bedömer flickan som icke trovärdig. Hennes berättelse är, skriver rätten i sin dom, ”oklar” och ”svepande” och saknar detaljer. Bland annat gör hovrätten bedömningen att det sänker trovärdigheten att flickan inte tydligare kunnat placera de misstänkta våldtäkterna kronologiskt och att hon i vissa avseenden ändrat sin berättelse över tid.
Man bedömde även att övrig bevisning, teknisk sådan och uppgifter från vittnen, inte var stark nog för att ge stöd till flickans berättelse.
Oenig hovrätt
Hovrätten friade därför mannen från misstankarna om att ha genomfört några sexuella handlingar med flickan innan hon fyllde 15 år.
Men rätten var oenig: två av fem som deltog i avgörandet var skiljaktiga i sin bedömning och ville att mannen skulle fällas för flera fall av grov våldtäkt mot barn.
– Två av fem var skiljaktiga och ville fälla. Det var en dom där vi i detalj redogjorde för den bevisvärdering vi gjort, säger hovrättsrådet Ulrika Ohlsson som var en av de tre som ville fria mannen.
De två som ville fälla mannen konstaterar att flickans berättelse förvisso i vissa avseenden varit mer detaljerad och i andra mer allmänt hållen. Men, konstaterar de två i den skriftliga domen, det går inte att ställa samma krav på ett barns berättelse som på en vuxen persons berättelse: ”avsaknad av detaljer kan inte utan vidare leda till slutsatsen att målsäganden inte är trovärdig”.
– Det finns vissa kriterier som man brukar använda vid bedömningen av förhörspersoners berättelser, bland annat tydlighet och detaljrikedom. Dessa kriterier kan man behöva använda på ett annat sätt när det rör sig om ett barn. I vår skiljaktiga mening skrev vi att man inte alltid kan bedöma ett barns berättelse på samma sätt som en vuxens, säger tf. hovrättsassessorn Višnja Raguž, som var en av de som ville fälla mannen.
De två som ville fälla mannen även i hovrätten bedömde även att det fanns viss övrig bevisning som gav stöd åt flickans berättelse, bland annat vittnesuppgifter, teknisk bevisning och fynd i de inblandades telefoner.
Trots invändningarna friades alltså mannen av hovrätten och försattes på fri fot.
Utsatts för lidande
Nu har mannen krävt skadestånd för den tid, sammanlagt åtta månader, han suttit frihetsberövad. Justitiekanslern har beslutat att mannen ska få sammanlagt 230 368 kronor, där 135 000 kronor är ersättning för det lidande mannen utstått under sin tid som häktad. Den summan har dock sänkts från att ursprungligen vara 270 000 kronor. Orsaken, enligt justitiekansler Mari Heidenborg, är att mannen själv försatt sig i en situation där han riskerar att granskas som misstänkt för brott när han inledde ”en relation” med flickan i 10-årsåldern.
– Han riskerar då att bli misstänkt för allvarlig brottslighet. Samtidigt har han inte dömts för något brott. Men har själv satt sig i en situation där han riskerar att bli misstänkt. Det är därför vi jämkar beloppet, men grunden är att han ska ha ersättning.
Kvällsposten/Expressen har varit i kontakt med mannens advokat Rickard Sjöström som inte vill kommentera ärendet.
Så bestäms skadeståndet:
En person som utreds för allvarlig brottslighet sitter ofta frihetsberövad, för att förhindra att utredningen påverkas, att den misstänkte avviker eller för att förhindra fortsatt brottslighet. I de fall där en person frias från brottsmisstankarna i en rättegång, och därmed suttit frihetsberövad oskyldig, kan personen få sin rätt till skadestånd för den tiden prövad och därmed få ersättning för till exempel förlorad arbetsinkomst och lidande.
När en begäran av skadestånd kommer in inhämtas yttrande från berörda myndigheter, oftast en åklagarkammare. Sedan bereds ärendet av en handläggare. Själva beslutet fattas av en byråchef eller justitiekanslern själv.
Flera principer styr storleken på skadeståndet:
• Den sökandes ålder – lägre ålder anses vålla större lidande.
• Brottslighetens allvar – lidandet anses ha varit större om brottsligheten du sitter för är allvarlig.
• Särskilt påfrestande omständigheter – som exempelvis att den frihetsberövade har varit ålagd restriktioner under en längre tid eller andra omständigheter, som att personen har haft dålig psykisk hälsa under frihetsberövandet”.
Själva summan beräknas från schabloner, där ersättningen är något större i inledningsfasen av ett frihetsberövande, för att sedan avta och sedan öka något igen om frihetsberövandet pågått väldigt länge.
Källa: Freja Dalianis, jurist på justitiekanslern.
