I programmet "Medietiden" (SVT1 i kväll 22.00) träffas Betlehem Isaak och Martin Schibbye för första gången.
Han har en del gemensamt med hennes pappa.
- Det finns en beröringspunkt, jag är också journalist och har suttit fängslad på grund av mitt jobb.
- Men jag satt bara 400 dagar och kan inte jämföra det med Dawit som suttit över 4 000 dagar, säger Schibbye.
Fördes bort till förhör
Betlehem var bara sju år när hennes pappa försvann. Hon minns att familjen satt och åt frukost tillsammans i Eritrea när det knackade på dörren.
- Jag öppnar och min mamma ber männen stiga på. Sedan äter vi frukost tillsammans och de har en konversation. Till sist säger de att pappa måste följa med på ett förhör. Nu har han varit borta i elva år, förklarar dottern i tv-programmet.
En nagel i ögat på regimen
Dawit Isaak var en nagel i ögat på regimen. Efter många år i Sverige hade han återvänt till Eritrea för att jobba som journalist. Han var kritisk mot staten och krävde demokratiska reformer.
Den sista kända bilden av honom är när han själv blir intervjuad i eritreansk stats-tv. Familjen har inte hört från honom sedan 2005. Då var Dawits hälsa vacklande.
Situationen har format Betlehem Isaak som person, medger hon.
- Att man inte ska slösa bort sitt liv. Vi kan ju faktiskt dö närsomhelst, eller försvinna som pappa gjort.
Betlehem bor med sin mamma och tvillingbror I Göteborg. Hon drömmer om att bli journalist och har bland annat praktiserat på GT:s redaktion. Och drömreportaget är att intervjua talibaner i Afghanistan.
- Inte för att jag gillar talibaner, men jag vill veta hur de tänker.
Är lik sin far
Många säger att hon är lik sin far och han finns alltid i hennes tankar.
- Han borde kanske ha spenderat mer tid med oss, familjen. Vi borde ha kommit först. Men han ville ju så mycket.
Martin Schibbye poängterar att det är viktigt att känna stolthet i stället för sorg.
- Dawit Isaak har gjort något bra, men han har fått betala ett högt pris för det.
