Forserum kämpar mot hatet i samhället

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
Arrangörerna av gårdagkvällens fackeltåg mot rasism i Forserum hade hoppats på 200 deltagare - antalet blev nästan det dubbla.
Foto: Nils Petter Nilsson
"ÅK HEM!" ropar en ung kille åt somalierna strax efter manifestationen. Polisen uppmanar honom att gå hem, och griper honom när han vägrar.
Foto: Nils Petter Nilsson
Flera gånger har somaliska föreningen fått sina fönster krossade.
Foto: Nils Petter Nilsson
"Här finns ingen rasism", säger flera Forserumsbor på torget. Gösta Ekedahl klappar Rune Wärns hund Wilma. Alvar Gustafsson och Lena Sandström sitter bredvid.
Foto: Nils Petter Nilsson

FORSERUM. Bilister som vevar ner rutan och ropar jävla neger. En tonåring som oprovocerat misshandlar en svensksomalisk busschaufför. Krossade rutor hos somaliska föreningen.

Just denna sommar händer det i lilla småländska Forserum.

Men det kunde vara på många platser i Sverige. Avskyn mot somaliska invandrare är utbredd. På nätet applåderar rasister förföljelsen i Forserum.

Men det finns motkrafter. Sent igår kväll tågade över 300 Forserumsbor med facklor för att visa att somalier och andra invandrare är välkomna i deras lilla by.

- Ja. Jag tycker somalierna är äckliga. De luktar illa och beter sig konstigt. Det känns som om de försöker ta över här.

Han är sjutton år och förbannad. Sitter med sammanbitna käkar vid fontänen på torget.

Han pekas ut som en av de unga killar som trakasserat svensksomalier i Forserum. Nu är han arg på politikerna, på medierna, på pastorerna i kyrkan som han tycker "skyddar somalierna" och "lägger all skuld på oss svenskar".

- Visst, jag har hört att någon slog till en somalier. Ett tag pekades jag ut. Polisen förhörde mig. Men det var inte jag. Nog har jag gjort dumheter i mina dagar. Men inte det.

Somalierna är de verkliga bovarna i Forserum, menar 17-åringen. Ofta knuffar de honom på gatan, säger han. En gång blev han hotad med kniv. Och när somalier bott i en lägenhet "luktar det apa" efteråt.

- Jag gillar dem inte. Måste de bo sex stycken i en enrumslägenhet? Det är ju äckligt.

Han hyllar Facebookgruppen "Nej till somalier i Forserum" och säger att han gärna vill ha sitt namn och sitt ansikte i tidningen.

Du är bara sjutton, svarar jag, du säger saker som upprör många, det känns inte rätt. Jag ber att få prata med hans mamma eller pappa.

Efter ett tag ringer pappan upp. Christer heter han. Född och uppvuxen i Forserum.

Christer säger:

- Innan somalierna kom hit var det lugnt i Forserum. De borde vara färre. Max trettio.

47-årige Mohamed Diriye är trött och hungrig när han kör sin bil de 25 kilometerna från jobbet i Jönköping hem till Forserum.

I snart två år har han kört stadsbuss i Jönköping. Han trivs. Men de sena kvällspassen kan vara slitsamma.

Det är fredagen den 3 augusti och klockan är snart 22 när han rullar in i Forserum. Han har bott här i fyra år.

Det är ramadan, muslimernas fastemånad. Solen har gått ner och Mohamed ser fram emot att bryta fastan tillsammans med sin vän Abdullahi Abdi, som väntar i somaliska föreningens lokal mitt i Forserum. Granne med föreningens lokal ligger Pizzeria Florens. Forserums enda restaurang.

Forserum har runt 2 000 invånare.

"Det händer inget här", säger ortsborna. "Fast pizzerian finns ju", påminner någon.

Pizzerian. Där finns mat, öl och vin. Jack Vegas-automater. Ett biljardbord. Och människor att umgås med.

När Mohamed Diriye svänger in för att parkera bilen utanför somaliska föreningens lokal ser han fredagsgänget röka utanför pizzerian.

Plötsligt kliver några unga killar ut i vägen, framför Mohameds motorhuv.

- Stick härifrån! Åk hem till ditt land! Du ska fan inte parkera här!

 Texten fortsätter på nästa sida 

 Fortsättning från föregående sida 

Mohamed sitter kvar. Som busschaufför i Jönköping på helgkvällar har han blivit van vid att hantera stökiga ungdomar. En gång tvingades han ringa polisen när 150 ungdomar trängde sig in och flera tände cigarretter inne i bussen.

Men nu är han i Forserum. Lilla, lugna Forserum.

Ungdomarna kallar honom neger. Mohamed blir inte förvånad. Det har varit en del trakasserier mot svensksomalierna i Forserum och under sommaren har förföljelsen stegrats.

Mohameds vänner har berättat om saker som kastas på rutorna på nätterna, om bilar som saktat in och vevat ner rutan, om människor som ropat att de ska "åka hem".

Hem?

Det är sex år sedan som Mohamed flydde krigets Mogadishu med sin familj. Sönderbombade, laglösa Mogadishu, där beväpnade gäng terroriserade befolkningen.

Nu står några svenska tonåringar och stoppar Mohameds bil i hans nya hemort, Forserum, och Mohamed känner sig mest trött. Till slut ger han upp. Han backar bort, kör runt kvarteret och parkerar. Går in bakvägen i somaliska föreningens lokal.

När han går ut på gatan står killarna kvar. En av dem går rakt fram till Mohamed och slår en knytnäve i ansiktet på honom, på vänstra kinden nära örat. Sedan går han tillbaka till sitt gäng som står några meter bort.

De skrattar.

Medan Mohameds kind svullnar upp och blodet börjar rinna i munnen tänker han att killen som slog honom inte verkar rädd eller skärrad. Han står kvar. Pratar. Skrattar.

Han slog mig för att visa att han kan göra vad som helst, tänker Mohamed.

Somalierna började komma till Forserum 2008. Nässjö kommun har ett avtal om flyktingmottagande med Migrationsverket. I Forserum vill de flesta bo i hus. En hel del lägenheter stod tomma.

Som mest, för ett drygt år sedan, bodde 161 människor med somaliskt ursprung i Forserum.

64 bor kvar i dag.

De flesta som flyttat har lyckats få lägenhet i större orter, som Jönköping eller Nässjö.

Det vore fel att säga att enbart trakasserier drivit somalierna från Forserum. Många somalier är noga med att berätta om den värme och vänlighet de möter från majoriteten av Forserumsborna. De flesta som flyttat har gjort det av andra skäl.

Men det vore också fel att säga att trakasserierna och rasismen inte spelar någon roll.

Det som hände Mohamed Diriye är ingen isolerad händelse. Under de två dagar vi tillbringar på orten stöter vi hela tiden på Forserumsbor som drabbats.

Som höggravida 28-åriga Bulsho Abdulaahi Mohamed, som i våras satt på tåget till Nässjö för att träffa barnmorskan.

- Mitt emot mig satt en kille som plötsligt samlade upp grus från golvet som han kastade i mitt ansikte, berättar hon.

Eller somaliska föreningens ordförande Abdullahi Abdi, som häromveckan fick en sten kastad efter sig vid torget.

Eller 21-åriga Simone Idris, som talar på en sjungande norrländsk dialekt efter att ha bott flera år i Skellefteå. Hon berättar om när hon konfronterade ungdomar som kastade sten på hennes lägenhetsfönster.

- Varför kastar ni sten?

Hon fick ett fuckfinger till svar, följt av:

- Flytta härifrån din jävla neger!

Sedan spottade en kille rakt i hennes ansikte.

På torget sitter ett gäng pensionärer och suckar över uppståndelsen i riksmedia.

- Det är så orättvist. Vi har inte gjort oss förtjänta av det här.

Rune Wärn klappar sin hund Wilma.

- Sist Forserum blev känt var det ju för att skolan vann den där tävlingen i tv.

I bibliotekets skyltfönster sitter tidningsklipp som påminner om bragden Rune Wärn syftar på: "Grattis Rosenlundskolan klass 6 - Nationell vinnare i Lilla Aktuellts nyhetstävling!".

- Den här gången är det mer negativt, konstaterar Rune Wärn.

En bil stannar till utanför Coop. Ut kommer en skäggig företagare. Han har hört om kvällens fackeltåg och han är arg som ett bi.

- Jag är inte rasist, men... Fackeltåg! Det har aldrig hållits för någon Forserumsbo.

Är inte somalierna också Forserumsbor?

- Nu märker du ju ord. Gå in på ålderdomshemmet här borta så ska du få träffa människor som byggt upp det här landet. De är rädda! Rädda för att bli flyttade till ett annat boende fem eller tio mil bort, säger företagaren som inte vill uppge sitt namn.

Om ropen om "neger" säger han:

- Om du kommer till mitt företag så hör du nästan dagligen att folk kallas "finnjävel" och så. Det är ju jargong.

De flesta människor tycker att det är obehagligt att höra om rasism eller främlingsfientlighet. Särskilt när den manifesteras på nära håll. En reaktion är ofta att slå ifrån sig, att säga "överdrivet!", "pojkstreck" eller - som ett kommunalråd i Forserum - "det behöver inte vara rasism bara för det är somalier inblandade".

Det är jobbigt att orka se att förföljelsen i Forserum är en del av ett mönster.

Många svenskar ogillar somalier.

När en story som den i Forserum sprids postas genast jubelrop på nätet:

"Bra jobbat av folket i Forserum som driver ut de jävla parasitasen som aldrig kommer att göra någon nytta i Europa. Nästa steg är att gå över till att byta ut sten mot automatkarbiner och granatkastare", skriver signaturen Lacerda på internetforumet Flashback.

"Spottar efter de pingvinliknande, snedtandade jävla patraskfolket", skriver SweKaos.

"Det enda som kan rädda oss svenskar är att somalier och araber känner rädsla och otrygghet och därmed reser någon annanstans", skriver Käpps.

"Mer än rätt att bidragsparasiterna får smaka på folkets vrede. Dessa negrer ifrån Afrikas horn förtjänar ett nackskott", skriver Messial.

För ett drygt år sedan skrev jag om rasism i den skånska orten Tomelilla. Jag träffade småbarnsmamman Malyum Salah Hashi, en flykting från Somalia som under över ett års tid förföljts av ungdomar.

- Ta av dig din gardin! ropade ungdomarna som blev allt mer djärva i sina angrepp. Både Malyum och hennes dotter träffades av stenar.

Det är svårt att glömma de samtal och mail som jag fick efter publiceringen av reportaget om förföljelsen i Tomelilla. Flera läsare var arga - på Malyum Salah Hashi.

Vem trodde hon att hon var, som gick omkring i en skånsk by klädd i en fladdrande slöja? Sånt gillar inte Tomelillaborna, fick jag höra.

En farbror ringde, presenterade sig med namn och skrockade över stenkastningen mot Malyum Salah Hashi och hennes barn.

Han önskade att förföljelsen skulle fortsätta.

När mörkret faller över Forserum tänds facklorna.

Arrangörerna hade hoppats på 200 deltagare.

Det blir fler. Mellan 300 och 400.

Nässjös kommunstyrelseordförande Bo Zander, S, säger att de flesta Forserumsbor har "stora och varma hjärtan", men att det inte går att blunda för rasismen som finns här.

Bland facklorna står även Daniel Stråle, en engagerad Forserumsbo som känner många somalier. Kvällen före bjöd han hem oss på te för att berätta att Forserum är ett tolerant samhälle.

- Ett litet gäng förstör för alla, sade han över teet.

Nu står han bland de hundratals brinnande facklorna och ler.

- Nu vill vi sätta punkt för det här.

Men punkten blir inte så definitiv.

För medan Björn Afzelius och John Lennons sånger om fred strömmar från kyrkans högtalare blir det stökigt utanför pizzeria Florens. En kille mumlar om "negerälskare". En annan ropar "åk hem!" utanför somaliska föreningens lokal och blir inplockad av polisen för störande av allmän ordning.

Sjuttonåringen från början av det här reportaget, han som tycker att somalier är äckliga, dömer ut manifestationen som "sjuk".

Mohamed Diriye då? Busschauffören som blev misshandlad utanför pizzerian. Var är han?

Han har kört in till Jönköping för att arbeta ett kvällspass.

Kinden ömmar fortfarande.

Men det gör inte längre ont när han vrider om den stora bussratten, som det gjorde dagarna efter misshandeln.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.