Per Olov ”P O” Enquist var en av Sveriges mest framgångsrika kulturarbetare, och författare. Han skrev böcker, pjäser, essäer, krönikor och manus för film och tv.
P O Enquist avled i går, lördag, efter en tids sjukdom, bekräftar familjen för flera medier.
Sonen Mats Enquist avböjer på söndagsmorgonen att kommentera eftersom han vill fokusera på familjen i den svåra stunden. Mats Enquist hänvisar till den korta hyllning han lagt ut på sitt Twitterkonto på söndagen.
”Du fattas mig oändligt...Vila i frid pappa...”
https://twitter.com/matsenquist/status/1254310309264842752PO Enquist föddes 1934 i Hjoggböle, en by i norra Västerbotten, gick i skola i Bureå och tog studenten i Umeå. Fadern dog när han var sex månader och modern, som var lärarinna vid folkskolan, starkt troende och frikyrklig, uppfostrade honom ensam. Läsningen spelade en central roll tidigt i hans liv, men som ung var han även en lovande friidrottare och hoppade 1.97 i höjd.
Studierna tog honom vidare till Uppsala, där han under en tid bodde tillsammans med författaren, filosofen och Expressen-medarbetaren Lars Gustafsson. Studierna resulterade i en licentiatavhandling om novellförfattaren Thorsten Jonsson.
Under tiden hade han debuterat som författare på Norstedts med romanen ”Kristallögat” (1961) och fått stort publikt genomslag med ”Magnetisörens femte vinter” (1964), så småningom översatt till 26 språk. Internationellt genombrott fick han med ”Legionärerna” (1968), den stora dokumentärromanen om den svenska baltutlämningen efter andra världskrigets slut.
Expressenprofilen
Samtidigt etablerade han sig som litteraturkritiker och kulturjournalist. Först på Uppsala Nya tidning, sedan Svenska Dagbladet, och därefter Expressen under Bo Strömstedt, som han blev trogen i mer än ett halvt sekel.
P O Enquist hade en bakgrund i väckelserörelsen, och har själv talat om sin ”halvt dolda liberala tillhörighet”. Under 60- och 70-talets debatter blir hans inställning dock snarast kulturradikal, vilket ledde till en lång brevkorrespondens med Olof Palme. Palme, då utbildningsminister, bad honom även sitta med som ledamot i det nya initiativet Kulturrådet, som utformade det första omfattande förslaget till en statlig kulturpolitik.
På 70-talet fick han sitt dramatiska genombrott med debutpjäsen ”Tribadernas natt” (1975) och kom som dramatiker att samarbeta med bland annat Anders Ehnmark och Ingmar Bergman. Några av hans mest kända pjäser är ”Till Fedra” (1980) och ”I lodjurets timma” (1988). Han skrev även tv-serien ”August Strindberg. Ett liv”, baserad på biografin ”Strindberg – ett liv” som gavs ut 1984.
Mångfaldigt prisbelönad
Få svenska författare har nått en lika stor publik som Enquist. Han är flitigt översatt framför allt i Tyskland och Frankrike och har tilldelats flera betydelsefulla litteraturpriser, bland annat Nordiska rådets litteraturpris (1969), De Nios Stora Pris (1994), Augustpriset (1999 och 2008), Litteris et Artibus (2000), Nelly Sachspriset (2003), Österrikiska statens pris för europeisk litteratur (2009) och Svenska Akademiens nordiska pris (2010). 2011 blev han hedersdoktor vid Uppsala universitets medicinska fakultet.
Under slutet av sitt liv hämmade en stroke hans ork och kapacitet att deltaga i kulturliv och debatt.
Hans sista roman blev ”Liknelseboken” (2013). Den avslutar ett författarskap som sträcker sig från det avancerat experimentella i ”Hess” (1966”), via dokumentärberättande och historiska romaner som ”Musikanternas uttåg” (1978) och ”Lewis resa” (2001), till det fantasifyllt poetiska i ”Nedstörtad ängel” (1985) och ”Kapten Nemos bibliotek” (1991).
Med stor konstnärlig sinnrikhet har han utforskat det intellektuella samtal som definierar vår tid: gränserna mellan fantasi, verklighet, fakta och fiktion.
P O Enquist sörjs närmast av hustrun Gunilla Thorgren, två barn och tre bonusbarn.
