Det är tidigt på morgonen i Algeciras. Om några timmar kommer solstolarna att vecklas ut på stranden. Men nu pågår något helt annat i den spanska hamnstaden. En polisbuss från Guardia civil har precis stannat till vid det provisoriska flyktinglägret vid hamnen och lämnat av 24 personer som plockades upp av kustbevakningen under natten.
Utanför ingången står 25-åriga Fanta Keita och samlar ihop sina tillhörigheter i några plastkassar. Hon är sömndrucken. I natt har det inte blivit särskilt mycket sömn.
– Vi vill inte vara inne i lägret, det är för mycket alkohol och knark där, så vi har sovit här i natt, säger hon och pekar en bit bort där vännerna Dumbia Naminata, 29, och Fofana Couba, 21 står och viker ihop var sin filt.
De är alla från Elfenbenskusten men de har varit i Spanien olika länge. Fanta har varit här längst. Hon kom hit för 25 dagar sedan i en liten gummibåt som inte var mer än två meter på längden, berättar hon.
– Resan var väldigt läskig. Vi var tolv personer i båten och den började tidigt ta in vatten.
LÄS MER: Strandsatta migranterna har anlänt till Spanien
8 900 migranter till södra Andalusien
Fler migranter och flyktingar väntas komma i dagarna. I juni vägrade Italien att ta emot båten Aquarius som räddat 630 personer på havet. Landets nya koalitionsregering, där det främlingsfientliga partiet Lega ingår, hade precis tagit beslutet om att gränsen till Medelhavet skulle stängas. Även Malta gav kalla handen och den 17 juni anlade skeppet i stället i Valencia i östra Spanien.
Den nytillträdda socialistregeringen lovade gratis sjukvård till samtliga ombord och att alla asylskäl skulle granskas. Månaden efteråt kom 8 900 migranter till området i södra Andalusien, enligt Röda korset.
– Regeringen säger att det var förväntat att flyktingströmmarna skulle vara så här höga och att Aquarius inte har med saken att göra, men om du frågar mig så är det klart att det har påverkat. De har tv-apparater i de där länderna och följer rapporteringen noga, säger fotografen Andres Carrasco Ragel.
Han arbetar för den spanska nyhetsbyrån EFE och har tagit sig till lägret för att fota förberedelserna inför morgondagen. Då förväntas nämligen ett skepp från hjälporganisationen ”Open Arms” lägga till här i Algeciras. Ombord är 87 migranter som räddats utanför Libyens kust.
LÄS MER: Eva, 54, hjälper flyktingar i Grekland
Borgmästaren: "Nya Lampedusa"
I medierna beskrivs området, som ligger bara kilometer bort från den spanska solkusten, för "Den nya porten till Europa". Många söker sig norrut via populära svenska semesterorter. Den kraftiga ökningen av flyktingar som kommit hit på kort tid har blivit en stor nyhet i Spanien och även i resten av världen.
Borgmästaren i Algeciras har vädjat om hjälp från övriga EU och han har kallat staden för "Nya Lampedusa".
– Det här är inte ett fall som Algeciras borgmästare kan lösa och inte heller det spanska inrikesministeriet. Det här är en fråga för hela EU, har han bland annat sagt till El Mundo.
Den spanska kustbevakningen har i år räddat 23 000 personer på väg över Medelhavet från Afrika. Det är inte ovanligt att larmsamtal kommer in från smugglarna i Marocko där de anger varifrån de fullastade gummibåtarna gett sig av.
– De vet att den spanska kustbevakningen kommer att rädda dem, så de skickar exakta gps-positioner, säger Andres Carrasco Ragel.
"Man lever i en skyddad värld här"
En kort promenad bort från hamnen i Algeciras ligger baren ”Los cristales” som enligt skylten utanför, specialiserar sig på sniglar. Bakom disken står Jose Antonio, 20, och torkar de nydiskade ölglasen med en trasa.
– Om de vill komma hit så tycker jag att de ska få göra det. Men samtidigt så är det ju så att ju mer pengar man ger i stöd till utlänningar, desto mindre har man kvar att hjälpa spanjorerna med. Det finns många spanjorer som har det svårt, säger han.
Tar man bilen 50 minuter norrut så kommer man till Marbella på den spanska solkusten. Semesterparadiset lockar varje år tusentals svenskar som är på jakt efter sol, bad eller golf. Här pratar man inte om att 146 personer har dött i år på vägen mellan Marocko och den spanska sydkusten.
– Man lever i en jävligt skyddad värld här, säger en Spaniensvensk när hon beskriver badorten.
Tobias Ekberg, 28, från Helsingborg, har precis badat och går nu i bar överkropp på strandpromenaden. Han har varit här i snart tre veckor och inte sett ett spår av det som utspelar sig sju mil söderut.
– Jag är här på semester och solar och badar och njuter av livet. Jag har inte påverkats alls av det där, säger han.
Han är på jakt efter en lunchrestaurang, men hans sällskap gillar inte det han ser.
– Det är för mycket folk här, vi går vidare.
Har inte hört talas om gummibåtarna
Vid strandserveringen som ratas ligger Pernilla, 47, under en parasol och kopplar av. En servitör tar emot och levererar beställningar med svalkande drycker till gästerna runtomkring. Inte heller hon har hört talas om gummibåtarna på medelhavet som varje dag plockas upp av kustbevakningen.
– Jag är en sån som kopplar bort omvärlden på semestern, säger hon. Jag hade ingen aning om att det kommit så många. Jag tror att det hade varit annorlunda om man hade sett några migranter men det har vi inte gjort. Bränderna i Sverige var en jättegrej när vi kom hit men nu har jag helt kopplat bort det också.
"Det är en väldig kontrast"
Jonas Tevik, 40, från Trondheim semestrar i Tarifa. Han blickar ut över Atlanten samtidigt som resten av familjen tar bilder i det perfekta ljuset på stranden. Han har inte sett några migranter, men han har läst om dem i tidningen.
– Det är en väldig kontrast. Vi är här och har badat i både Medelhavet och Atlanten med bara tio minuters mellanrum. Vi lever i överflöd med god mat och dryck och de är här i nöd. Jag har inte sett någon gummibåt från Afrika men hade jag gjort det så hade jag så klart fått mig än ännu större tankeställare.
