Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Flyende kvinnorna om skräcken: 80 piskrapp

Deras män kidnappades i al-Raqqah – terrorgruppen IS huvudfäste. Då tog Samira Abboud och Evin Mousas sina barn och flydde till Kobane. Men efter ett par veckor hann skräcken ifatt dem – och de tvingades fly igen.
Foto: Kassem Hamadé
På plats i Turkiet vittnar de nu om hur livet är i terrororganisationen IS:s "kalifat". "Vi kvinnor fick inte ens visa våra ögon, utan tvingades ha heltäckande slöja. Annars bestraffades vi med 80 piskrapp", säger Samira Abboud.
Foto: EPA TT
Barnen frågar ständigt efter sina fäder. I början ljög Evin och Samira och sa att de hade rest utomlands och skulle komma tillbaka. Men efter ett tag gick det inte att ljuga längre.
Foto: Kassem Hamadé
Kobane var en harmonisk stad – fram till för drygt tre veckor sedan. Då stormade och omringade IS-terroristerna staden och än i dag utkämpas slaget om Kobane.
Foto: Sedat Suna / Epa / TT

Deras män kidnappades i al-Raqqah – terrorgruppen IS huvudfäste.

Då tog Samira Abboud och Evin Mousas sina barn och flydde till Kobane.

Men efter ett par veckor hann skräcken ifatt dem – och de tvingades fly igen.

På plats i Turkiet vittnar de nu om hur livet är i terrororganisationens "kalifat".

– Vi kvinnor fick inte ens visa våra ögon, utan tvingades ha heltäckande slöja. Annars bestraffades vi med 80 piskrapp, säger Samira Abboud.

På tvillingflickorna, Evin och Nevins födelsedag gick Samira Abbouds man, jordbruksarkitekten, Ahmad Mesho ut för att köpa tårta.

Det var på kvällen för ett och ett halvt år sedan i al-Raqqah.

– Han kom inte tillbaka. Sedan dess har jag frågat överallt om min man men inte fått besked om var han finns, säger Samira Abboud.

Knappt två veckor efter att Ahmed kidnappades drabbades hans bror Edris av samma öde.

– Två dagar efter att min man kidnappades blev jag väckt av ett samtal mitt på natten. En mansröst sa att han hade sett både min och hennes man på kommunhusets fängelse hos Daesh (IS), säger trebarnsmamman, Evin Mousas.

Mannen som ringde sa till Evin att hennes man hälsar: "glöm inte oss. Vi är fängslade hos Daesh”.

Ljög i början

Barnen frågar ständigt efter sina fäder. I början ljög Evin och Samira och sa att de hade rest utomlands och skulle komma tillbaka. Men efter ett tag gick det inte att ljuga längre.

– Jag ljög och ljög men kunde inte hitta deras pappa. Det går inte att skapa en ny far åt barnen. Jag berättade sanningen, säger Evin.

Trots kidnappningen valde båda familjerna att leva kvar i al-Rraqqah som de beskriver som ”förtryckarnas mörker”.

När IS utropade al-Raqqah till "huvudstad" i sitt "kalifat" spred terroristerna propaganda om ”livet i kalifatet”.

De kallade livet där för paradiset på jorden.

– Folk i al-Raqqah avskydde dem. De stinker, är äckliga och brutala mördare. När de åkte förbi eller gick förbi folks hus spottade man i hemlighet på golvet. De skapade ett terrornäste och hämtade kineser, fransmän, britter, tyskar, amerikaner, tunisier, algerier, libyer, marockaner och en rad andra nationaliteter som terroriserade oss, säger Samira, som har sex barn mellan sex och 14 år gamla.

Egen shariapolis

Hon stannar upp ta ett nytt andetag och andas in sensommarluften. Hon fortsätter att berätta om terroristernas ”kalifat”.

IS skapade en egen shariapolis, egna domstolar och fängelser. De utländska ”jihadisterna” fick högre status än syrierna. De kallades ”al-Muhajireen”, immigranter.

De som kommer från Europa ockuperade de finaste husen i al-Raqqah medan de andra fick bo kollektivt eller i enkla boenden.

Utländska ”jihadister” ansåg att de hade kommit till folk som var obildat i islam och började missionera deras terrortolkning av religionen.

– En dag stoppades jag i en vägspärr när jag åkte taxi. Jag hade heltäckande slöja på mig men visade mina ögon. En tunisier skrek mot mig och jag bestraffades och fick vänta i solen i över en timme. Han hotade med 80 piskrapp nästa gång, säger Samira.

Flera kvinnor utsattes för IS dagliga terrormetoder, berättar kvinnorna.

Hela staden i skräck

Det blev känt i al-Raqqah att kvinnan som var ansvarig för piskrappbataljonen var från Egypten. Hon satte hela staden i skräck. IS använde olika metoder för att skapa inkomstkällor. Rökning var straffbart, alkohol, att inte gå till moskén och brytning mot Ramadanregler var brott belagda med straff.

Hade man pengar kunde man betala av sitt straff, det kostade minst 25 000 syriska pund, motsvarande cirka 1 000 svenska kronor. Annars bestraffades man med piskrapp.

Samiras 14-årige son Joan avbryter henne.

– Berätta om kvinnorna som stenades till döds på torget. Berätta om männen som fick sina huvud avhuggna och hängdes på staket, säger han.

Samira skakar på huvudet sorgset. Hon lägger till:

– Varje gång jag åkte in till al-Raqqah kände jag att jag var på väg in i en mörk tunnel. Jag fick ångest och kände att jag var i helvetets mörker. Vi valde att lämna al-Raqqah, säger Samira.

Kobane var harmoniskt

Kvinnorna stannade i al-Raqqah länge i hopp om att få sina män tillbaka. De gav inte upp hoppet om att hitta sina män men vägrade leva kvar i förtrycket. De flyttade till Kobane vid gränsen till Turkiet. Båda familjerna är kurder och det var naturligt att välja Kobane.

Kobane var en harmonisk stad – fram till för drygt tre veckor sedan.

Då stormade och omringade IS-terroristerna staden och än i dag utkämpas slaget om Kobane.

Samira och Evin flydde nyligen till Turkiet. Nu lever de hos släktingar. Över 20 personer som trängs in i två små rummen och alla delar de på ett utedass.

– Vi förnedras för varje sekund. Allt jag önskar just nu är att få åka tillbaka till mitt hem och hitta min man, säger Evin och tittar ömt på sina barn medan bomberna faller över Kobane några kilometer bort.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.