Teitoi hade drivit sedan i maj, när en haj den 11 september dunkade på skrovet så att han väcktes ur en eftermiddagsslummer.
– Jag tittade upp och såg aktern på ett fiskefartyg.
Hajen simmade därefter iväg, och Teitoi räddades av fiskarkollegorna.
Dramat började i slutet av maj. Toakai Teitoi skulle då med svågern Ielu Falaile köra en femmeters träbåt från Kiribatis huvudstad Tarawa till hemön Maiana. Resan skulle ta två timmar.
Men efter ett stopp för att fiska tog bränslet slut.
– Vi hade mat, men inget att dricka.
Ville ha cigarett
Under den obarmhärtiga solen, och med knappt något drickbart vatten, avled Falaile den 4 juli. Teitoi behöll liket ombord över natten, för att hinna ta farväl.
Knappt hade han hunnit lämpa kroppen överbord följande morgon förrän det räddande ovädret kom – Teitoi kunde fylla flera dunkar med livsviktigt regnvatten. Och fortsätta vänta. Och be.
När han den 11 september drogs upp på fiskefartyget var hans första replik:
– En cigarett.
På söndagen var han på väg hem till Maiana.
– Jag ska aldrig resa med båt igen. Jag tar flyget.
