Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Faty, 15, tvingades bli mamma

Ammar sonen. Faty blev bortgift till en man i 25-årsåldern när hon var 13 år. När maken närmade sig henne blev hon hysterisk. "Jag förstod inte vad han ville, jag var ett barn", säger hon. Graviditeten var det värsta hon varit med om. "Hon var inte färdigväxt, så vi var tvungna att klippa upp henne när hon skulle föda", säger läkaren Mohammed.

MADARI/NIGER. Faty Hassan, 15, ställer sig med barnen.

De fnissar åt oss och våra kameror.

Just då är hon en liten flicka. Minuten innan ammade hon sin son.

Faty är ett av många barn i Niger som tvingas föda barn - långt innan kroppen är redo.

Så kan du hjälpa

Köp Unicef-nålen. Finns på Apotek Hjärtat, Gina Tricot, H&M och Ikea. Den kostar 49 kronor och skyddar tolv barn mot den dödliga sjukdomen polio. Det går också att köpa poliovaccin på unicef.se

Bli världsförälder. Som Världsförälder hos Unicef skänker du 100 kronor varje månad via autogiro. Pengarna går exempelvis till vaccinationer, rent vatten, utbildning och skydd mot våld och sexhandel. sms:a UNICEF till 72 401 eller gå in på unicef.se

Niger

Antal invånare: 16,9 miljoner (prognos för juli 2013).

Andel invånare 0-14 år: 50 procent.

Spädbarnsdödlighet: 90 per 1 000 levandefödda barn (2012).

Mödradödlighet: Sex per 1 000 födslar (2010).

Förväntad livslängd vid födseln: 53,8 år.

Läskunnighet: 28,7 procent (män: 42,9 procent, kvinnor: 15,1 procent).

Antal barn/kvinna: Sju.

Antal invånare med hiv: 61 000 (2009).

BNP/person: 900 dollar (2012).

Konfliktstatus: Ganska lugnt. smärre tvister om gränsdragningar, samarbeten för att motverka al-quaida i regionen.

Huvudproblematik: Niger är ett av världens absolut minst utvecklade länder, enligt FN. Människohandel förekommer. Kvinnors situation är svag, Rädda Barnen utpekade 2012 Niger som det värsta landet i världen att vara mamma. Landet har fått itnernationell kritik för förekomst av trafficking och slavarbete

Källa: The world factbook (CIA), Landguiden (UiP)

Detta gör Unicef i landet

Unicef har en nyckelroll i Niger och jobbar såväl aktivt på fältet som med strukturella förändringar.

En av deras huvudfrågor är barnäktenskap.

Dessutom stöttar de organisationen Dimol som har ett centra för kvinnor som lider av fistula, en vanlig åkomma bland unga kvinnor som blir gravida.

FAKTA

"Har du barn?"

"Nej, tyvärr inte."

"Då kan jag vara din son."

FAKTA

Expressen TV: Raya kämpar mot att bli bortgift

När Faty kommer åkande på en motorcykel till den torftiga hälsokliniken i den lilla byn Mouille i sydöstra Niger, skakar jag skeptiskt på huvudet och tänker: den lilla flickan kan inte ha barn. Hon är för liten och hennes leende för barnsligt.

Men när hon satt sig under det stora trädet som skyddar mot solen och den 45-gradiga torra värmen, lyfter hon på sin stora bubbelgumsrosa sjal och visar sin sex månader gamla son, Isofa.

- Att vara gravid var det värsta jag varit med om. Jag hade föredragit att vänta fem år men det bestämmer inte jag, säger hon med en flickas tunna röst.

Samtidigt som hon pratar vaggar hon Isofa i sitt knä och håller en beskyddande hand på hans bröst. Hon har en mors hand, djupt ärrad av vatten och arbete. Mellan tummen och pekfingret syns stora förhårdnader efter att hon dagligen stött en stor träklubba i en mortel för att få fram mjöl. Kontrasten är förvirrande, men Faty är ett barn som har barn. Precis som många andra unga flickor i Niger.

- Hon var inte färdigväxt, så vi var tvungna att klippa upp henne när hon skulle föda. Det är mycket svåra förlossningar för dessa unga flickor. Faty klarade det lindrigt, säger läkaren Mohammed som går förbi oss.

Faty ryser till.

- Jag var väldigt sjuk under hela graviditeten. Hemskt, säger hon.

Faty berättar att hon blev bortgift till en man i 25-årsåldern när hon var 13 år. Han hade en fru och två barn sedan tidigare. I Niger har många män flera fruar så det var inget hon reagerade på. Men hon hade inte en aning om vad ett giftermål innebar. Allt hon förstod var att hon inte skulle kunna leka med de andra flickorna längre.

- Jag grät i flera dagar efter att min mamma berättat att jag skulle gifta mig. Jag ville fortsätta vara med kompisarna, säger hon.

Efter giftermålet flyttade hon till sin makes hus. När han samma natt närmade sig henne blev hon hysterisk.

- Jag förstod inte vad han ville, jag var ett barn, säger hon.

Medan jag sitter och pratar med Faty under trädet ansluter flicka efter flicka. Ryktet har spridit sig att vi är där och många vill berätta sin historia. På ett par minuter har tio flickor samlats runt oss, alla mellan tolv och 16 år. Alla är gifta. Bara en vill vara gift. Några är gravida. Ingen vill vara gravid. Och de vill absolut inte ha en intim relation med en man, säger de. Alla säger att de försökt vägra, men att det inte går i längden.

I Fatys fall kallades slutligen hennes familj till hennes makes hus.

- De förklarade för mig att alla fruar har sex med sina makar och att något annat är onormalt, säger Faty.

Samma natt genomförde hon sitt första samlag med maken. Ett par månader senare var hon gravid.

- Mitt liv har ändrats mycket. Efter att jag gifte mig kan jag inte leka längre. Nu börjar min dag med att sopa, stöta mjöl, ta hand om barnet och samla ved, säger hon.

Under tiden som vi har pratat har Isofa vaknat och börjat gnälla. Faty drar vant upp sin tröja och börjar amma honom. Vi lämnar dem i fred men när jag en stund senare kikar åt hennes håll ser jag hur Faty längtansfullt tittar bort mot sina fnissande tjejkompisar.

Niger är världens fattigaste land sedan lång tid tillbaka. Dessutom har situationen förvärrats på grund av först den svåra torkan 2010 och senare på grund av krigen i grannländerna Mali, Nigeria och Libyen. Att situationen är svår blir uppenbart när vi träffar flickor som Faty men också när vi åker genom huvudstaden Niamey, och senare till provinsen Maradi i sydöstra delen av landet. Oavsett vart vi åker passerar vi hyddor byggda av pappkartonger och barn i trasiga kläder. När jag frågar taxichauffören om det är flyktingar från kriget i Mali, rycker han på axlarna och svarar:

- Nej, nej det är bara de fattiga från Niger. De bor så. Flyktingarna är i läger.

Texten fortsätter på nästa uppslag

Fortsättning från föregående uppslag

Alla siffror bekräftar vad vi ser. Enligt Unicef lever 59 procent i fattigdom. Vartannat barn lider av kronisk näringsbrist. 34 av 1 000 barn dör under födseln.

En av 20 kvinnor riskerar att dö under graviditeten. I västvärlden är motsvarande siffra en av 8 000, för att göra siffrorna begripliga. Med andra ord kämpar majoriteten av befolkningen för sitt dagliga liv. Men en grupp drabbas mer än de andra: unga flickor. Enligt Unicef gifts 59 procent bort innan de är 15 år. Det innebär i sin tur att många får barn alldeles för tidigt.

- Flickornas bäckenben är inte redo för en förlossning. Ofta dör både mamman och barnet. Dessutom lider ofta flickorna av näringsbrist vilket gör dem exponerade för havandeskapsförgiftning, säger barnmorskan Lamine Assama som vi träffar på en klinik i byn Madarounfa precis på gränsen till Nigeria.

Några minuter senare får vi konsekvenserna svart på vitt.

Medan vi är på kliniken och pratar med andra unga mammor, går Lamine Assama genom sin lista på patienter för att vi ska kunna intervjua några av dem. Hennes finger stannar på Jamila, 14, som kommit in med havandeskapsförgiftning i femte månaden. Hon ber oss vänta i hallen medan hon ringer henne. Efter en stund kommer hon ut.

- Hon är död. Hon dog för en vecka sedan. Behandlingen hjälpte inte, säger hon.

Vi blir förstås tagna av beskedet men för barnmorskan är det inget nytt. Hon vet hur svårt dessa unga mödrar har det.

- Varje dag får vi in någon med havandeskapsförgiftning, det blir vanligare och vanligare.

En ännu vanligare komplikation för dessa unga flickor är fistula.

Fistula är ett stort problem i flera afrikanska länder men är mer eller mindre utrotat i Europa. Enkelt uttryckt innebär det att vävnader går sönder under förlossningen vilket leder till hål i underlivet som kan ge konstant urin- och avföringsläckage.

- Detta drabbar främst två grupper. Dels kvinnor som fött barn efter barn utan att kroppen fått vila, dels unga kvinnor vars bäckenben är för trångt för en förlossning, säger Imorou Nafissatou på organisationen Dimol som finansieras av Unicef.

Dimol driver ett av två fistulacenter i huvudstaden Niamey. Det är trångt, varmt och enkelt men här får kvinnor och flickor behandling, operationer och framför allt terapi för att förstå att de inte gjort något fel eller ska ta på sig skulden. Det finns nämligen lite eller ingen information om fistula och många tror att de är helt ensamma om problemet.

På centret möter vi bland andra femtonåriga Maimouna. Hennes armar är fyllda av armband, håret flätat med pärlor och kinderna tatuerade med prickar som många kvinnor gör från den etniska gruppen fulani.

Mainouna berättar att hon giftes bort i 12-13 årsålder och att hon blev gravid när hon var 13.

- Jag ville inte men min man sa att jag måste vara med honom, säger hon.

Eftersom Maimouna var alldeles för liten för att föda barn och det inte fanns möjlighet till kejsarsnitt i hennes by blev förlossningen en mardröm. Barnet tryckte på och tryckte på, men kom inte ut.

- Jag minns inte så mycket av förlossningen, det var så svårt att jag var helt borta, säger Maimouna.

Det slutade med att barnet dog och att Maimouna fick svår fistula. Hon eller hennes familj visste inte vad det var.

Fistula leder bland annat till att det uppstår starka lukter kring patienten vilket ofta gör att omgivningen tar avstånd från flickorna. Enligt Imorou Nafissatou sätts flickorna ibland i burar eller anklagas för häxeri.

- En del av vårt jobb är att få befolkningen att förstå att fistula är något som vi kan få bort om man jobbar förebyggande, säger hon.

Maimouna hade på flera sätt tur. Hennes man undvek henne efter förlossningen men hennes pappa såg till att hon kom till Dimol för hjälp.

- Jag har varit här i sex månader, säger Maimouna.

Hon berättar att hon varken ville ha barn eller gifta sig. Hon var inte redo för att bli mamma.

- Mitt barn dog. Det var visst en pojke men jag såg honom aldrig.

Hur känns det?

- Jag är glad för det, jag vill inte vara mamma.

Vill du återvända till din man?

- Nej, det vill jag inte. Jag skulle vilja skilja mig, säger Maimouna.

Ett par dagar senare är det dags för Maimouna att åka hem. Vi följer med henne till hennes by Nazei. Hon har redan varit hemma en gång men nu har hon varit tillbaka på Dimol under en period för att få en p-stav inopererad.

- På det sättet kan hon inte bli gravid på tre år, säger Imorou Nafissatou.

När Maimouna sätter sig i bilen är hon mycket allvarlig och ledsen över att behöva säga hej då till sina tjejkompisar på Dimol. När vi efter flera timmar på obefintliga vägar i öknen kommer till hennes by förstår vi varför. Den består av sex halmhyddor, utan varken vatten, el eller jämnåriga kompisar. En bit bort ligger ytterligare några hyddor. Där bor Maimounas man.

- Jag har inte sett honom sen jag blev sjuk. Jag vet inte när jag ska flytta tillbaka, säger hon och drar med sina fingrar i den heta sanden som vi sitter på.

Men det finns ett litet hopp. Hennes pappa säger att han förstått att han gjorde fel som gifte bort henne så tidigt. De yngre systrarna tänker han vänta med att gifta bort tills de är äldre. Den allra yngsta flickan Soear har han till och med satt i skolan.

- Det öppnades en skola här förra året så de andra barnen har inte gått i skolan. Soera är den första flickan som går i skolan i vår familj, säger han stolt.

Eftersom Maimouna redan är bortgift kan inte hon gå i skolan utan måste återvända till sin make.

- Det är han som avgör vad Maimouna ska göra, inte jag. Så är vår kultur, säger pappan.

Trots att Maimounas liv är tufft är hon ändå en av alla som haft tur. Tack vare Dimol har hon fått vård för sin fistula, hon kommer kunna leva normalt och dessutom har hon fått utbildning för att försöka förebygga fistula i sitt område framöver.

- Jag ska prata med andra om vad fistula är och hur man undviker det, säger hon stolt.

Såväl fistula som problemet med barnbrudar går nämligen att motverka med ganska enkla metoder. I första hand handlar det förstås om att undvika att flickorna blir bortgifta när de fortfarande är outvecklade. Det fanns ett lagförslag på att det skulle bli olagligt men det röstades ned i början av året. Unicef och deras lokala partners försöker därför i stället att titta på de sociala strukturerna och vad som behöver förändras. I första hand gäller det att få fler flickor i skolorna för de som studerar blir oftast inte bortgifta. Det är inte heller papporna som är det största problemet utan det är ofta kvinnorna.

Exempelvis möter vi Raya Hachimou, 15, i en skola i Maradi. Hon är 15 år och drömmer om att bli apotekare. Men nu riskerar hon att bli bortgift av sin mamma. Hennes pappa försöker stoppa det genom att ha tagit kontakt med Unicef som i sin tur har tagit kontakt med de sociala myndigheterna som diskuterat problemet med alla parter.

- Jag vill vänta med att gifta mig tills jag gått klart skolan, säger Raya.

Tack vare att Unicef och de sociala myndigheterna lagt sig i har den blivande maken sagt att de kan vänta med giftermålet tills Raya studerat klart. Nu återstår bara att övertala mamman.

Enligt socialarbetaren Saidou Oumaruu, som jobbar för hennes fall är utbildning nyckeln till allting.

- Av någon anledning gifter man inte bort flickor som går i skolan. Därför behöver fler flickor få gå i skolan, säger han.

Arbetet går framåt men det tar tid. Ibland saknas resurser att nå ut med skolor och information. För en del flickor är det redan för sent, trots att de bara är barn.

En av dem är Faty. När hon ammat klart sin son frågar jag henne om hon gått i skolan. Hon skakar ledset på huvudet.

- Om jag hade gått i skolan hade jag inte varit gift. Ingen av flickorna som går i skolan är gifta, säger hon avundsjukt.

Men innan vi lämnar henne säger hon att hon tänker försöka förändra framtiden. Hennes döttrar ska få lov att vara barn.

- När jag får en dotter, då kommer hon gå i skolan. Det är det enda sättet att förhindra att hon gifts bort när hon är barn. Det lovar jag, säger Faty.