Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Färre döda i terrordåd – men rädslan ökar

Här är statistiken som visar att färre har dött i terrordåd i Västeuropa, men rädslan ökar.
Foto: Grafik: Susanne Claesson/Fokus
Vår oro för terrorattacker har kontinuerligt ökat. I höstas var 46 procent av Sveriges befolkning "mycket oroliga" eller "ganska oroliga" för terrorattacker, enligt en undersökning som presenterades i SVT Nyheter. En kraftig orosökning – på bara ett år.
Foto: Yoan Valat / Epa / Tt / EPA TT NYHETSBYRÅN
1988 dog 270 personer i Lockerbieattentatet, när två libyska medborgare på uppdrag av Libyens säkerhetstjänst placerat en bomb på ett flygplan.
Foto: Martin Cleaver / AP

Här är fakta som vänder upp och ner på vår bild av terrorn i Europa.

Antalet döda i terrorattentat i Västeuropa har minskat drastiskt de senaste fyrtio åren. Samtidigt är vi mer rädda än någonsin.

– Vi har helt enkelt en förvrängd bild av vår egen verklighet, säger Robert Egnell, professor vid Försvarshögskolan.

Bomberna small, skotten avlossades, mitt i det vimlande vardagslivet. I en konsertlokal, utanför en fotbollsmatch och vid flera restauranger.

När IS-terroristerna valde ut sina mål i Paris till terrordåden den 13 november förra året hade de ett tydligt mål - att uppfylla själva kärnan av terrorism. Ordet terror kommer nämligen från latinets rädsla eller fruktan.

Och det är precis vad terroristerna i dag har lyckats skapa. För det är lätt att få bilden av att terrorn drabbar Europa mer än någonsin.

Men det är faktiskt precis tvärtom.

"Även jag glömmer"

I magasinet Fokus, vecka 14, presenteras statistik över antalet döda i terrorattentat i Västeuropa de senaste 47 åren. Det visar på en kraftig nedgång de senaste decennierna.

Robert Egnell, professor vid Försvarshögskolan.

Och bilden förvånar många, även de som arbetar med frågan.

– Den här typen av statistik tydliggör saker som även jag glömmer bort ibland, säger Robert Egnell, professor vid Försvarshögskolan.

Men varför upplever vi då stor oro och rädsla? Och vad kan vi göra åt det?

Gamla terrordåd - ökad oro

Under 70- och 80-talet spred organisationer som IRA skräck i Storbritannien, och ETA i Spanien. Två organisationer som kämpade för irländsk respektive baskisk självständighet.

Och 1988 dog 270 personer i Lockerbieattentatet, när två libyska medborgare på uppdrag av Libyens säkerhetstjänst placerat en bomb på ett flygplan.

Terrorattentaten runtom i Västeuropa var många, och hundratals dog varje år.

Sedan den 11 september 2001, då terrorn som vi ser den i dag etablerades, har antalet döda i stället varit få, men attackerna desto mer uppmärksammade.

Vår oro för terrorattacker har kontinuerligt ökat. I höstas var 46 procent av Sveriges befolkning "mycket oroliga" eller "ganska oroliga" för terrorattacker, enligt en undersökning som presenterades i SVT Nyheter. En kraftig orosökning – på bara ett år.

Och i vissa länder i Europa toppar terrorn när folk listar orosfrågor, enligt The Guardian.

Förändrade hot

Egentligen är rädslan ologisk, om vi ser på hur oerhört liten risken är att drabbas – jämfört med saker som vi gör varje dag. Robert Egnell tror att globala, och sociala, medier påverkar, eftersom rapporteringen blir oproportionerligt stor kring terrorn.

– Upplevelsen av hotet förstärks därmed. Det finns en uppmärksammad forskare, Steven Pinker, som pekar på att vi aldrig har haft det så bra i världen som nu, på alla möjliga sätt. Ändå upplever vi att vi lever i den mest osäkra och våldsamma av tider. Vi har helt enkelt en förvrängd bild av vår egen verklighet.

En orsak till det beror dels på att vi inte räknar på sannolikhet för att avgöra rädsla. Dessutom har terrororganisationerna i dag ett annat mål, att sprida rädsla hos en större allmänhet, som de har lyckats med. Det säger Katarina Gospic, läkare och hjärnforskare.

Katarina Gospic, läkare och hjärnforskare.
Foto: Caisa Bromberg / PRESSBILD

– Vi rör oss över hela Europa i dag, för nu har alla råd att resa. Vi har ett helt annat rörelsemönster, vilket gör att vi känner oss hotade på ett annat sätt. När de geografiska och emotionella avstånden minskar blir vi mer känslomässiga, säger hon.

Hon menar också att dagens terrorister varit framgångsrika i sin strategi.

– Det sker attentat med ganska perfekta mellanrum för att folk ska vara rädda. Nu har det skett med ett halvår i taget vilket är ett ganska genomtänkt intervall, för så fort det har lugnat sig så smäller det igen. Ovisshet, när händer det igen, är ett sätt att hålla rädslonivåerna uppe, säger Katarina Gospic.

Skapas en ond cirkel

I Fokus lyfter reportern Johan Anderberg fram Storbritannien och Israel som exempel på att bästa sättet att stoppa terrorn är att ta det lugnt, och att lära sig leva med den.

I Sverige tycker Robert Egnell att myndigheterna har ett ansvar.

– Svenska folket har nog inte varit så rädda som de var i höstas, i samband med hotnivåhöjningen och jakten på en terrormisstänkt, på oerhört länge. Jag har svårt att jämföra det med en annan tidpunkt. Den rädslan ser jag som något oerhört problematiskt, säger han.

Politiker och myndigheter avdramatiserar sällan hot, ifall det ändå skulle hända något. Därför skärps ofta lagar, men lindras sällan. Och därför höjs hotnivåer, men sänks mindre flitigt.

Det blir en ond, rädsloskapande cirkel i längden.

– Kanske bör hotnivåerna vara en intern angelägenhet för våra säkerhetsmyndigheter, i stället för att de är officiella. Rädsla är en känsla som sällan leder till något positivt och när politiska beslut fattas med rädslan som drivkraft blir det ofta fel, säger Robert Egnell.

"Viktigt vara informerad"

Rädslan finns uppenbarligen där. Och den går inte att skaka bort så lätt. Och med många IS-resenärer bedöms också hotet mot Sverige ha blivit allt större.

– Det finns ju ett hot, så man kan inte klandra människor från att hålla sig undan från vissa platser. Men man borde ställa frågan till sig själv: Vill jag begränsa mitt liv eller inte? Sannolikheten att man kommer att dö är fortfarande väldigt låg, men samtidigt förstår jag folk som är rädda, säger Katarina Gospic.

Hur ska vi då hantera rädslan?

– Genom att informera sig själv ytterligare och göra ett aktiv val av hur man vill leva. Känner man att rädslan tar över borde man resonera med sig själv om det. Om man lider bör man söka professionell hjälp.

Det är kanske bara att vänja sig. Oavsett statistik och grafer lär rädslan vara kvar även framöver. Och vissa kommer göra mycket för att fortsätta sprida den. Det är ändå vad terrorn går ut på.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.