Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Familjens farväl till Deniz: ”Fruktansvärt tung tid”

I mars hittades soldaten Deniz Arda död i en nationalpark. Hör Expressens reporter Katrin Krantz om tiden efter elitsoldatens försvinnande.
Deniz Arda försvann från lägenheten på Södermalm i november och hittades i mars i ett otillgängligt skogsområde i Tyresta.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Här försvinner kistan med Deniz Arda från Skogskyrkogården i Stockholm.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Bakom kistan syns signaltrumpeten som precis har blåst en tapto - som signalerar att det är dags för nattvila.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Vänner, kollegor och familj samlades utanför kapellet för att ta farväl av Deniz Arda.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Pappa Yüksel Arda tar farväl av sin yngste son i Heliga korsets kapell på Skogskyrkogården i Stockholm.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Mamma Sükran Arda och pappa Yüksel Arda på minnestunden i Heliga korsets kapell på Skogskyrkogården i Stockholm.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
”Tack till familjen, ni har gett mig en väldigt fin vän och många fina minnen.” Nära vännen Henrik Ehrenfeldt tar farväl av Deniz Arda.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Ett bildspel visade bilder från Deniz Ardas barndom och uppväxt.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Vännen Henrik Ehrenfeldt vek aldrig från storebror Imrens sida under sökandet efter nära vännen Deniz Arda.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Henrik Ehrenfeldt och Carl var nära vänner och före detta kolleger från jägarbataljonen i Arvidsjaur.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Gula solrosor och blå digitalis - de svenska färgerna. Vid kistan står också smågodis, popcorn och Deniz favoritkakor - Nyåkers pepparkakor.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Pappa Arda berättar att han själv reser med urnan med sonens aska från Stockholm till Malmö där Deniz Arda kommer att ligga begravd.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Fyra baskrar - fyra jägarutbildningar.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
1 / 14

En familj som förlorat sin son och lillebror. Nära vänner och kollegor. 

Alla tog farväl av soldaten Deniz Arda en sommardag på Skogskyrkogården i Stockholm till ljudet av fåglar och vinden i de höga tallarna.

Från en signaltrumpet ljöd en tapto - den militära signal som ges när det är dags att vila för natten.

– Deniz är borta för alltid och allt vi har kvar är våra minnen. Vila i frid, käre bror, säger storebror Imren Arda.

Förmiddagen den 12 juni tog familj och vänner farväl av Deniz Arda, elitutbildad soldat som försvann spårlöst i november i år. Efter ett omfattande sökande hittades han död i utkanten av Tyresta Nationalpark i början av mars. 

Pandemin gör att bara familjen och de närmsta vännerna och kollegerna är på plats inne i Heliga Korsets kapell på Skogskyrkoården i Stockholm, som nu tar emot 50 personer. 

Den höj- och sänkbara väggen på kortsidan är öppnad och utanför står ett 40-tal vänner som tar del av ceremonin i det ljusa kapellet. 

Det är en av de vackraste platserna i Stockholm, utsedd till världsarv av Unesco. Ljudet av vinden och fåglarna letar sig in i det öppna, mjukt färgsatta kyrkorummet. Framför kistan ligger en enkel bukett med gula solrosor och blå digitalis.

– Med blod, svett och någon enstaka tår gjorde du en resa från betongen i Malmö, säger storebror Imren när han beskriver broderns beslutsamhet att ta sig an de mest krävande utmaningar.

Militära inslag under minnesstunden

Minnesstunden var privat men hade många av de militära inslag som finns med på en officiell militärbegravning. För familjen känns det värdefullt att dela med sig av ceremonin - det är också ett sätt att dela den med alla som har hjälpt till i sökandet, ett slags tack.

Engagemanget i sökandet efter Deniz Arda var enormt stort och kolleger och vänner inom Försvarsmakten reste från hela landet för att delta. Missing people anordnade flera sökinsatser som frivilliga deltog i och engagemanget från allmänheten var intensivt.

– Mitt liv och min karaktär hade inte varit vad det är i dag utan Deniz, säger barndomsvännen Ante Skara, som beskriver att vännens uppmuntrande blick så många gånger fick honom att fortsätta lite längre, att inte ge upp.

Kistan är draperad i en svensk flagga, på kortsidan ligger den turkiska flaggan i rött och vitt. Två fanbärare flankerar med den svenska flaggan och en med Amfibieregementets förbandsfana i rött, blått och gult. 

En älskad bror, son, vän och kollega. Deniz Arda försvann i november förra året och hittades död i början av mars i Tyresta nationalpark.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
”Att förlora ett barn är att förlora en del av sig själv och världen blir aldrig mer densamma”, sa officiant Theresé Granlund under minnesstunden. Pappa Yüksel och mamma Sükran.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Deniz Ardas barndomsvän från Malmö, Ante Skara. Han var en av de som kom till Stockholm för att delta i sökandet.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Vid ena sidan ligger Deniz fyra baskrar, en för varje jägarutbildning som han genomgått. Framför kistan finns något som påminner om en annan sida av honom. De fysiska och mentala utmaningarna i yrkeslivet är en del av personen, men han var också killen som älskade Nyåkers pepparkakor, lösgodis och popcorn. 

Pappan: ”Fruktansvärt tung tid”

I slutet av minnesstunden spelar en signaltrumpet en tapto - den militära signal som ges på kvällen när det är dags att gå till vila för natten.

– Det kändes fint och passande, säger Carl, en av Deniz vänner från jägarbataljonen i Arvidsjaur. 

Han visar sina manschettknappar med amfibieregementets röda färg och emblem - en hyllning till sin vän Deniz som syns först när han drar upp kavajärmen.

– Det har varit en fruktansvärt tung tid, säger pappa Yüksel Arda efter minnesstunden. 

Henrik Ehrenfeldt bär kistan med sin vän ut från minnesstunden.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Alla har samlats utanför. På en stenbänk står godiset, pepparkakorna, popcornen. En hälsning till alla som anhöriga tagit med för att illustrera livsnjutaren Deniz. Som älskade att baka, att äta och dricka gott med sina vänner och sin familj.

– Han var en bra mensch, säger pappa Yüksel.

Prins Carl-Philip, som är major och anställd som reservofficer vid Amfibieregementet i Berga där Deniz Arda var anställd när han försvann, lämnade en hälsning. Han beklagar sorgen och hälsar att han skulle varit där för att hedra Deniz Arda om omständigheterna hade varit annorlunda.

Hälsningen från artisten Laleh

Även artisten Laleh skickade en hälsning: ”Jag känner mig ärad att ni tillsammans har delat min musik här i dag”.

Storebror Imren tog under hela uppväxten ansvar för Deniz, stöttade, hjälpte med läxor, lagade mat. Som vuxna blev de nära vänner, reste tillsammans på dykresor. Några rader ur sången ”En stund på jorden” av Laleh får symbolisera brödernas gemenskap:

”Jag vann över bergen

Jag delade på havet

Jag var den starkaste av oss

Men den svagaste ändå

Jag fick hålla dig i handen”

Omgivna och stöttade av sin närmaste står mamma Sükran och pappa Yüksel Arda och ser den vita bilen med sonens kista köra ut från kyrkogården. 

Så här rapporterade Expressen när det stod klart att Deniz Arda hittats död.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.