Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Familjen skulle befrias från IS – det blev hans livs värsta dag

Nioåriga Yousif Yasser som splitterskadats. Foto: Magda gad
En kropp bärs bort i Mosul.Foto: Felipe Dana / AP TT / NTB SCANPIX
Magda Gad rapporterar från ett sjukhus om offren för krigets Mosul.

Shukr Younes och hans familj skulle befrias från IS.

Det blev den värsta dagen i hans liv.

Han önskar att han dog.

Det brukar sägas att i valet mellan krig och kärlek väljer man alltid kärlek. Men Shukr Younes fick inte välja. Däremot gjorde han ett val för sju år sedan. Han valde att behålla den som ingen annan ville ha. Sin handikappade son.

Nu står han bredvid sin mammas sjukhussäng. 70-åriga Nufa Fathi har splitterskador i benen och i magen. Hennes urin rinner ner från en slang i en hink. Hon bryr sig inte längre om att täcka sin kropp. Den är förstörd. Och det finns inte längre så många kvar att bry sig om.

Färre än hon vet.

Shukr Younes ser ut som en dödsskugga jämfört med sin mamma. Det enda som lever i hans 45-åriga ansikte är hans tårar.

Varje ord han säger gör ont. Inte för att han är skadad. Utan för att han var den enda i sin familj som inte skadades eller dödades. Framför sin mamma räknar han upp dem som dog. Han räknar dem på fingrarna:

En sjuåring. En nioåring. En åttaåring. En fyraåring. En tvååring.

Han räknar upp dem i den ordningen. Efter det berättar han varför han önskar att han vore död. Det känns som om något går sönder och jag lämnar rummet. Jag tror att Shukr Younes har berättat allt. Det har han inte. Jag går in i andra rum. Överallt ligger skuggor. Det är inte som att gå runt på ett sjukhus. Det är som att gå runt på ett bårhus, bland lik som lever. I ett rum sticker Ali Zanoons såriga ansikte och ett grått skägg upp. Han har dragit upp täcket till hakan. Det ligger flera skadade barn i samma rum, men inget av dem är hans.

Shukr Younes, 45, med Nufa Fathi, 70.

 

LÄS MER: Magda Gads dagbok från krigets Mosul

 

Efter fem dagar grävdes Ali Zanoon ut från resterna av huset

Den 17 mars släppte USA en flygbomb över Ali Zanoons hus i västra Mosul. Attacken är under utredning, men USA har gått ut och tagit på sig ansvaret för bombningen av det tätbebyggda området Jadida, som håller på att fritas från IS. En bombattack som kan ha dödat nästan 300 civila.

Jag har inga ord kvar

Efter fem dagar grävdes Ali Zanoon ut från resterna av huset. Han hade fått mat och vatten genom ett smalt utrymme men ingen hade kunnat få ut honom. När han kom till sjukhuset fick han veta att han var den enda i sin familj som överlevt. Den enda av 30 familjemedlemmar. Jag frågar om han vill säga något. Han funderar i flera minuter innan han svarar:

– Nej, jag har inga ord kvar.

I en annan säng halvsitter en nästan naken man som inte kan prata. Huden stramar kring hans skelett.

Runt huvudet har han ett bandage. Han slår sig själv i huvudet. En släkting förklarar att han har träffats av splitter av en flygbomb och blivit galen. Köttet på kroppen tappade han före det, när västra Mosul belägrades av de irakiska styrkorna och det inte kom in någon mat.

 

LÄS MER: Expressens Magda Gad rapporterar om offensiven mot IS

 

Benen har genomborrats av splitter

Yousif Yasser är nio år. Han är ensam i en säng som är lika smal som alla andras men den ser stor ut för pojken. Samma dag som de irakiska styrkorna närmade sig hans område flydde han med sin familj. Efter att de hade gått tre gator genom striderna såg de irakiska poliser.

– De sa till oss att inte vara rädda, berättar Yousif Yasser och tittar ner på sina ben.

Benen har genomborrats av splitter. Hans kusin gick fram till en bil för att ta skydd. Han klev på en vägbomb. IS-bomben utlöstes och Yosif Yassers bror, syster, farbror och tre kusiner sprängdes. De kan inte längre vara rädda. De ligger döda på gatan under filtar. Nioåriga Yousif säger det igen. Rösten låter liten. En liten röst som försöker förstå något obegripligt:

– De sa till oss att inte vara rädda.

 

Fyraåriga Hawra Ala kan inte öppna ögonen. Allt hennes pappa Ala Hassan vill är att se hennes ögon igen. Hawra hamnade under rasmassorna när hennes farbrors hus flygbombades av USA, i samma bostadsområde som mannen som förlorade alla sina 29 familjemedlemmar.

Harwas pappa har förlorat sin fru, sin kusin, sin kusinfru, sitt hus, sin bil, sina pengar. Han håller om sin dotter och visar mig en bild på henne som han själv inte vill se. En bild när hela Hawra var svartbränd och precis hade hittats under rasmassorna efter bombexplosionen. Håret stod som stretande koltestar runt hennes huvud. Nu är det avklippt.

 

LÄS MER: Magda Gad: Här flyr de från den spökstad IS skapat

 

”Allt jag tänker på är henne”

Hur orkar du leva? undrar jag med blicken mot den 26-åriga pappan.

Han tittar på sin dotter:

– Jag vet inte. Jag kan inte tänka. Allt jag tänker på är henne. Det är när jag är på väg ut från de levande likens hus som dödsskuggan kommer ikapp mig. Han tar mig om axeln. Shukr Younes.

– Jag kunde inte berätta där inne, jag kunde inte berätta framför min mamma. Jag vänder mig om:

Vad?

– Att min bror är död. Jag klarar inte av att berätta det för henne. Hon tror att han lever.

 

”Hon tror att han lever”

 

Han skakar. Vi går tillbaka in i korridorerna. Shukr Younes och jag. Vi letar efter ett tomt rum. Det finns inget. Till slut går vi in till pojken med den lilla rösten som inte förstod. Där berättar Shukr Younes om det han själv inte förstår.

Han berättar om en annan pojke. Sin son.

Shukr Younes son föddes med en hjärnskada.

– Läkaren sa till mig att jag inte skulle fästa mig vid honom.

När sonen var tio dagar ville läkaren att de skulle låta sonen dö.

– Men jag vägrade.

Han vägrade låta den som ingen annan ville ha dö, för det var den han älskade mest. Nu gråter han och säger att han kontaktade flera läkare och gjorde allt för att hålla sonen vid liv.

 

LÄS MER: Magda Gad dagbok om IS och strider i Mosul i Irak

 

”Mitt liv fick en helt ny mening i den stunden”

Till slut fick han tag på en indisk läkare i Bagdad som opererade sonen. Efter det lärde sig sonen krypa och till slut kunde han gå själv. Ögonblicket när Shukr Younes såg sin son gå själv för första gången utan stöd var det lyckligaste i hans liv.

– Mitt liv fick en helt ny mening i den stunden.

Under åren med IS tog Shukr Younes stora risker. Han sålde cigaretter trots att det var förbjudet och hamnade två gånger i IS-fängelse. Han gjorde det för sin familjs skull, för att kunna köpa mat till barnen och hålla liv i den sjuåriga sonen.

Han tycker att allt flöt på, att allt gick bra. Tills hans bostadsområde skulle befrias från IS. Irakiska styrkorna och IS började strida mot varandra. När Shukr Younes och hans familj hade varit befriade från IS i tre timmar bestämde de sig för att det var säkrare att lämna.

De började packa några väskor. Då exploderade en granat i huset. Det var blod överallt. Blodet forsade som vatten från kranar från Shukr Younes brors hals.

Alla skrek.

– Det första jag gjorde var att jag ropade efter min son: ”Muhamed, Muhamed, Muhamed!” Jag hittade honom död.

 

”Jag hittade honom död”

 

– Jag visste inte vad jag skulle göra, jag tog ut min mamma och tog min bror till ett sjukhus. Min bror dog där, på sjukhuset. Jag begravde honom i en annan stadsdel. När jag kom hem igen hittade jag alla döda. Efter kvällsbönen grävde Shukr Younes ett hål hemma i trädgården och begravde barnkropparna.

Han klarar knappt av att prata mera.

”Jag kan inte föreställa mig ett liv utan honom”

Allt försvinner i tårar. Jag frågar om sonen.

Hur gick dina tankar när du såg honom ligga där död?

– Han var mitt allt. Jag kan inte föreställa mig ett liv utan honom.

Han gömmer sitt ansikte i en pappersservett.

– Jag önskar att det var jag som hade dött och inte han.

Om du fick välja, att leva under IS med din familj eller att leva i den här situationen, vad skulle du välja?

– Jag vill bara se min son gå igen. Det spelar ingen roll om det är under IS.

Shukr Younes kommer aldrig att få se sin son gå igen. Man han kommer få se sin son igen. Han måste tillbaka till huset för att gräva upp kropparna och begrava dem igen. I nya hål. På kyrkogården.