Prästgården i Borgvattnet är Sveriges kanske mest omskrivna spökhus. Ägaren Elisabeth Renvall tar emot tillsammans med guiden och mediet Pia Selling. Hon ska ta hand om mig under de första timmarna innan jag kommer att lämnas ensam med alla spöken.
Till vänster leder den mörka trappan upp till övervåningen där jag ska sova.
- Om du nu kan, säger Elisabeth som trots att hon ägt huset i fem år aldrig övernattat där.
Vågar inte stanna
Huset är upplyst av stearinljus. Atmosfären kuslig och den instängda luften iskall.
Långt in på natten berättar Pia om alla historier kring huset. Om alla vålnader och de gäster som lämnat stället mitt i natten för att de inte vågat vara kvar.
Plötsligt känner hon att en ande är närvarande. Pia sluter sina ögon och hennes kropp skälver till.
- Du har en man bakom dig. Han följer efter dig vart du än går och ser till att du är ok. Han är kraftig och mörk, berättar hon innan synen försvinner.
Det är bäddat i gråterskornas rum. Rummet har fått sitt namn efter tre jämrande kvinnor som ibland kan väcka gäster mitt i natten.
Någon tog på benet
Jag har svårt att somna. Kyl-an är en tacksam bortförklaring.
När morgonen gryr har inget oförklarligt hänt.
Värre var det för de anställda vid Statoilmacken i Östersund som övernattade i oktober ifjol.
Anna-Karin Holm berättar att hon vaknade flera gånger under natten av att någon tog henne på benet.
- När jag tittade upp fanns ingen där, säger hon.
Kollegan Mats Pålsson, som innan natten varit kaxig, är i dag mer ödmjuk.
- Man ändrade uppfattning rejält efter den natten. Jag vet vad jag varit med om, säger han.
Då jag lämnar prästgården undrar jag vem mannen var som Pia såg. Och om han är med mig än?
Premium
Premium
Premium