Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Expressen klandras för Virtanen-artikel

Pressens opinionsnämnd har klandrat Expressen för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Här kommenterar chefredaktör Thomas Mattsson PON:s beslut. 

Uttalande av Pressens Opinionsnämnd dnr. 17408, exp. nr. 87/2018

Expressen fälld i Pressens Opinionsnämnd för påståenden om Fredrik Virtanen

Pressens Opinionsnämnd klandrar Expressen för att ha brutit mot god publicistisk sed genom den omfattande publiceringen i höstas om journalisten Fredrik Virtanen.

Anonyma påståenden och uppgifter som saknade tillräckliga belägg har bidragit till att skada honom på ett oförsvarligt sätt.

Vad tidningen publicerade

Den 25 oktober 2017 var huvudrubriken på Expressens förstasida Historien om Aftonbladetprofilen. Över rubriken återfanns de fyra orden Anklagelserna, Nätverket, Drogerna och Mediekritiken. Rubriken illustrerades med ett porträttfotografi av Fredrik Virtanen. Bildtexten löd ”Fredrik Virtanen nekar till våldtäkt”. Inne i tidningen löd rubriken

Virtanen anklagas för sexövergrepp.

Tidningen delade in sin berättelse över sex sidor uppdelad i fler kapitel. Delar av materialet återges här.

Ur kapitel 1: Mediemannen

Fredrik Virtanen var sedan länge en av Aftonbladets mest profilerade skribenter. Han hade arbetat som nöjesskribent och krönikör. Vid flera tillfällen hade han tagit tydlig ställning mot mäns hat och våld mot kvinnor. I en krönika från år 2000 hade han skrivit: ”Jag vet inte vilka jag föraktar mest, kvinnorna som faller för svinmännen eller själva svinmännen.” Rubriken för den krönikan löd Hur kan kvinnor välja svin – när jag sitter bredvid?. Nu hängde en rad kvinnor på sociala medier ut Fredrik Virtanen för våldtäkt och andra övergrepp. De namngav honom, medan etablerade medier inte gjorde det. Det hade lett till en enorm ilska i alternativa medier. De anklagades för att skydda en av sina egna.

Ur kapitel 2: Anklagelserna

År 2011 hade journalisten XX berättat att hon blivit våldtagen av en inflytelserik medieman. XX var krönikör och bloggare med ett starkt feministiskt engagemang. När hon berättade detta hade det redan gått fem år sedan den påstådda våldtäkten ägde rum 2006. 2011 lämnade hon in en polisanmälan. Mannen skulle, enligt hennes polisanmälan, ha bjudit hem henne under löfte om efterfest. I stället hade han drogat och våldtagit henne. Anklagelser som Fredrik Virtanen nekade till. En förundersökning hade inletts, för att läggas ned ett år senare av åklagaren. Fem år senare, i oktober 2017, publicerade XX hans namn under #metoo.

Vid tiden för polisutredningen var Jan Helin publisher på Aftonbladet: ” – Vi följde polisutredningen, som sedan lades ned. Ord stod mot ord helt enkelt och utredningen hade lagts ned. Jag såg inte att det var möjligt att agera åt det ena eller andra hållet.”

XX:s publicering av Virtanens namn hade lett till att fler kvinnor trätt fram och riktat nya anklagelser mot honom. En hade beskrivit hur hon som 14-åring kontaktat Virtanen, som hon såg upp till. Hon fick motfrågan om hon ”ville ligga” enligt en skärmdump på konversationen som hon hade laddat upp.

En annan kvinna hade beskrivit hur hon som 16-åring träffat Virtanen utanför en Stockholmskrog. Han ska då ha bett henne att följa med hem och ”dricka sprit”. Han följde efter henne en lång stund, tills hon sade ifrån ordentligt. En tredje kvinna hade nyligen polisanmält att Virtanen 2002 skulle ha drogat och våldtagit henne. Anmälan lades ned direkt eftersom ett eventuellt brott var preskriberat.

Anmälan

Publiceringen anmäldes av Fredrik Virtanen med Monique Wadsted som ombud. Fredrik Virtanen vände sig såväl mot namnpubliceringen, som omfattningen av publiceringen.

Den riktade sig mot en person som inte var misstänkt för något allvarligt brott där allmänheten behövde varnas i väntan på rättegång. Såvitt bekant var detta första gången en sådan publicering gjorts, där den berörda personen inte själv tagit initiativet till att gå ut i offentligheten.

Utöver anklagelserna från XX kom samtliga anklagelser från anonyma personer och avsåg av polisen avskrivna eller aldrig anmälda övergrepp. Dessa anklagelser blandades med påståenden från andra anonyma källor om diverse tölpaktigheter.

Av hänsyn till sin familj hade Fredrik Virtanen inte avsett att bemöta anklagelserna, men Expressens publicering förändrade det. I en intervju i Aftonbladet hade han berättat att han under några år i början och mitten av 00-talet hade missbrukat narkotika och från tid till annan uppfört sig som en tölp, vilket han bad om ursäkt för och önskade ogjort. Han nekade till anklagelserna om att ha drogat eller våldtagit någon. Han var feminist, hade lämnat det vilda, osunda livet bakom sig, gift sig och skaffat barn.

Namn- och bildpubliceringarna hade inneburit en allvarlig skada för Fredrik Virtanen, hans minderåriga barn och hans närmaste familj.

Tidningens svar

Expressen svarade genom sin administrativa redaktionschef, Lina Modin.

Tidningen pekade på omständigheter som borde bilda utgångspunkt för bedömningen av uppgifterna om Fredrik Virtanen:

Omständigheterna var speciella, inte minst sambandet med #metoo-uppropet.

Uppgiften var att han anklagades för sexövergrepp – inte att han begått den handling han beskylldes för.

Det straffrättsliga läget hos polis, åklagare och domstol varken förbjöd eller påbjöd rapportering i detta eller andra fall.

Fredrik Virtanen var inte vem som helst. I sex år hade han skrivit opinionstexter på en socialdemokratisk ledarsida i Nordens största dagstidning med över 3,5 miljoner läsare dagligen.

När han började skriva på ledarsidan var han redan välkänd för en bred allmänhet. Det berodde på mångårig medverkan som reporterprofil i Aftonbladet, att han varit programledare i den egna talkshowen Studio Virtanen i TV8, medverkat i program i Sveriges Radios P4 och att han skrivit två böcker och en pjäs. Pjäsen Vapenvila hade haft premiär året före och dess klangbotten beskrevs av författaren i en intervju i Aftonbladet: ” – Humanismen och feminismen står just nu mot manlighet och auktoritärism. Där befinner sig den stora samhällspolitiska kampen.”

Fredrik Virtanen hade konsekvent under sin karriär sökt offentlighet och använt sina olika plattformar för att nå en bred publik. Han var en högt profilerad och synnerligen driven krönikör och reporter läst av alla, både meningsfränder och andra. I flera år hade han rankats som en av de mäktigaste journalisterna på Twitter, där han följdes av fler än 80 000 personer.

Stödet för Expressens sakuppgifter var starkt. Bortsett från XX:s konsekventa berättelse under snart sju år hade tre kvinnor trätt fram på senare tid och lämnat egna redogörelser för tre olika händelser som ska ha innehållit sexuella övergrepp från Virtanens sida. Dessutom hade XX och en annan person samlat in uppgifter från ett 20-tal kvinnor som alla uppgav att han utsatt dem för sexuella övergrepp vid olika tillfällen.

Det fanns gott fog att ta dessa uppgifter på stort allvar.

Tidningen skrev i sitt yttrande:

”Bland de hänsyn som ska visas en omskriven person märks privatlivet. Det sexuella livet, också när det går snett eller slutar i brott eller anklagelser om brott, räknas i allmänhet dit. Men det är en hållning och ingen undantagslös princip.”

Virtanen var ett undantag. Bland skälen märktes hans framskjutna plats i offentligheten och hans såväl kraftfulla som publika ställningstaganden mot sexuella övergrepp. Till det kunde läggas att Virtanen själv, vid flera tillfällen, offentligt berättat graverande uppgifter om sitt privatliv, till exempel om hur han använt narkotika.

Expressens publicering var inte en nyhetsartikel. Det var en berättelse om fenomenet #metoo och dess svallvågor i Sverige, om mediernas granskningar och publiceringsavvägningar. I texten intervjuades Aftonbladets chefredaktör och flera av hennes företrädare, liksom utgivaren av Dagens PS och den narkotikaliberale debattören Alexander Bard. Texten var tydlig med att Virtanen inte var dömd och att han nekade till fortsatta anklagelser.

Virtanen var helt central i berättelsen om #metoo, eftersom det varit XX:s instagraminlägg med anklagelserna mot honom som startade hela rörelsen i Sverige. Publiceringen var ägnad att sätta in händelserna i ett större sammanhang och svara på frågor om en av vår tids stora opinionshändelser, offentliga samtal och mediedebatter.

Det hade inte heller varit oproblematiskt att hemlighålla och dölja att en av landets mest namnkunniga journalister, med ett välformulerat patos till skydd för kvinnors rätt till kropp och frid ansatts av anklagelser om sexuella övergrepp, uttryckta av fler än 20 kvinnor.

PO:s bedömning

För pressetiskt klander krävs både ett utpekande och en nedsättande uppgift om en enskild person.

I det här fallet är anmälaren otvetydigt utpekad. Det framgår redan av förstasidans formulering: Anklagelserna-Nätverket-Drogerna-Mediekritiken Historien om Aftonbladetprofilen Fredrik Virtanen. Inne i tidningen presenteras denna historia, med genomgående fokus på Fredrik Virtanen, över sex sidor.

Anklagelserna mot honom gäller ett påstående om en våldtäkt 2006. Kvinnan har tidigare framträtt i sociala medier och pekat ut Virtanen. Nu redogör Expressen för hennes påståenden och även för att Virtanen förnekar anklagelserna. 2011 anmäldes saken till polisen och en förundersökning inleddes. 2012 lade åklagaren ned förundersökningen.

Utöver detta kommer uppgifter i Expressen från tre anonyma kvinnor. En berättar hur hon som 14-åring tog kontakt med honom och då fått frågan om hon ”ville ligga”. Påståendet bekräftades, enligt texten, av en skärmdump på ett mejl. En annan kvinna berättar att hon som 16-åring, utanför en Stockholmskrog, fått frågan av Virtanen om hon ville följa med hem och dricka sprit. En tredje säger att hon blivit drogad och våldtagen av Virtanen 2002. Saken anmäldes nyligen till polisen, som lade ned ärendet omedelbart, eftersom ett eventuellt brott är preskriberat.

Enligt tidningen ska kvinnan som berättat om den polisanmälda våldtäkten i sin blogg ha efterlyst andra kvinnor med liknande erfarenheter. Det ska ha gett ett 20-tal svar, men innehållet i dem redogör inte tidningen för.

För att bedöma ärendet måste flera aspekter vägas in:

Fredrik Virtanens roll

Tidningen för fram att Virtanen varit en betydelsefull opinionsbildare, bland annat i feministiska frågor, på Aftonbladets ledarsida. Därmed får han acceptera en närgången granskning, inte minst om uppgifterna gäller sexuella trakasserier eller sexuellt våld. Men det innebär inte att en sådan opinionsbildare per automatik måste tåla namnpublicering i ett nedsättande sammanhang. Fler avväganden måste göras.

Uppgifternas allvar

I det här fallet är kvinnans tveklösa påstående om våldtäkt av mycket allvarlig art. Det är uppgifter av det slag att – om de går att belägga – kan motivera en namnpublicering av en person med en offentlig roll, till exempel opinionsbildare.

För sanningshalten i kvinnans påståenden talar att hon valt att framträda med sitt namn i samband med anklagelsen om våldtäkt. Mot anklagelserna talar det faktum att saken anmälts till polisen, att en förundersökning inletts och att åklagaren efter ett år valt att lägga ned utredningen, eftersom man inte kunde förvänta sig en fällande dom.

När det gäller frågan om flickan som fick frågan om hon ”ville ligga” får den händelsen anses belagd. Däremot är den inte utredd och prövad, varför det inte går att svara på om det till exempel varit ett cyniskt skämt eller en faktisk invit.

Övriga påståenden framförs anonymt och saknar belägg. Det gäller till exempel de 20 kvinnor som ska ha svarat på uppropet i bloggen.

Avståndet i tid

Avståndet i tid har en betydelse för vad en tidning kan publicera om en enskild person. Ju större avstånd desto svagare grund. Ett av skälen till det är att det är mycket svårt – ofta omöjligt – att försvara sig mot påståenden som ligger långt tillbaka i tiden. I det här fallet inträffade den påstådda våldtäkten 11 år innan Expressens publicering, vilket får anses vara en lång tid.

Att publicera anklagelser

Tidningen anför att den inte påstår att Virtanen gjort det som han anklagas för, utan att den endast redogör för de anklagelser som förs fram. Det är en korrekt beskrivning. Tidningen är tydlig med att det rör sig om anklagelser och att Fredrik Virtanen nekar till våldtäkt. Bara för att en tidning på ett korrekt sätt anger att det rör sig om anklagelser, inte fastslagen skuld, innebär det inte att uppgifterna ur ett pressetiskt perspektiv kan publiceras. I så fall skulle det vara fritt fram att publicera vilka lösa påståenden som helst om vem som helst. Tidningar har fortfarande ett självständigt ansvar för vilka anklagelser man vill torgföra.

Att namnge Fredrik Virtanen och exponera honom på löpsedel, förstasida och sex sidor i tidningen är ett ställningstagande av tidningen. Det kommer av att Expressen med sin omfattande publicering signalerar att dessa uppgifter är så viktiga att de kan publiceras trots att de allvarligt skadar Fredrik Virtanen. En sådan vikt kan endast uppstå om tidningen gör bedömningen att det ligger något i dem. Uppgifter som bedöms som grundlösa ges inte denna uppmärksamhet.

Sammantaget hade Fredrik Virtanen vid publiceringen en sådan roll att han fick tåla hård kritik av sina åsikter. Däremot var inte hans roll av ett sådant slag att han behövde acceptera publiceringen av mycket integritetskänsliga uppgifter, som endast bestod av anklagelser.

Våldtäktsanklagelsen från 2006 har prövats av polis och åklagare och lagts ned. Övriga påståenden om handlingar från Virtanens sida framförs anonymt och har en så låg grad av konkretion i tidningsartikeln att det är svårt att bedöma vad som faktiskt inträffat.

Den omfattande publiceringen har skadat Fredrik Virtanen på ett oförsvarligt sätt. Skadan har uppstått trots att tidningen angivit att han nekar till våldtäkt och att påståendena om honom är anklagelser. Skadan består i att han på ett mycket omfattande sätt exponerats i ett nedsättande sammanhang.

Till bedömningen bidrar den långa tid som förflutit sedan den påstådda våldtäkten.

Pressens Opinionsnämnds bedömning

Frågor om sexuella kränkningar och trakasserier, inte minst i arbetslivet, har ett uppenbart

samhällsintresse och det är därför angeläget att frågorna behandlas i massmedia. Enskilda måste då kunna bli föremål för en närmare granskning.

När det gäller bedömningen av vilka personer som av olika skäl får tåla en sådan granskning vill nämnden särskilt framhålla att den måste göras på ett allsidigt sätt med utgångspunkt från förhållandena i det enskilda fallet. Några precisa avgränsningar av vilka kategorier av personer som i detta sammanhang kan betraktas som offentliga personer eller som av andra skäl får vara beredda på en hårdare granskning går inte att lägga fast.

Fredrik Virtanen är en profilerad reporter och opinionsbildare. Han får därför tåla att hans åsikter och handlingar, när de har beröring med hans yrkesroll och de frågor han bildar opinion i, granskas noga och ingående.

Expressen har publicerat Fredrik Virtanens namn.

När en namnpublicering sker och den utpekade kan drabbas negativt är det av stor betydelse att tidningen är återhållsam och ansvarsfull vid publiceringen. En grundläggande förutsättning för att en publicering ska vara förenlig med god publicistisk sed är att det finns belägg för uppgifterna.

Anklagelserna om våldtäkt ligger långt tillbaka i tiden och brottsutredningarna har lagts ner.

Övriga påståenden framförs anonymt och det är svårt att bedöma vad som faktiskt har inträffat. Expressen har inte heller gjort tillräckligt för att undersöka uppgifterna.

Sammantaget har tidningen inte haft grund för att publicera så allvarliga anklagelser.

Nämnden anser således, i likhet med PO, att Expressen genom den omfattande publiceringen har skadat Fredrik Virtanen på ett oförsvarligt sätt och ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Detta är en förkortad version av Pressens Opinionsnämnds beslut. Beslutet i sin helhet kommer att finnas tillgängligt på PO:s/PON:s hemsida www.po.se.

PO-PON

Så gör du en anmälan: www.po.se

 

"Allmänhetens Pressombudsman (PO) har till uppgift att hjälpa enskilda som känner sig utsatta för oförsvarliga publicitetsskador.  genom det som skrivits om dem i papperstidningar och på tidningars hemsidor.  Pressens Opinionsnämnd (PON) är PO:s överinstans. Det är PON som slutligt avgör om en tidning ska fällas eller frias för en publicering."