Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Verklighet och påhitt – vad är vad om Hamilton?

Hundratusentals läsare har fascinerats av Guillous trovärdiga skildringar - om agenter, landsförrädare, topphemliga dokument, beställningsmord - och om livet som spion.
Nu hamnar böckerna om Carl Hamilton i ett helt nytt ljus.
Vad är fiktion? Och vad är självupplevd verklighet?

FAKTA

Fakta/ Guillou – författaren

Jan Guillou, 65, är journalist och en av Sveriges mest lästa författare. Han inledde sin journalistiska karriär som reporter på tidskriften FIB aktuellt under 1960-talet.
1973 avslöjade Guillou och kollegan Peter Bratt den så kallade IB-affären - att underrättelseorganet Informationsbyrån sysslade med olaga åsiktsregistrering. Avslöjandet gjorde att Guillou dömdes till fängelse för spioneri.
1984 belönades Guillou med Stora Journalistpriset efter att hans artiklar lett till friande dom i Keith Cederholm-målet. Mellan 2000 och 2004 var Guillou ordförande i Publicistklubben. Till Guillous mest kända romaner hör böckerna om den svenske underrättelseofficeren Carl Hamilton, korsriddaren Arn Magnusson och den delvis självbiografiska romanen Ondskan.

I romanen "Fiendens fiende" skriver Jan Guillou att Expressen avslöjar hur huvudpersonen Carl Hamilton jobbar som hemlig agent i Ryssland. Uppdraget är att mörda den svenska spionen Stig Bergling (som i boken kallas Stig Sandström) men snart börjar Hamilton samarbeta med den ryska säkerhetstjänsten. Nyheten slår ner som en bomb i boken och Hamilton inser att slaget är förlorat.
- Vitsen med hemliga jobb är ju att man ska vara hemlig. Den som hamnar med namn och bild på Expressens löpsedel får övergå till annat. Det har hänt förut och nu hände det mej, säger huvudpersonen i boken.
Nu har det alltså hänt på riktigt.

Beskriver värningen

Expressen avslöjar i dag att författaren och journalisten Jan Guillou i slutet av 1960-talet lät sig värvas av ryska säkerhetstjänsten KGB och utförde hemliga uppdrag mot betalning.
Och med facit i hand kan böckerna om Carl Hamilton nu läsas ur ytterligare ett perspektiv.
Initierat beskriver författaren den ryska säkerhetstjänstens avancerade värvningsprocesser som små, små steg. Hur oskyldig information - som att berätta polisens interna öknamn på säkerhetspolisen - kan bli till rapporter, topphemliga dokument och landsförräderi.

Tunn gräns

Och han förklarar den tunna gränsen mellan fiende och allierade. I början av "Fiendens fiende" får Hamilton en chock, när han anklagas för att vara sovjetisk spion.
"De måste ha blivit galna. Ända sen Clarté-tiden hade han betraktat Sovjetunionen som fiende inte bara till socialismen i världen utan också först och främst till Sverige. Det var därför han sökt sig till ett elitförband när han skulle göra lumpen. Det var därför DG hade kunnat rekrytera honom. Det var därför han slitit som en hund under fem hårda år i Kalifornien med dubblerad utbildning. Det var därför han riskerat livet för Sverige."

Verkliga personer

Även flera andra karaktärer verkar bära spår av verkliga personer.
I första kapitlet i den fjärde boken dyker överste Jurij Tjivartsjev upp. Han var Skandinavienchef för den militära ryska säkerhetstjänsten GRU och utvecklas i serien till Hamiltons nära vän och "bästa källa".
I verkligheten hette Guillous ryska kontakt Jevgenij Ivanovitj Gergel. Han var likaledes överste och chef för sovjetiska säkerhetstjänsten KGB i Stockholm. Enligt handlingar från Säpo skuggades Gergel när han var på väg till ett möte med Guillou, men spaningen misslyckades och återupptogs aldrig.

Skildrar Säpos misslyckande

Säpos misslyckade försök att gripa KGB-agenter avhandlas även i Guillous böcker. I "Fiendens fiende" skriver han om sin chef:
"Sen blev han oavsiktligt rolig genom att påpeka att eftersom Säpo aldrig någonsin lyckats infånga en svensk KGB-agent på bar gärning så skulle man, om sådant tillfälle bjöds, som i det här fallet, sannerligen ha nöjt sig med ett vanligt ingripande."
Tio år efter romanen gjort succé bland Hamiltonfansen bekräftar författaren att han fick betalt för uppdrag åt KGB.
Han förklarar samtidigt ett gammalt uttalande - att uppgifter om KGB-officeren Gergel "kan förstöra en människas liv".
- Jag tänkte på Expressens löpsedel, mitt namn och orden sovjetisk agent.
Du menar ditt hemliga liv som KGB-agent?
- Det är just den rubriken jag inte tycker är så kul.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!