Behandlingsbegränsningar innebär att man beslutar att inte ge viss vård till patienter som inte anses ha medicinsk nytta av det.
Ofta handlar det om patienter där läkarna anser att allt hopp är ute och att livräddande åtgärder skulle innebära förlängt lidande för patienten.
En lång rad studier visar att läkare ofta tar beslut om behandlingsbegränsningar utan att samråda med patienten och ibland utan att ens berätta för de anhöriga.
En stor studie publicerad i tidskriften ”Critical care medicine” visar att svenska läkare diskuterat beslutet med patienten själv i mindre än hälften av fallen där patienterna var klara och vid medvetande. I 28 procent av dessa fall hade beslutet istället diskuterats med de anhöriga.
”Tyvärr är det vanligt”
Expressens rundringning till kliniker landet runt ger samma bild. På medicinkliniken Falun/Ludvika lasarett har läkaren i knappt hälften av fallen pratat med patienten själv eller de anhöriga.
– Det är tyvärr så att en patient kan ha ett sådant här beslut utan att veta om det, säger verksamhetschefen Mikael Köhler.
Torsten Mossberg vid socialstyrelsen, som har arbetat med att ta fram nya riktlinjer, är skarpt kritisk. Han poängterar att läkarna begår lagbrott.
– Tyvärr är det vanligt att beslut tas utan att patienten får veta om det. Men enligt hälso- och sjukvårdslagen ska vården utföras i samråd med patienten så långt det är möjligt, patienten ska inte lämnas utanför och de anhöriga ska informeras.
Behandlingsbegränsningar förekommer inte bara på sjukhus, utan också på äldreboenden.
En läkare vid Karolinska universitetssjukhuset Huddinge har granskat fem äldreboenden i södra Stockholm. Av 500 boende hade var tionde någon form av behandlingsbegränsning – oftast 0-HLR.
Bara hälften av fallen
I ungefär hälften av fallen har ansvarig läkare varken pratat med den gamle själv eller dennes anhöriga. I regel har beslutet om behandlingsbegränsning tagits på sjukhus – och fanns kvar fast den gamle återvänt till äldreboendet eller hemmet. En del beslut var ett par år gamla.
– Det är allvarligt att besluten tas utan att patienterna får veta om det, att de tas så godtyckligt och dessutom hänger kvar i journalen, inte omprövas eller tas bort. Dessa äldre lever idag hyggliga liv, de är varken dödsjuka eller döende.
Detta trots att sådana här beslut – enligt sjukhusets egna regler – bara ska tas i livets slutskede när allt hopp om bot är ute, säger läkaren.
Inger Ros, ordförande för hjärt- och lungsjukas riksförbund är kritisk till att livsviktiga beslut tas över huvudet på de sjuka.
– Det gör mig upprörd, det här är ju jätteviktiga beslut. Som patient har du enligt lagen rätt att vara delaktig i din egen behandling. Och de anhöriga är patientens ombud, i de fall patienten inte själv kan vara delaktig.
